Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2006

Rome

En av årets julklappar var TV-serien Rome på DVD. Det är i och för sig över ett år sedan jag såg den första gången och jag minns att jag och de vänner jag då såg den med var överförtjusta. Jag är nu nästan lika förtjust när jag ser om den. Ryktet säger att nästa säsong kommer 2007. Ser mycket fram emot den.

Ett av skälen till att jag är så förtjust är seriens historiska korrekthet. Som religionshistoriker är man rätt trött på alla dess ogenomtänkta teatrala filmversioner av antik religion. Jag skrev min b-uppsats om den romerska statsreligionens förändring i samband med övergången från republik till imperium. Även om fokus inte ligger på den aspekten (även om Caesars hybris är centralt även i serien) är skildringarna av den folkliga religionen lysande. Ofta är de baserade på historiska och arkeologiska återgivningar. Metoden att kasta förbannelser över sina fiender genom att rista in avbilder i plåt är till exempel autentisk. I andra fall är de improviserade men – som till exempel vaxh…

En god jul

Angående julvapenvilan 1914

The Illustrated London News of January 9, 1915

SAXONS AND ANGLO-SAXONS FRATERNISING ON THE FIELD OF BATTLE AT THE SEASON OF PEACE AND GOODWILL: OFFICERS AND MEN FROM THE GERMAN AND BRITISH TRENCHES MEET AND GREET ONE ANOTHER - A GERMAN OFFICER PHOTOGRAPHING A GROUP OF FOES AND FRIENDS.

The spirit of Christmas made itself felt in at least one section of the trenches at the front, where British and German soldiers fraternised, and for a brief while, during an informal and spontaneous truce, there was "peace on earth and goodwill towards men" among those who a few hours before had been seeking each other's blood, and where bound to do so again after the truce was over. The part of the British lines where these incongruous scenes occurred, was, it is said, at a point where the enemy's trenches, only about eighty yards away, were occupied by a Saxon regiment. Further along the line, where Prussian troops were said to be stationed, there was a cert…

Grundlagen III

Marita Ulvskog vill sänka riksdagens mandatperioder till tre år. Även andra politiker visar en anmärkningsvärd oförmåga att tänka längre än till nästa val. Är ännu mer kortsiktigt tänkande verkligen vad vi behöver i politiken?

---------------------------------------

Bloggtips: Svensk familjepolitik har länge irriterat mig. Sophia Blomqvist kommenterar den här. Det är bara en beskrivning av ett enda fall. Men den säger en hel del. Kommentaren är nästan ännu bättre än själva inlägget.

Kulturarbetare som lever på A-kassa

Vissa tidningar och bloggar rymmer anmärkningsvärda aggressioner mot ”kulturarbetare som lever på a-kassa”. Andra talar om svek (men vem är det som har svikit vem? Vem sviker regeringen när den faktiskt uppfyller sina vallöften?). Kulturministern hävdar sig (enligt SvD)tro att konsekvenserna inte ska behöva bli så allvarliga. Det sista påståendet är bland de mer anmärkningsvärda. Visserligen kan man hävda att man som frilansare borde vänja sig vid att leva på den betalning man får för sina färdiga produkter och att de som inte kan det borde skaffa sig ett annat jobb. Problemet är bara att de som köper tjänster av teatergrupper och liknande satt i system att anpassa betalning och tider efter antagandet att de ska leva på a-kassa under mellantiden och försörja sig på det sättet medan de repeterar och förbereder sig. Även (och kanske särskilt) den mest inbitet marknadsekonomiskt tänkande iakttagare borde inse att sådant kan sättas i system där ett fåtal aktörer på uppdragstagarsidan helt…

Ambasadör Danielssons Förflutna

Enligt ryktet finns det tydligen mer än väntat på de så kallade Tsunamibanden. Kanske skulle man ha väntat med att utse Danielsson till ambasadör. Min personliga uppfattning är naturligtvis att det aldrig borde ha skett över huvud taget. Ett lands repressentation är det första tecknet på dess moraliska och kulturella nivå. Nu representerar Danielsson i och för sig Sverige bara vid Gustav Adolfs Torg, men ändå...

Filologins roll i samhället

Nietzsche var aldrig särskilt bebägen att inordna sig själv i akademiska fack. Av eftervärlden beskrivs han ofta som filosof. Det här är ett av de få tillfällen där han uttalar sig i sin yrkesroll:

Då jag själv är klassisk filolog till professionen måste jag medge att jag inte vet vilken funktion den klassiska filologin skulle kunna ha i vår tid om inte den att ha en otidsenlig effekt, dvs. verka mot tiden och därigenom förhoppningsvis påverka en kommande tidsålder.
(Friedrich Nietzsche 1998: Otidsenliga betraktelser).

