Fortsätt till huvudinnehåll

"Civilsamhället"


Sitter och försöker hitta en akademiskt gångbar definition av begreppet "civilsamhälle". Ernest Gellner är en av mina gamla favoriter när det gäller nationalismteori. Även hans definition av civilt samhälle tycks fullt gångbar:

den samling av olika icke-statliga institutioner som är starka nog att väga upp staten och som, utan att förhindra staten från att utöva sin roll som upprätthållare av fred och medlare mellan betydande intressen, trots det kan förhindra den från att dominera och atomisera samhället.

Det skall kanske understrykas att Gellner inte är så naiv att han tror att staten nödvändigtvis strävar efter att fylla den roll som pekas ut här, även om han tycks mena att den i moderna samhällen har den funktionen.

Det fascinerande, men också besvärliga, med begreppet civilt samhälle är kanske just spännvidden i att det å ena sidan kan beteckna en del av samhället och en viss typ av samhälle. Den senare varianten är den som står närmast det medeltida begreppet societas civilis. Motsatsen är då inte staten utan det icke-civila samhället. Den yttersta motsatsen är kanske krig, kaos och anarki, dvs. frånvaron av samhälle i egentlig mening. Men motsatsen är också den totalitära staten. Det är inte bara ett sammanträffande att begreppet totalt krig myntades i Nazityskland. Detta är också helt i linje med Hannah Arendts tes att den totalitära staten alltid bygger på att hålla det egna samhället på gränsen till kaos och därigenom förhindra uppkomsten av ett civilt samhälle som kan göra motstånd.

Just nu sitter jag och läser Mary Kaldors utmärkta Det globala civilsamhället, en bok som spänner över begreppets hela bredd, kanske föga förvånande med tanke på att hon gjort sig känd som just teoretiker kring "nya" krig. Hennes beskrivning är också intressant:

Civilsamhället har blivit transnationellt. Det är fortfarande åtskilt från vinstbaserade organisationer om de inte utgör ett medel för offentliga påtryckningar, men dess fokus är offentliga angelägenheter, inte marknaden. På samma sätt är det åtskilt från staten, trots att det kan inbegripa statligt finansierade aktioner om dessa kan agera helt självständigt. Till skillnad från tidigare definitioner är familjen inte undantagen eftersom det som tidigare sågs som privata angelägenheter - kvinnors rättigheter, sexuella minoriteters rättigheter, våld i hemmet - har blivit en del av den offentliga debatten.

Definitionen är intressant inte minst eftersom den i högre grad gör civilsamhällets avgränsningar gentemot stat, marknad och privatliv till en empirisk fråga om praktiker och om i vilken grad dessa uppfattas som offentliga i ett givet samhälle, istället för till en fråga om organisationsform.

2009-03-10: Bild: termen societas civilis tycks ha införts i latinet av talaren Marcus Tullius Cicero (bildhistorik här).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…

Umberto Eco om fascismens natur

Bland de mest lyckade försöken att definiera fascism som jag har läst är Umberto Ecos essä Ur-Fascism från 1995. Han inleder med några av sina egna upplevelser från sin barndom i fascismens Italien:

“In 1942, at the age of ten, I received the First Provincial Award of Ludi Juveniles (a voluntary, compulsory competition for young Italian Fascists—that is, for every young Italian). I elaborated with rhetorical skill on the subject ‘Should we die for the glory of Mussolini and the immortal destiny of Italy?’ My answer was positive. I was a smart boy.”

Eco gör inget försök att hitta en minimidefinition av de italienska fascismens ideologi. Istället menar han att ”fascism, snarare än t.ex. ”nazism”eller ”falangism” blev det övergripande paraplybegreppet för denna typ av rörelser och regimer just eftersom den italienska fascismen på ett så påtagligt sätt saknade en enhetlig och konsekvent ideologi. Likheten mellan fascistiska rörelser och riktningar betraktar han som en fråga om familjelikh…