Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2011

Ring out, wild bells!

Ring out, wild bells, to the wild sky, The flying cloud, the frosty light; The year is dying in the night; Ring out, wild bells, and let him die.
Ring out the old, ring in the new, Ring, happy bells, across the snow: The year is going, let him go; Ring out the false, ring in the true.
Ring out the grief that saps the mind, For those that here we see no more, Ring out the feud of rich and poor, Ring in redress to all mankind.
Ring out a slowly dying cause, And ancient forms of party strife; Ring in the nobler modes of life, With sweeter manners, purer laws.
Ring out the want, the care the sin, The faithless coldness of the times; Ring out, ring out my mournful rhymes, But ring the fuller minstrel in.
Ring out false pride in place and blood, The civic slander and the spite; Ring in the love of truth and right, Ring in the common love of good.
Ring out old shapes of foul disease, Ring out the narrowing lust of gold; Ring out the thousand wars of old, Ring in the thousand years of peace.
Ring in the valiant man and …

Surkovs Ryssland

En av många saker som är mycket talande för det politiska klimatet i ett land är vilka slags personer som hamnar i den politiska förgrunden. I Sverige har vi t.ex. Borg, Reinfeldt och Juholt, alla med en mycket nedtonad och vardaglig image. Italien hade fram tills nyligen Silvio Berlusconi (nu ersatt med en person som just för att han ger ett professionellt intryck uppfattas som opolitisk). USA har Obama, en person som i Europa ibland fått närmast messianska proportioner, men som jag har svårt att tro att han hade kunnat vinna ett val här; inte ens i USA var han en person som en partiapparat skulle skjuta fram.

Sedan har vi de personer som anses stå precis bakom de synbara makthavarna. En person som med viss regelbundenhet dyker upp i beskrivningar av rysk politik är Vladislav Surkov, nyligen utnämnd vice premiärminister; mannen som myntade begreppet "suverän demokrati" som beskrivning av Rysslands politiska system. Här har vi en person som synbarligen odlar en annan typ a…

Mellan Luther och Kairo

Ibland är en jämförelse bland det bästa man kan göra för att öka förståelsen för en situation. Det är den här artikeln i The Economist ett gott exempel på. Här handlar det om likheterna mellan hur information spreds i början av reformationen och under den arabiska våren.

The unintentional but rapid spread of the “95 Theses” alerted Luther to the way in which media passed from one person to another could quickly reach a wide audience. “They are printed and circulated far beyond my expectation,” he wrote in March 1518 to a publisher in Nuremberg who had published a German translation of the theses. [...]

The media environment that Luther had shown himself so adept at managing had much in common with today’s online ecosystem of blogs, social networks and discussion threads. It was a decentralised system whose participants took care of distribution, deciding collectively which messages to amplify through sharing and recommendation. Modern media theorists refer to participants in su…

Civilsamhällets framtid

På en konferens nyligen fick jag frågan om jag ansåg att nätverkssamhället främjar demokrati. Jag hade då hållit en föreläsning om relationen mellan kulturarv och civilsamhälle, samt om pågående förändringar i det civila samhällets organisering. Också på den här bloggen har jag flera gånger återkommit till folkrörelseorganisationernas och andra hierarkiskt demokratiska organisationers tillbakagång till förmån för mer flytande eller nätverksartade. Är detta positivt eller negativt för demokratin? Å ena sidan är det lätt att se folkrörelsernas död (vilket det dock inte riktigt är frågan om) som demokratins död. Å andra sidan är det många som har beskrivit Internet som demokratins räddare, inte minst i samband med Obamas valkampanj eller Den Arabiska Våren.
Den arabiska våren illustrerar emellertid också svagheterna i det senare resonemanget. Den informella nätverksorganisationen – även när den sträcker sig bortom gilla-knappen på Facebook – är oerhört effektiv när det gäller att snabbt s…

Glasbin

Ett par dagar i Ottawa: forsking och museibesök

Tillbaka efter några dagar i Kanadas huvudstad Ottawa. Det primära skälet för resan var att delta i en Workshop på University of Ottawa för att förbereda en bok om kulturpolitik och professionalisering (som förhoppningsvis ska vara i tryck nästa år). Själv skriver jag om den svenska kultursektorns civilsamhälle i relation till nationell politik och globala trender. Jag måste säga att jag nu ser fram emot boken som helhet och är en smula imponerad av kombinationen av forskare, exempel och teoretiska perspektiv (t.ex. organisatoriska fält, professionalisering, utbildningens roll, isomorfi, relationen mellan amatörer och professionella, nationell/regional/språklig/etnisk identitet).