Kanske gör jag hans profession en björntjänst genom att ta upp detta argument i en tid och ett land där den är på utdöende. Detta utdöende diskuteras förtjänstfullt av Thomas Steinfeldt, professor Luzern och skribent vid bland annat Süddeutsche Zeitung och - lustigt nog - Expressen.

Legitimitetskris

Jag länkar sällan till dagspressen och läser inte DN regelbundet, särskilt inte kulturdelen, men för några dagar sedan förde Linda Leopold en intressant diskussion kring den högkulturens kris som uppstår när den nya generationen överger den till förmån för populärkulturen. Så långt har hon helt rätt. Tyvärr stannar hon dock utan att ens försöka motivera vad högkulturen är bra till eller varför. Istället avslutar hon med det numera uttjatade kravet på att frågan måste diskuteras - istället för att faktiskt diskutera den.

Då är Daniel Levins artiklar i Göteborgsposten om forskningens frihet betydligt mer lovande läsning. Han tar åtminstone bladet från munnen och erkänner att den håller på att avskaffas istället för att prata på om att fortsatt utveckling i tangentens riktning på sikt skulle kunna hota den (osv.).

---------------------

Jag skriver inte så mycket idag. Däremot har jag uppdaterat länkarkivet.

Snille och Smak II

Det var Gustav III som gjorde språkets utveckling till en statlig angelägenhet i och med att han grundade Svenska akademien. Hans inställning verkar ha påmint om Fredrik den Stores i det att han uppfattade det som viktigt att det egna språket fick en litteratur jämförbar med den franska men samtidigt inte accepterade språkets nuvarande form som tillräckligt högtstående. Att det var Frankrike som var förebilden märks inte minst i den av Gustav III 1786 grundade Svenska akademiens konstruktion, som tydligt avslöjar den som en kopia av Académie française. Dess syfte var som följer:

[Att] arbeta uppå Svenska språkets renhet, styrka och höghet, så uti vetenskaper, som serdeles i anseende till Skaldekonsten och Vältaligheten uti alla dess tillhörande delar, jemväl uti then, som tjenar att tolka de Himmelska Sanningar.Dess valspråk var ”Snille och smak” där snillet ansågs syfta på begåvningens skapande kraft och smak på de mer intellektuella förmögenheter som krävds för att bearbeta inspirat…

snille och smak

Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är din klang, säker som solens din gång.
Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
Dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent. (Esaias Tegnér 1817)

Nationalismens verkliga genombrott i Sverige kom genom tysk inspiration under arton­hundra­talet. Sökandet efter det förflutna blev ett sökande efter svenskhetens källa – inte bara efter dess historiska ursprung. Arton­hundra­talet innebar ett återuppväckande av stormaktstidens götiska vurm. I likhet med Buréus och Rud­beck ägnade sig Götiska förbundets medlemmar under början av artonhundratalet åt att insamla och bevara fornfynd som runstenar och gravhögar. Till skillnad från sina föregångare var dess med­lemmar diktare och litteratur­person­ligheter som Geijer och Tegnér.

Fäderneslandet var i stort behov av just patriotisk dikt vid denna tid. För…

Kulturpolitik

Jag har tidigare efterlyst en kulturpolitik från regeringen. Nu verkar det som att även regeringen insett behovet. Kulturministern aviserar i alla händelser att det är dags för ett antal nya utredningar av kultursektorn. Senast de statliga kulturverksamheterna utreddes på ett genomgripande sätt var det regeringen Bildt som tillsatte utredningarna. Den gången blev de flesta av dem emellertid klara först efter regeringsskiftet och det var först 1996 som de resulterade i en kulturproposition. Då blev det heller inte mycket av förändring i förslagen, även om det faktamässiga underlaget var den kvantitativt mest omfattande översikt som någonsin gjorts över svensk kultursektor. Till exempel skrevs det en hel del om behovet av att göra någonting åt det faktum att en av de vanligaste försörjningskällorna för konstnärer var en speciell form av a-kassa. Den situationen kvarstår dock. Den här gången utlovar kulturministern en övergripande proposition redan före mandatperiodens slut. Det kan bli …

Brideshead Revisited

Min favoritteveserie på sistone har alldeles tveklöst varit den engelska åttiotalsserien Brideshead Revisited, efter Evelyn Waughs roman med samma namn. Jag noterar också att den på nätet beskrivits som allt från ”katolsk propagandafilm" till berättelse om "young men who discover themselves through the pleasures of high living, decadence, tragedy, wine and quails’ eggs."Det intressanta är naturligtvis att den är båda delarna, dvs katolsk och dekadent, inte propaganda.

