Det finns en del böcker man läser om gång på gång. Under våren har jag läst Donna Tartts The Secret History (Sv. Den hemliga historien ) för jag vet inte vilken gång i ordningen. Varje gång jag läser den fastnar jag för något nytt. Några tankar denna gång - och här får jag varna för spoilerns; har du inte läst boken, läs den istället, och sedan kanske det här inlägget. Visserligen är detta en av dessa böcker där författaren redan från början berättar det mesta, men en stor del av effekten ligger i upplevelsen av att saker och ting faller på plats vartefter man läser. Redan i prologen får man t.ex. reda på vem som blir mördad. I en diskussion om de gamla grekernas kultur i början av boken kommer även följande kommentar om skönhet, skräck och extas: “ It's a very Greek idea, and a very profound one. Beauty is terror. Whatever we call beautiful, we quiver before it. And what could be more terrifying and beautiful, to souls like the Greeks or our own, than to lose control completely?
En plats för mer eller mindre akademiska synpunkter på kulturen, politiken, livet och världen, ämnen som borde kunna förekomma på kultursidorna i en bra morgontidning.