Själva staden Ottawa gör ett väldigt blandat intryck. Delar av stadskärnan består av två-trevåningshus och har en märkligt småstadsmässig prägel för en stad som är nästan lika stor som Stockholm (vilket i och för sig gör den till någonting betydligt mindre än en storstad i amerikansk kontext). Reger…

Socialdemokratins nedgång och fall?

Den senaste veckans stora politiska snackis tycks vara Håkan Juholts till synes pågående nedgång och fall. Har han betett sig bedrägligt är detta naturligtvis helt förkastligt. Stödde han verkligen Reepalus förslag om att införa vad som låter som ett andra klassens medborgarskap är detta allvarligt. Som jag påpekade för snart ett år sedan angående socialdemokraternas möjligheter att komma tillbaka som politisk kraft i Sverige är detta också en kris som går betydligt djupare. Socialdemokraterna har helt enkelt inte en organisation eller ett ledarskap som kan hantera dagens sociala och politiska situation:

"Vad vi ser är partiernas - och i synnerhet ungdomsförbundens - kris. Det svenska civila samhället lever vidare och många organisationer frodas. Däremot är partiernas kris allvarligare för SAP, av det enkla skälet att SAP är det parti som i störst grad har förkroppsligat det Sverige och de organisationsformer som nu håller på att överges. I ett samhälle där människorna i mind…

Den kreativa klassen är död?

Much of the writing about the new economy of the 21st century, and the Internet in particular, has had a tone somewhere between cheerleading and utopian. One of the Net’s consummate optimists is Chris Anderson, whose book “The Long Tail: Why the Future of Business is Selling More,” championed the Internet’s “unlimited and unfiltered access to culture and contents of all sort, from the mainstream to the farthest fringe of the underground.” With our cell phones, MP3s and TiVos, we’re not stuck watching “Gilligan’s Island” over and over again, he writes. Now we can groove to manga and “connect” through multiplayer video games.

"The Creative Class is Dead!" skriver nu också Scott Timberg i en tidningsartikel som jag fick rekommenderad som en länk nyligen. Under 2000-talet har Richard Floridas idé om den kreativa klassen varit en av de mer dominerande i den kulturpolitiska diskussionen. Den kreativa klassen är alla de människor som försörjer sig på kunskapsproduktion och …

Karaktärsdanade utbildning - och karaktärsorienterad biografisk

En bland många trender i amerikansk skoldebatt tycks nu vara karaktärsdanande utbildning, något som bland annat framgår av denhär mycket läsvärda artikeln. Där kan man bl.a. läsa om nya tester som poängsätter eleverna efter deras förmåga till bl.a. självbehärskning och integritet. Det visar sig, kanske inte helt överraskande, att dessa är mer framgångsrika i att förutsäga långsiktig framgång än traditionella IQ-test och betyg. Det är viktigare att kunna härda ut och kämpa på än att kunna svara rätt på prov. Exemplen från amerikanska skolor i artikeln ger tänkvärda inblickar i hur en sådan poängsättning genom bl.a. lärarsamtal kan användas för att engagera elever och lärare i arbete med karaktärsutveckling. Här befinner vi oss alltså ganska långt ifrån den svenska diskurs där skolans roll som uppfostrarare framstår som lika kontroversiell som själva koncepten gradering och betygssättning. Detta märks inte minst när den kommer till användningen av posters med olika slagord som pedagogis…

Winston Churchill on schools, empire and war

Fortsatt fascinerad av Churchills prosa. Nedan följer ett par exempel. Det handlar om beskrivningar av hans egen skoltid, tydliga exempel på hans kombination av självsäkerhet, nostalgi och ironisk distans, inte minst när man tänker på att detta är en uppväxtskildring skriven av en person som ser sig som en lämplig ledare för ett globalt imperium. Idag känns de som fönster in i någonting som ter sig som en annan värld.