Brideshead Revisited handlar om hur den unge engelske ateisten Charles Ryder i mellankrigstidens Oxford kommer i kontakt med den högadliga katolska familjen Flyte. Tiden i Oxford är lysande skildrad. Ryder förflyttas från sin tämligen gråa miljö till en värld av heldagsluncher, champagne och vaktelägg. Minnesvärda scener innefattar hur han förklarar för en småborgerlig släkting att han visserligen inte gjort slut på terminens underhåll ännu, men att han planerar att göra det åtminstone innan halva terminen …

Gärningsmänn blir offer i modern historia

Historikern Kim Salomon diskuterar europeisk minneskultur i gårdagens understreckare. För en gångs skull är det författarens egen avslutande reflektion som är det intressantaste i texten:

Behovet av identitetsbärande berättelser sätter således djupa avtryck i dagens minneskultur. Inte minst har offerrollen blivit central. Till och med andra världskrigets tyskar förvandlas i aktuella studier från förövare till offer för flygbombningar och folkomflyttningar. Men det nya millenniets olika och ibland konkurrerande identiteter leder också till politisk och ideologisk vilsenhet som i sin tur utgör en källa till brytningar i nationella och kulturella livsstilar. Konflikter inom EU liksom främlingsfientlighet är tydliga vittnesbörd. Det europeiska gemenskapsprojektet, som tog form för att förhindra ett nytt världskrig, möter motstånd. Minnen relaterar till erfarenheter men kan förstås inte frikopplas från historien. De kräver referenser till det förflutna och därmed uppstår problem. Vems histo…

Föryngring på universiteten

Sverige har världens äldsta studenter. Ändå känns det när jag undervisar som att de är mycket yngre än någon undervisningsgrupp jag själv deltagit i som student. Det uppenbara skälet är naturligtvis att det är jag som har blivit äldre. Så är det naturligtvis. När jag tänker närmare på saken finns det emellertid fler orsaker.

Sveriges regering ägnar sig samtidigt åt att försöka föryngra studentpopulationen och åt att möjliggöra någonting man kallar livslångt lärande. Båda syftena är behjärtansvärda. Det finns helt klart ett ekonomiskt problem i att svenska ungdomar väntar längre än andra med att realisera sig själva som produktiva medlemmar av samhället (givet att en universitetsutbildning faktiskt bidrar till det). Livslångt lärande är å andra sidan något som på en gång ligger i linje med bildningstanken och är mer angeläget än någonsin i ett föränderligt samhälle som vårt.

Det måste helt enkelt vara möjligt att komma tillbaka till universitetsvärden och fördjupa sina kunskaper inom oli…

Grundlagen II

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd
skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.
Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till
hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social
omsorg och trygghet.

Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till
en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir
vägledande inom samhällets alla områden samt värna den
enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka
för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och
jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka
diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös
tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller
annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att
behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör
frä…

Forskningspolitik

Jag har tidigare skrivit att jag väntar på att få reda på vad regeringen tänkt göra för universiteten. Något forskningspolitiskt program hörde vi aldrig talas om under valrörelsen. Jag har heller inte hört talas om något efter valet.

Ulf Sandström noterar att alliansen före valet lovade två nya miljarder till forskningen men att man hittills bara tillfört 800 miljoner till fakultetsanslagen. Nedläggningen av arbetslivsinstitutet innebär 1,5 miljarder mindre till samhälssvetenskaplig forskning, pengar som inte överförts till universiteten utan utgör en ren besparing. Ytterligare besparingar på 600 miljoner har aviserats gällande FOI före nästa val.

Jag har redan konstaterat att det inte räcker med mer pengar för att regeringen skall kunna sägas ha en fungerande forsknings- och universitetspolitik. Nu verkar man satsa på mindre pengar och har fortfarande inga politiska förslag. Vad tycker egentligen Lejonborg om Bolognaprocessen? Hur anser han att pengar skall fördelas mellan universitet …

Etnos och relegio

Nyligen blev jag ombedd att hålla en föreläsning om intersektionen mellan de två kategorierna etnicitet och religion. I dagens offentliga debatt behandlas de ofta som om de vore om inte synonyma så åtminstone näraliggande. Muslimer betraktas till exempel ofta som om de närmast vore något slags etnisk kategori. I Bosnien-Hercegovina var de till och med det under en period relativt nyligen (dock inte längre eftersom bosniaker numera är en etno-lingvisitsikt definierad grupp). Själv har jag å andra sidan ofta agerat som om de båda kategorierna var helt orelaterade. Även det är å andra sidan rätt vanligt idag, något man till exempel märker av när vita européer ägnar sig åt New Age och inbillar sig att de utövar indianreligion eller buddhism (gärna samtidigt). Ändå händer det att folk talar om etnisk religion ungefär som de talar om etnisk mat eller etnomusik. Religion å andra sidan kommer av latinets religio som betyder bindning. Religion är med andra ord rent språkligt sätt närmast en sy…

