En fråga som sysselsatt mig rätt mycket på senare år är statens hantering av det svenska kulturarvet och hur detta hänger samman med själva definitionen av svenskhet. För ett par veckor sedan kom min första egentliga publikation på området, i form av kapitlet ”Det breddade kulturarvet och den oromantiska nationalismen” i Alzéns och Aronssons antologi Demokratiskt kulturarv? Där diskuterar jag bland annat hur staten på senare år försökt hantera övergångarna från industrisamhälle till informationssamhälle och från påstått homogen nationalstat till påstått multikulturell nationalstat genom pedagogisk ”användning” av kulturarvet.
Mer om detta här.
Mer om detta här.
Kommentarer