"'This is a Latin grammar.' He opened it at a well-thumbed page. 'You must learn this,' he said, pointing to a number of words in a frame of lines. 'I will come back in half an hour and see what you know.'
Behold me then on a gloomy evening, with an aching heart, seated in front of the First Declension. Mensa Mensa Mensam Mensae Mensae Mensa a table O table a table of a table to or for a table by, with or from a table What on earth did it mean? Where was the sense of it? It seemed absolute rigmarole to me. However, there was one thing …

Är fildelningsnätverk en del av det civila samhället

En av de intressantaste diskussionerna som uppstod när jag presenterade mitt paper om kultursektorns civilsamhälle på en konferens nyligen var den om hur jag kan räkna fildelare till det civila samhället. Min utgångspunkt var att moderna samhällen idealtypiskt kan delas in i tre sfärer: marknaden, staten och civilsamhället. Marknaden karaktäriseras av konkurrens, vinsttänkande och vinstdrivande organisationer, staten av våldsmonopol, lagstyre och politiskt styre, civilsamhället av ideella motiv och icke vinstdrivande organisationer. Till dessa kan man möjligen lägga familjen, kännetecknad av släktskapslojalitet, men det tycks sakna relevans för just det här resonemanget.
Att räkna någonting till civilsamhället enligt den här modellen innebär inget moraliskt omdöme. Filip Wijkström har t.ex. visat att Hells Angels enligt samma modell bör räknas dit (se tidigare inlägg). Den vinstdrivande kriminella verksamhet som medlemmar också ägnar sig gör inte den lagliga organisationen Hells Angels…

Stability without Statehood

"The way the sovereign state is taken for granted in political theory prevents an explanation of historical and contemporary organizations and phenomena different from this ideal type. Peter Haldén bypasses the state and the problems it causes by constructing an understanding of politics and a research model based on classical and early modern republican political theory. This enables historical analysis without anachronism and a new interpretation of the European Union. By comparing the EU with the Holy Roman Empire (1648-1763) and the antebellum United States (1776-1865), he explains that the EU's international weakness is a result of its strength as a security system that stabilizes Europe. The author argues that continued American support and embedding in NATO is necessary in order for the EU to act on the world stage and to stabilize Europe in the long run. Through these theoretical innovations, he explores alternatives to state-building in the Third World."

För någ…

Nordisk konferens om kulturpolitisk forskning

Jag skriver om förra veckans Nordiska konferens om kulturpolitisk forskning på Tema Kultur och Samhälles blogg Q-kontinutiteten:

"Åskilliga diskussioner har också handlat om den kulturens kommersialisering som inträder när politiker allt mer talar om kulturen i termer av kreativa näringar och upplevelseindustri; den ökande överlappningen mellan konsten och näringslivet, vars rationaliteter länge tycktes helt motsatta. Sigrid Røyseng beskrev den roll som konsten tillskrivs i diskursen om den kreativa ekonomin; föreställningen om att konsten utgör motorn i de kreativa näringarna, som i sin tur utgör motorn i näringslivet som helhet, en föreställning som visar sig bygga vidare på den om det kreativa geniet, även om detta kreativa geni här inte längre tillåts skapa konst för konstens skull utan istället ställs i ekonomins tjänst som provokatör och idéproducent."

Jesus and Yahweh

"Ett stort litterärt verk kan enligt Bloom kännas igen på dess förmåga att få läsaren att känna sig märklig till mods. Med det måttet mätt framstår den Gud som den anonyme Bibelförfattaren J kallar för Yahweh som den märkligaste och mest fascinerande litterära karaktären någonsin. Jesus and Yahweh är i första hand en läsning av Bibeln med fokus på Gud som litterär gestalt."