Eumeswil

Höstens stora läsupplevelse så här långt har varit Ernst Jüngers Eumeswil. Det är inte någon helt upplyftande läsning. Det är knappt att man kan kalla det en roman. Snarare handlar det om ett slags historiefilosofisk essä som hjälpligt inrymts i romanformen. Jämför man med Heiliopolis, som verkligen är en roman och som han skrev kort efter andra världskriget framstår den som desillusionerad. Helopolis hade fortfarande stort utrymme för hopp. Den rymmer en väg ut ur samtidends politiska irrgångar. Inte ens dessa irrgångar är särskilt negativt beskrivna. Udden är i själva verket riktad främst mot ena sidan (som har många sidor gemensam med nazisterna, och kanske framförallt med SS).

I Eumeswil har han inte särskilt mycket positivt att säga om världen. I inställning påminner han nu närmast om Spengler. Spelplatsen är statsstaten Eumeswil någon gång i en avlägsen framtid där även Heliopolis tillhör en avlägsen historia. Världsrikenas tid är förbi och jorden återigen uppdelad. Vad som får m…

Från Kanossa till Bologna

De lärdas republik har alltid varit någonting som oftare refererats till i festtal än i politisk diskussion. Ändå har universiteten en gång i tiden varit organiserade på ett sätt som gjorde denna beskrivning rimlig. Universiteten har varit korporationer med egna rättssystem och politisk representation. Jag mins en gång när jag var på rundvandring på universitetet i Köpenhamn. Vi fick inte bara se konsistorietrum och bibliotek. Vi besökte också den tämligen mörka underjordiska fängelsehåla där man en gång i tiden spärrade in studenter som bröt mot reglerna. Universitetet var i fullaste mening en stat i staten.

I Storbritannien hade universiteten så sent som i början av 1900-talet representation i underhuset. Den brittiske premiärministern William Gladstone representerade i decennier inte City of Oxford utan Corporation of Oxford, en valkrets som inte bestod av stadens innevånare utan av universitetets alumner, som tillsammans sände en MP till Westminster. Den siste brittiske universitet…

Läsning

Läste nyligen klart Eumeswil och har nu även lagt Spieltrieb åt sidan. Båda ypperligt rekommendabla böcker, både som litteratur och som samtidsskildringar. Nästa bok på listan tycks vara Atlas Shrugged, något som inte minst förvånar mig själv. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i författarinnans filosofi ”objektivismen”. De kunskaper jag har om denna härrör å andra sidan från människor som har varit helt frälsta på den, eller som talat nedlåtande om människor som varit frälsta på den. Mitt intryck torde alltså vara besläktat med det jag har av Jehovas vittnen (och faktiskt inte helt olikt detta). Eftersom jag själv är både troende och i allt väsentligt antimodernist kan det knappast förvåna att jag känner ett visst avstånd till denna materialistiska, individualistiska och modernistiska världssyn. En del spridda kommentarer från Sophia Blomqvist har dock väckt visst intresse för texten. Tillräckligt för att jag ska sätta mig ner och läsa den.

TV-Nyheterna

SVT:s nyheter ser jag numera alltmer sällan. Igår kastade jag dock ett öga på niosändningen.

Det handlar bara om att hålla koll på skatteunderlaget [...] inte något storebrorssamhälle.

Så svarar sketteverkets representant på den rimliga frågan om huruvida verkets användning av s.k. spindlar för övervakning av handel och spel på Internet kan ses som ett steg i riktning mot ett storerbrorssamhälle. Nu vill jag inte påstå att åtgärden är direkt oförsvarlig. Den här typen av nyspråk är oroande i sig. Man kan fråga sig vad ett storebrorssamhälle skulle innebära om inte ett samhälle med en kontrollstat och vad tror han egentligen att skatteunderlaget är om inte landets innevånare, antingen som privatpersoner eller som anstälda i de juridiska personer som utgör det övriga skatteunderlaget. Skall man uttrycka sig teknokratiskt skall man åtminstone veta vad man menar.

