En vän tipsade mig om H:ströms förlag. Jag tycker om små förlag. Inte heller denna gång blev jag besviken. En liten med välfylld katalog innehåller sådana saker som Udolphos mysterier av Ann Radcliff, för att inte tala om Lawrence av Arabiens rapporter från tiden närmast före första världskriget, eller Ernst Jüngers Psykonauterna, dvs hans berättelser om sina upplevelser då han under mellankrigstiden och senare prövade sådana saker som meskalin och LSD, en läsning som inte gärna kan vara annat än fascinerande när den nedtecknats av denne detaljrike skildrare av världskrigen. I samma katalog finner vi också en av min barndoms favoritböcker: Jules Vernes En världsomsegling under havet. Även denna vetenskapsoptimismens klassiker har alltså sjunkit så långt under de etablerade förlagens radar att den blir aktuell för den här typen av utgivning. Eller är det månne så att förlaget istället medvetet försöker lyfta fram kapten Nemos närmast solipcistiska individualism, ett intressant exempel som mycket väl kan ha gått under den politiska korrekthetens radar helt enkelt därför att dess förespråkare håller sig för fina för att faktiskt läsa ens klassisk ungdomslitteratur.
Bakom den här blandningen anar jag Bo Cavefors, som mycket riktigt också deltar, bland annat med ett drama med den intresseväckande titeln Uppror i Kasban, en anspelning på Jüngers skildring av den sena civilisationens skuggtid i Eumeswil får man förmoda. Jag kan emellertid inte vara annat än tvivlande inför en person som Cavefors. Å ena sidan har vi honom att tacka för att en mängd intressant litteratur finns att tillgå på svenska. Å andra sidan tycks han söka det politiskt inkorrekta för dess egen skull. Varför skulle man annars blanda S:t Ignatius av Loyola med Jünger och de Sade i en och samma katalog? Nu passar kanske även Verne och Lawrence i samma sammanhang. Detta har kanske i sig något att säga om de större förlagens utgivning. Vad mer finns det som de förnekar oss?
Andra förlagsfavoriter är Aleph och Ellerströms, som bland annat gett ut verk av Mishima och Mattias Fyhrs utmärkta biografi över H.P. Lovecraft. För övrigt påstås det att kultureliten som sedan Houellebecq avslöjat sin fascination för denne mer reaktionärt lagde misantrop och skräcknovelist gärna hänvisade till honom, numera har blivit knäpp tysta på området, sedan de insett att en bok getts ut på ämnet av litteraturvetare som verkligen läst honom.
Bakom den här blandningen anar jag Bo Cavefors, som mycket riktigt också deltar, bland annat med ett drama med den intresseväckande titeln Uppror i Kasban, en anspelning på Jüngers skildring av den sena civilisationens skuggtid i Eumeswil får man förmoda. Jag kan emellertid inte vara annat än tvivlande inför en person som Cavefors. Å ena sidan har vi honom att tacka för att en mängd intressant litteratur finns att tillgå på svenska. Å andra sidan tycks han söka det politiskt inkorrekta för dess egen skull. Varför skulle man annars blanda S:t Ignatius av Loyola med Jünger och de Sade i en och samma katalog? Nu passar kanske även Verne och Lawrence i samma sammanhang. Detta har kanske i sig något att säga om de större förlagens utgivning. Vad mer finns det som de förnekar oss?
Andra förlagsfavoriter är Aleph och Ellerströms, som bland annat gett ut verk av Mishima och Mattias Fyhrs utmärkta biografi över H.P. Lovecraft. För övrigt påstås det att kultureliten som sedan Houellebecq avslöjat sin fascination för denne mer reaktionärt lagde misantrop och skräcknovelist gärna hänvisade till honom, numera har blivit knäpp tysta på området, sedan de insett att en bok getts ut på ämnet av litteraturvetare som verkligen läst honom.
Kommentarer