Denna vecka publicerar Tidningen Kulturen mina kommentarer på Harold Blooms Jesus and Yahweh: The Names Devine. Bloom är en litteraturvetare som brukar utmålas som en av de främsta försvararna för en litteraturhistoria dominerad av döda vita män (han är en av de få som fortfarande försvarar ett universellt kvalitetsbegrepp för litteratur). Hans kanske mest egensinninga förslag är dock att författaren till litteraturhistoriens kanske främsta verk är en kvinna. I den här artikeln diskuterar jag hans analys av gudsbilderna i Bibeln.

Vad som styr revolutioner

Till sommarläsningen hörde statsvetaren Theda Skocpols fascinerande States and social revolutions, en modern klassiker där hon på 1970-talet diskuterade vad som styr utgången i våldsamma samhällsomdaningar genom en jämförande analys av Franska Revolutionen, Ryska Revolutionen och KinesiskaRevolutionen.

Skocpol gjorde sig känd framförallt genom Bringing the State Back in och andra verk där hon återförde samhällsvetenskapernas uppmärksamhet till de statliga institutionernas betydelse för samhällsutvecklingen och därmed inledde den så kallade nyinstitutionalismen. I min egen forskning har jag framförallt hänvisat till hennes senare verk – t.ex. Diminished Democracy – där hon diskuterar civilsamhällets organisationsformer och deras betydelse för demokratin (detta skriver jag om t.ex. i den här understreckaren) .

I States and Social Revolutions är den centrala tesen att det som styr utgången av sociala revolutioner – i meningen våldsamma omfattande samhällsomvandlingar – inte så mycket är…

Semester och mångkultur

Nu tillbaka från semestern, eller åtminstone tillbaka i den meningen att jag nu sitter på soffan hemma och läser akademiska papers istället för att vara ute i solen eller läsa filosofi eller skönlitteratur (mer om sommarläsningen i senare poster när jag får tid).

Går igenom gamla texter och hittar bl.a. den här texten som jag skrev för några år sedan där jag försöker sammanfatta mångkulturalismens historia som ideologiskt koncept i svensk kulturpolitik. Jag beskriver bl.a. dess förhistoria i efterkrigstidens politik gentemot minoriteter (där bl.a. den finska invandringen uppfattades som tillfällig arbetskraftsinvandring) och införandet av begrepps som mångkultur och världskultur på 1990-talet.Det finns mycket att säga om Sverige som mångkulturellt land.

Demokrati

Dere skal ikke få ødelegge oss, dere skal ikke få ødelegge vårt demokrati og engasjement. Vi er en liten, men stolt nasjon. Ingen skal skremme eller skyte oss til taushet. Ingen skal skremme oss fra å være Norge. Vi skal vise verden at demokratiet blir sterkere når det gjelder.
- Jens Stoltenberg

Någonting fruktansvärt har inträffat. Nu handlar det om att visa vad demokratin och de demokratiska staterna är och står för.

M vill organisera sig som vänstern

Enligt vad SvD beskriver vill Moderaterna nu organisera sig mer som Socialdemokraterna, dvs. som en folkrörelse. Som folkrörelseforskare blir jag till en början en smula skeptisk till idén att försöka bygga en politisk organisation på tanken om livslångt arrangemang. Det var nyckeln till socialdemokraternas långa maktinnehav, men det var också en idé som var som mest framgångsrik i mitten av 1900-talet. Sedan dess har socialdemokratin haft åtskilliga motgångar. Faktum är att den dominerande trenden för dem de senaste 40 åren har varit en nedgång för dem i både valresultat och medlemstal. Därmed inte sagt att en pånyttfödelse för folkrörelseorganisationen som form är omöjlig, men då måste den anpassas till våra dagars mer flytande samhälle där människor sällan eller aldrig vill ge sin lojalitet till ett parti för mer än en kort period. Denna indidividualism har varit nyckeln till Moderaternas framgång. Frågan är hur man bygger en ny typ av organisation för att göra framgången stabil. O…

Ett dagsrelevant citat

“Rise [to speak] but seldom — let this be on important matters — and then make yourself thoroughly acquainted with the subject. Never be agitated by more than a decent warmth, & offer your sentiments with modest diffidence — opinions thus given, are listened to with more attention than when delivered in a dictatorial stile. The latter, if attended to at all, although they may force conviction, is sure to convey disgust also.” (ett av de få bevarade citaten av George Washington)

Kulturkampen in i ett nytt skede?