I samma nyhetssändning får man veta att kulturministern viker sig i frågan om riksantikvarieämbetets flytt till Visby. Visserligen…

Ett trevligt förlag

En vän tipsade mig om H:ströms förlag. Jag tycker om små förlag. Inte heller denna gång blev jag besviken. En liten med välfylld katalog innehåller sådana saker som Udolphos mysterier av Ann Radcliff, för att inte tala om Lawrence av Arabiens rapporter från tiden närmast före första världskriget, eller Ernst Jüngers Psykonauterna, dvs hans berättelser om sina upplevelser då han under mellankrigstiden och senare prövade sådana saker som meskalin och LSD, en läsning som inte gärna kan vara annat än fascinerande när den nedtecknats av denne detaljrike skildrare av världskrigen. I samma katalog finner vi också en av min barndoms favoritböcker: Jules Vernes En världsomsegling under havet. Även denna vetenskapsoptimismens klassiker har alltså sjunkit så långt under de etablerade förlagens radar att den blir aktuell för den här typen av utgivning. Eller är det månne så att förlaget istället medvetet försöker lyfta fram kapten Nemos närmast solipcistiska individualism, ett intressant exempel …

Kulturminister

När jag för lite över en månad sen skulle gissa vem som skulle bli ny svensk kulturminister chansade jag på Lena Adeelsohn-Liljeroth. Nu visade det sig att jag fick rätt trots allt. Kultursektorn verkar andas ut trots att vi nu trots allt har en minister som är mot både TV-licensavgifter och fri entré.

Ideologi

"I ord som måste förstärkas med suffixet ”ism” avslöjar sig ett säreget anspråk, en viljemässig tendens och ofta fientlighet redan från början. Rörelsen blir häftig på substansens bekostnad. Det är ord för sekterister, människor som bara läst en bok, sådana som ”svär vid Fanan och obetingat håller på Saken”, kort sagt agenttyper, handelsresande i banaliteter. Ett samtal med någon som betecknar sig som idealist slutar ofta på något förargligt sätt. Liksom idealisten har en inskränkt föreställning om idén, och egoisten om jaget, så har realisten en inskränkt föreställning om saken. Friheten etiketteras. Det gäller också för anarkistens förhållande till anarkin.

[…]

Ett av anarkisternas tankefel ligger i att de anser människan vara av naturen god. Därmed kastrerar de samhället, likadant som teologerna (med sitt ”Gud är det goda”) kastrerar Gud själv. Det är ett saturniskt drag."

(Eumeswil 1977)

Medias granskning av demokratin

I budgetpropositionen finns mängder av förslag som berör tusentals människor och som fortfarande inte förlänats mer mediautrymme än finansministerns frisyr. Hans privatekonomi får en uppmärkssamhet som åtminstone är uppe i samma storleksordning som hela statsbudgeten. Är det så här media uppfattar sin granskningsuppgift? Är det så här SVT uppfattar relevant journalistik eller kraven på saklighet och opartiskhet? Det här övertygar verkligen om hur mycket bra saker svenska folket får för sina licenspengar och vilken tillgång detta är för svensk demokrati. Man kan verkligen förstå att Tobias Billström lärt sig uppskatta den kvalitet som SVT:s program innebär.

Kulturpolitik

Under Cecilia Stegö-Chilós korta tid som kulturminister blev det återigen högaktuellt att diskutera hur legitim eller illegitim kultursektorn egentligen är ur ett liberalt perspektiv. Omedelbart efter tillsättningen ägnade sig den liberala bloggosfären åt att gotta sig åt de nedskärningar som kunde tänkas drabba kulturradikalerna. Samtidigt ägnade sig diverse kulturjournaliser och företrädare för kultursektorn åt att attackera henne för kulturfientlighet. Blotta misstanken att hon skulle kunna ifrågasätta sektorns legitimitet var alltså tillräckligt, något som knappast tyder på att man sitter särskilt säkert i sadeln. Massmedia gjorde också sitt bästa för att beslå sin före detta kollega med att bryta mot lagen av princip och inte - som hon själv hävdade - av rent slarv. Att sätta sin egen moral över samhällets skulle uppenbarlighen ha varit något oerhört. Det fick henne av allt att döma till sist på fall.

Frågan som vi verkligen borde ställa oss är vad kultursektorn egentligen är till…

Vi har en regering!

Jag har tidigare oroat mig för att den nya regeringen skulle brista i kompetens, om inte annat så i det att den riskerade att sakna medlemmar med regeringserfarenhet. Så har uppenbarligen inte varit fallet. Reinfeldt har löst problemet och rekryterat ett antal erkänt erfarna personer.

I likhet med socialdemokraterna har alliansen under valet mer eller mindre saknat utrikespolitik. Reinfeldt har nu rekryterat en utrikesminister som inte bara är den i särklass mest kompetenta kandidaten borgerligheten kunnat prestera utan som mer eller mindre redan har en egen utrikespolitik. Det säger rätt mycket om hur det stått till med Sverige de senaste åren att detta var något ingen hade räknat med!

I likhet med Persson behåller Reinfeldt EU-samordningen i statsrådsberedningen. Han har dock även rekryterat en EU-minister som faktiskt redan har en EU-politik. Hon är federalist och liberal.

