Fortsätt till huvudinnehåll

EU och Tysk-Romerska Riket

Voltaire häcklade en gång det Heliga Romerska Riket av den Tyska Nationen för att varken vara heligt, romerskt eller ens ett rike.

Peter Haldén disputerade nyligen på EUI med en statsvetenskaplig avhandling där han jämför Europeiska Unionen med det Heliga Romerska Riket sådant det såg ut mellan Westfaliska freden och dess upplösning. Han menar att båda kan karaktäriseras som Compound Republics – sammansatta republiker – entiteter som varken är enhetsstater, federationer eller sammanslutningar av fria enhetsstater. Tidigare har många bedömare velat kategorisera EU som någonting som är på väg att utvecklas från internationell sammanslutning till federation (vilket man kan vara för eller emot). Det Heliga Romerska Riket, vid den här tiden, brukar å andra sidan uppfattas som ruinerna av en sammanfallande stat eller som ett slags misslyckad nationalstat som med tiden skulle lämna plats för mer ”lyckade” tyska stater som andra kejsardömet, Tredje Riket och Förbundsrepubliken. Uppfattas EU istället som en sammansatt republik blir det lättare att se det nuvarande tillståndet som vare sig instabilt eller historiskt unikt. Parallellerna är betydligt fler än man anar vid första påseendet.

Sammansatta republiker utmärks av det slags maktbalans vi nu börjat bli vana vid från Europapolitiken. EU:s medlemmar är stater inte medborgare (även om även dessa har en roll i parlamentet). Ändå är staterna inte fullt suveräna: gemensam lagstiftning stiftad av medlemmarna i ministerrådet gäller som law of the land och enskilda medborgare kan få staternas beslut överklagade till högre nivå i EG-domstolen på ett sätt som kan jämföras med hur de tyska furstarnas undersåtar kunde vända sig till högre instanser på krets- och riksnivå för att få sin sak prövad i förhållande till Rikets lagar (till skillnad från furstestatens). Ändå hade sexton- och sjuttonhundratalets tyska furstar – precis som dagens EU-medlemmar – egen utrikespolitik och till och med förklara krig på eget bevåg. Det Heliga Romerska Riket hade emellertid också möjligheten att förklara krig som helhet, något EU inte har.

I förhållande till stater utanför systemet uppfattas EU-medlemmarna som jämlikar, vilket även gällde för somliga av de tyska furstestaterna, men inte för alla. Även vissa EU-stater har dock en särställning i förhållande till utomstående, som medlemmar i FN:s säkerhetsråd och G7. Många av de mindre medlemmarna använder den sammansatta republiken som ett medel för att bevara sin självständighet gentemot de större. Ur detta hänseende har EU en fördel eftersom ingen av dess stormakter lyckats dominera dess institutioner på ett sätt som kan jämföras med hur huset Habsburg av Österrike gjorde kejsarkronan ärftlig. EU är å andra sidan mera utelämnat åt en yttre makt – USA – i försvarshänseende, något som kan jämföras med den ställning som Frankrike och Sverige periodvis intog i förhållande till vissa tyska furstar, men aldrig till det Heliga Romerska Riket i dess helhet.

Den sammansatta republiken upprätthålls av en allmän vilja att samtidigt bevara medlemmarnas frihet, undvika återfall i krig mellan dem och bekämpa yttre hot. Den Heliga Romerska Riket misslyckades till sist med att enas mot Napoleon som invaderade och upplöste det. EU har hittills inte mött några yttre hot av den magnituden. Dess agerande under de senaste årens terrorismrelaterade kriser bådar inte gott för framtiden. Republiken som sådan visar en oförmåga att enas kring andra åtgärder än intern åsiktsrepression och yttrandefrihetsinskränkning. Peter diskuterar inte dessa frågor, men själv tycker jag mig ana att det bottnar i just en oförmåga till andra typer av handlande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…