För ett par år sedan antydde jag att det i svensk debatt finns en underström av kulturkamp:
"Det senaste året har jag hört en ledande svensk kulturjournalist beskriva en utredning som jag själv medverkat i som ett skott i hjärtat. Jag har besökt en utställning som i samma sammanhang beskrivs som nazistkonst. En Konstfackstudent blev idag åtalad och dömd för sitt examensarbete, som kulturministern redan har hävdat inte är konst. Samma år har ett helt nytt parti med "delad kultur" som ett av totalt tre politikområden på programmet fått över sju procent i ett allmänt val."

Den gången skrev jag apropå Hägglunds tal i Almedalen om "verklighetens folk". Sedan dess har frontlinjerna och positioneringarna hunnit utvecklas och nu är det möjligt att vi går in i ett nytt skede. Sverigedemokraterna har trätt in på banan och sällat sig till den "moderna konstens" motståndare, men menar sig också försvara det svenska kulturarvet (etniskt och partikularistiskt …

Konstnärers arbetssituation

För den kulturpolitiskt intresserade har en ny intressant rapport kommit från Konstnärsnämnden angående konstnärliga yrkesutövares arbetsförhållanden. Sammanfattningsvis kan man konstatera att de i tämligen hög utsträckning lever på att utföra det yrke de är utbildade för. Det är också värt att konstatera att innom områdena dans och teater är nära hälften av de konstnärliga yrkesutövarna anstälda av ideella föreningar.

Finns att ladda ned som pdf.

Juholts kulturpolitik

I förvisso borgerliga SvD kan man läsa om hur Håkan Juholt ”är på besök i kulturens värld”. S-ledaren säger själv att han ”är inte på något sätt kulturutövare. Men jag får min kraft av vad andra kan skapa”. Nu har han bestämt sig för att göra kulturen till valfråga. Han antyder att han har en del praktiska förslag, bl.a. en skattesubvention av kulturnäringar. Han plockar också upp gamla idéer som fri entré till statliga muséer och ”funderar på en regel om att minst en procent av byggkostnaderna vid byggen av nya områden ska gå till konstnärlig utsmyckning” – något som för övrigt var en uttalad och beslutad målsättning vid offentliga byggen under större delen av 1900-talet, men som sällan eller aldrig förverkligades under dåtidens socialdemokratiska regeringar.

I stora drag är Juholts kulturpolitiska utspel typexempel på ett mycket mer generellt problem med kulturpolitisk debatt: Han talar om ”kulturen” som om alla viste vad kultur är. Kultur är dock ett komplext begrepp. Vi anar att …

Dagens ungdom: Facebook - ett hot mot läsningen och demokratin?

Den senaste tidens nyhetsflöde har rymt ett par intressanta och möjligen oroande statistiska resultat: "Mer än var fjärde ung svensk tycker att det vore ”ganska eller mycket bra” om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare" (statistik från World Value Survey) och "Facebook slår ut böcker" (från Nordicom), två nyheter som jag för övrigt snappade upp via Facebook. För mig framstod det som extra slående eftersom jag nyss varit i Malmö och föreläst om bl.a. nya former i det civila samhället, inklusive nätverkande i sociala media, och dessutom publicerat ett rapportkapitel (analys av ungas kulturutövande) med bl.a. det här diagrammet (också det baserat på Nordicoms enkäter). Som synes antyder det att läsningen inte hotas kraftigt av Internet. Däremot skulle man kunna tänka sig att TV:n tidigare bidragit till att sänka läsandet.

Det finns mycket man kan säga om sådana här undersökningar. Just nu är jag mest insatt när det gäller kultursidan av…