Alliansen hade heller inte mycket kulturpolitik. Ny kulturminister är Cecilia Stegö-Chiló från Timbro. Att det sk…

Dagens citat

At a certain point in time we can begin to speak of a dynamite civilization (it is no accident that the highest prize for cultural achievements is provided from a dynamite fund): the world is filled with the noise of explosions, diminutive explosions which set in motion myriads of machines, to the explosions which threatens continents. We walk through a panorama of pictures, which, if we have not fallen under its spell, reminds us of a large lunatic asylum - here we see an automobile race, in the course of which a car drives among the spectators like a missile, mowing some dozens of the down; and there, a ”pattern bombing”, by which a squadron of bombers rolls up a city like a carpet, in a few minutes dissolving in smoke a work of art which took a thousand years to complete. A luxury airliner crashes to the ground, wrapping itself in red flames. Crew and passangers - men, women, and children - are charred into mummies within the blazing fuselage. Beauty and radiance, jewels, silk, and…

Nordiska museet

Magdalena Hillström disputerade i fredags (vid Tema Kultur och Samhälle på Linköpings universitet) på en mycket välskriven avhandling om Nordiska museets tillblivelsehistoria. Den främsta fördelen med avhandlingen är egentligen den gedigna bearbetningen av relevanta personernas brevsamlingar och liknande material. Det framgår bland annat att Nordiska museet – som började som ett privatfinansierat projekt drivet av kulturdebattören Arthur Hazelius – från början hade tämligen oklara relationer till både staten och nationen. Hazelius var redan känd för sina insatser i den språkpolitiska debatten, där han arbetat för att genom stavningsreformer föra de skandinaviska språken närmare varandra, och museets namn antyder fortfarande att det i vart fall inte rörde sig om något nationellt projekt med anknytning till svenska staten. Själva verksamheten finansierades främst av privata gåvor som i stor utsträckning samlats in från Stockholms borgerskap. Av avhandlingen framgår dessutom att represen…

Kultursponsring

Den nya regeringen vill göra det lättare att göra avdrag för kultursponsring. Det är bra. Jag hoppas dock att man håller i minnet att den kvalitativa kulturen historiskt sett nästan aldrig klarat sig utan kraftigt understöd i form av skattepengar. De så omhuldade mecenaterna under renässansen och andra perioder har nästan genomgående varit representanter för adeln, kyrkan och monarkin och fått huvuddelen av sin inkomst via skatteintäkter och lagstadgade monopol. Den enda tidpunkt då kultursektorn finansierats i första hand genom försäljning på en fri marknad och genom privata donationer är 1800-talets mest ekonomiskt liberala decennier i de stater där den ekonomiska liberalismen verkligen slog igenom. Detta var ekonomier som såg helt annorlunda ut än den vi har idag.

Idomenodebatt

[Mozarts opera Idomeneo] är ett av de få Mozartverk som inte uppförs så ofta; librettot anses svagt. Det är väl därför som regissören Hans Neuenfels på Deutsche Oper i Berlin försökt pigga upp den genom att på scenen presentera de stora religiösa profeternas avhuggna huvuden: Jesus, Buddhas, Poseidons (vad nu denne havsgud gör i det gänget) och Muhammeds.På grund av den scenen har nu ledningen för operan beslutat att lägga ner föreställningen. Det motiveras av säkerhetsskäl och rädsla för islamistiska terrorhot.Är det ett bra beslut? Nej, verkligen inte. I motsats till Jyllandspostens publicering av Muhammedkarikatyrerna, som från denna högertidnings sida så uppenbart var tänkt som en ren provokation, rör det sig i fallet Mozart om ett konstnärligt sammanhang. Och alla religioners huvuden tycks rulla i operan. (Dock ingick den scenen inte i den ursprungliga operan.)
(Göran Greider i Dalademokraten)

Den här artikeln har kommenterats på flera håll nu så jag passar på att sälla mig till dr…

Kulturarv

En fråga som sysselsatt mig rätt mycket på senare år är statens hantering av det svenska kulturarvet och hur detta hänger samman med själva definitionen av svenskhet. För ett par veckor sedan kom min första egentliga publikation på området, i form av kapitlet ”Det breddade kulturarvet och den oromantiska nationalismen” i Alzéns och Aronssons antologi Demokratiskt kulturarv? Där diskuterar jag bland annat hur staten på senare år försökt hantera övergångarna från industrisamhälle till informationssamhälle och från påstått homogen nationalstat till påstått multikulturell nationalstat genom pedagogisk ”användning” av kulturarvet.

Mer om detta här.

