Fortsätt till huvudinnehåll

"Civilsamhället"


Sitter och försöker hitta en akademiskt gångbar definition av begreppet "civilsamhälle". Ernest Gellner är en av mina gamla favoriter när det gäller nationalismteori. Även hans definition av civilt samhälle tycks fullt gångbar:

den samling av olika icke-statliga institutioner som är starka nog att väga upp staten och som, utan att förhindra staten från att utöva sin roll som upprätthållare av fred och medlare mellan betydande intressen, trots det kan förhindra den från att dominera och atomisera samhället.

Det skall kanske understrykas att Gellner inte är så naiv att han tror att staten nödvändigtvis strävar efter att fylla den roll som pekas ut här, även om han tycks mena att den i moderna samhällen har den funktionen.

Det fascinerande, men också besvärliga, med begreppet civilt samhälle är kanske just spännvidden i att det å ena sidan kan beteckna en del av samhället och en viss typ av samhälle. Den senare varianten är den som står närmast det medeltida begreppet societas civilis. Motsatsen är då inte staten utan det icke-civila samhället. Den yttersta motsatsen är kanske krig, kaos och anarki, dvs. frånvaron av samhälle i egentlig mening. Men motsatsen är också den totalitära staten. Det är inte bara ett sammanträffande att begreppet totalt krig myntades i Nazityskland. Detta är också helt i linje med Hannah Arendts tes att den totalitära staten alltid bygger på att hålla det egna samhället på gränsen till kaos och därigenom förhindra uppkomsten av ett civilt samhälle som kan göra motstånd.

Just nu sitter jag och läser Mary Kaldors utmärkta Det globala civilsamhället, en bok som spänner över begreppets hela bredd, kanske föga förvånande med tanke på att hon gjort sig känd som just teoretiker kring "nya" krig. Hennes beskrivning är också intressant:

Civilsamhället har blivit transnationellt. Det är fortfarande åtskilt från vinstbaserade organisationer om de inte utgör ett medel för offentliga påtryckningar, men dess fokus är offentliga angelägenheter, inte marknaden. På samma sätt är det åtskilt från staten, trots att det kan inbegripa statligt finansierade aktioner om dessa kan agera helt självständigt. Till skillnad från tidigare definitioner är familjen inte undantagen eftersom det som tidigare sågs som privata angelägenheter - kvinnors rättigheter, sexuella minoriteters rättigheter, våld i hemmet - har blivit en del av den offentliga debatten.

Definitionen är intressant inte minst eftersom den i högre grad gör civilsamhällets avgränsningar gentemot stat, marknad och privatliv till en empirisk fråga om praktiker och om i vilken grad dessa uppfattas som offentliga i ett givet samhälle, istället för till en fråga om organisationsform.

2009-03-10: Bild: termen societas civilis tycks ha införts i latinet av talaren Marcus Tullius Cicero (bildhistorik här).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…