1968

Det berättas att den franske filosofen Paul Ricoeur av upproriska studenter under studentrevolten 1968 stäldes inför frågan "Vad har du som inte vi har?"

"Jag har läst fler böcker än ni!"

Den kamarillapolitiska fasen

Vi befinner oss nu i den mest intensiva kamarillapolitiska fasen av regeringsskiftet. Kamarilla: av spanskans camarilla: litet rum, i överförd bemärkelse: slutet rum, hemlig regering, korridorstyre. Promenerar man längs Drottninggatan i Stockholm är det lätt att missa detta, lätt att missa att inne i husen i norra Gamla Stan och annorstädes håller de närmaste fyra årens politiska elit på att formera sig. Platser delas ut och feodala förläningar befästs. Journalister, lobbyister och nätverkare väntar på utslaget i slaget om kanslihuset.

Kanske rör det sig enbart om krusningar på ytan utan koppling till vare sig större samhällsvisioner eller ens ekonomiska strukturer. Kanske rör det sig om ett ideologiskt relevant slag där utgången – kanske mer än valet i sig – kommer att avgöra vilka idéströmningar som kommer att genomslag i Kanslihuset. Om några verkligt omvälvande samhällsförändringar verkligen skulle äga rum de närmaste åren och regeringen lyckas ta tag i dem står det emellertid klar…

Humor

Årets i särklass roligaste valsatir är utan tvekan den här. Den är elak mot alla inblandade och inte ett dugg politiskt korrekt (varning för osmaklig folkmordshumor utfärdas). Politisk humor skall dock inte vara politiskt korrekt. Oavsett vad SVT och TV4 må anse om den saken.

Forsknings- och universitetspolitiken

En fråga som inte kommit upp i valrörelsen är universitetens roll i samhället. För runt ett halvår sedan publicerade jag en kort betraktelse över universitetstankens historia de senaste två hundra åren (här). Jag passade också på att förse den med ett par korta kommentarer för att påvisa dess samtidsrelevans. Jag har själv blivit ganska förvånad när folk har berömt mig för den som ett bra inlägg i debatten.
Bland annat citerade jag den engelske tänkaren John Newmans vision som ett sätt att se på saken:
It is the education that gives a man a clear conscious view of his own opinions and judgement, a truth developing from them, an eloquence in expressing them, and a force in urging them. It teaches him to [...] detect what is sophistical and to disregard what is irrelevant. It prepares him to fill any post with credit, and do master any subject with fascility.

Om det är kontroversiellt att kommentera tillståndet hundra år tillbaka i tiden står det verkligen inte väl till med debatten. I ett…

Kulturella Bloggtips

Var just inne på Café Exposé och hittade en utmärkt kommentar kring alfabeten och deras mystik hos Johannes Buréus och J.R.R. Tolkien. Mycket trevligt.

I en annan riktning noterade jag musikressensenten Alex Ross blogg. Han har gjort sig känd för den sympatiska åsikten att det är orimligt att skilja på klassisk musik och populärmusik. Antingen är något musik eller så är det inte det. The rest is noise.
Den här diskussionen kring arvet efter Wagner och dess betydelse i musik och politik är avgjort spännande.

Regimskifte?

Sverige håller på att bli ett alltmer normalt demokratiskt land. De senaste tretio åren har det hänt sex gånger att Sverige fått en ny regering som resultat av ett allmänt val (samma sak gäller för de senaste sjuttio åren). Däremot har Göran Persson nu lyckats bli historisk för som den förste socialdemokratiske partiledare under partiets långa historia som avgått till följd av ett valresultat. Det tycker jag att han skall ha all heder för. Valresultatet kan inte gärna tolkas på något annat sätt än att den regering som helt dominerats av Göran Persson inte har folkets mandat. Det är bra att politiker tar ansvar.

Räknat i konstitutionell makt i det egna landet kommer Fredrik Reinfeldt innom några veckor att vara den kankse mäktigaste mannen i den demokratiska världen. Det har talats mycket om ett allt mer presidentlikt system i Sverige. Sanningen är att till exempel den amerikanske presidenten måste förankra sina förslag i en ofta egensinnig kongress och dessutom vägs upp av en högsta do…

Valdagen 2006

Jag minns fortfarande ett tillfälle när jag var tämligen liten och följde med mina föräldrar till vallokalen, händelsevis belägen i skolan där jag gick på den tiden. Rum som vanligen var fyllda av stojiga elever användes nu till helt andra saker. Barnen fick inte ens komma in i vallokalen (som vanligen tjänstgjorde som klassrum). Det hela hade någonting om än inte direkt högtidligt så i alla fall allt annat än vardagligt över sig. Många människor såg också till att rösta på själva valdagen för att inte missa upplevelsen. Går man ytterligare en generation tillbaka mindes folk till och med tillräckligt för att inte ta rösträtten för given. Att rösta är visserligen en rättighet och kanske också en plikt. Därtill är det emellertid också ett privilegium. Det hör vi mindre sällan idag. Det är rent av ett privilegium som större delen av jordens befolkning inte åtnjuter. Svenskar verkar inte gilla att vara privilegierade. Då föredrar jag den stolthet många verkar ha känt en gång i tiden.

Det h…

Informationskontrollsamhället

För att återgå till det som politiken borde handla om: dagens och framtidens samhälle.

För den som inte redan lagt märke till förändringen illustrerar den senaste tidens politiska härvor, men också vissa sakfrågor, en intressant förändring. Det vi nu ser tona fram – om än på ett synnerligen amatörmässigt sätt – är informationssamhällets politiska system.

Kontroll över information kommer att vara central för makten. Det har den alltid varit men nu kommer det hela i ett nytt läge. Hela diskussionen om Bodströmssamhället handlar om den centrala statsförvaltningens försök att samtidigt samla in information om medborgarna (vanliga medborgare som fastnar på övervakningskamerors bilder och liknande uppmanas att inte vara oroliga – det är inte dem man är ute efter) och begränsa spridningen av misshaglig information (vare sig den sprids av Sverigedemokrater, Skolverket eller någon annan). I vissa fall har detta kritiserats av oppositionen i andra fall har de krävt hårdare tag. Nu föreställer sig…

Saker politiker inte borde syssla med

Det är egentligen ganska skrämmande att min första reaktion på Sveriges nya ”mini-watergate” var total brist på förvåning. Trots ledande politikers och kommentatorers påstådda chocktillstånd och skärrat höjda röster börjar de de flesta människor nog snarast uppfatta det här som tämligen typiskt för hur politik bedrivs numera. Talet om den så kallade "kdu-spionen" var i sammanhanget mer underhållande än skrämmande. Det var mer obehagligt när anställda vid socialdemokraternas partikansli blev påkomna med att sprida skvallermejl om Fredrik Reinfeldt. Även det hade dock löjets skimmer över sig eftersom det visade sig att personen i fråga på allvar inbillade sig sådana saker som att mejl inte kan spåras tillbaka till datorn om ens namn inte står i adressfältet. Nu vill samma parti låta påskina att de håller sig med politiska hemligheter som skulle kunna avgöra valet, och som de skyddar med ett säkerhetssystem där lösenordet är det samma som inloggningsnamnet. Det är i sanning en …

Fler gymnasielektorer nu!

Utsikterna till arbete för nydisputerade humanister är inte särskilt god (oavsett vad statsministern än må säga om akademikerarbetslösheten).

Tämligen många menar att skolorna misslyckas med att lära ut värdefulla kunskaper till eleverna. Senast hävdas det att det läses för lite skönlitteratur i skolorna.

Här är en originell idé: Anställ fler disputerade lärare i skolorna. Finns det inte tillräckligt många kan man även anställa någon av alla de arbetslösa som har en fil.mag. i litteraturvetenskap, religionsvetenskap eller något annat lämpligt ämne.

Det är tämligen självklart att de har djupare kunskaper i sina ämnen än de flesta som tagit examen vid lärarhögskolor. Det finns också undersökningar som visar att de är mer uppskattade som lärare än sina kollegor från lärarhögskolan.

Ändå räknas disputerade lärare som okvalificerade så länge de inte också gått lärarhögskolan. Detta är ingenting något av de politiska partierna vill ändra på. Inte ens folkpartiet som annars tycks snegla så beun…

EU och Tysk-Romerska Riket

Voltaire häcklade en gång det Heliga Romerska Riket av den Tyska Nationen för att varken vara heligt, romerskt eller ens ett rike.

Peter Haldén disputerade nyligen på EUI med en statsvetenskaplig avhandling där han jämför Europeiska Unionen med det Heliga Romerska Riket sådant det såg ut mellan Westfaliska freden och dess upplösning. Han menar att båda kan karaktäriseras som Compound Republics – sammansatta republiker – entiteter som varken är enhetsstater, federationer eller sammanslutningar av fria enhetsstater. Tidigare har många bedömare velat kategorisera EU som någonting som är på väg att utvecklas från internationell sammanslutning till federation (vilket man kan vara för eller emot). Det Heliga Romerska Riket, vid den här tiden, brukar å andra sidan uppfattas som ruinerna av en sammanfallande stat eller som ett slags misslyckad nationalstat som med tiden skulle lämna plats för mer ”lyckade” tyska stater som andra kejsardömet, Tredje Riket och Förbundsrepubliken. Uppfattas EU is…