Jag har tidigare efterlyst en kulturpolitik från regeringen. Nu verkar det som att även regeringen insett behovet. Kulturministern aviserar i alla händelser att det är dags för ett antal nya utredningar av kultursektorn. Senast de statliga kulturverksamheterna utreddes på ett genomgripande sätt var det regeringen Bildt som tillsatte utredningarna. Den gången blev de flesta av dem emellertid klara först efter regeringsskiftet och det var först 1996 som de resulterade i en kulturproposition. Då blev det heller inte mycket av förändring i förslagen, även om det faktamässiga underlaget var den kvantitativt mest omfattande översikt som någonsin gjorts över svensk kultursektor. Till exempel skrevs det en hel del om behovet av att göra någonting åt det faktum att en av de vanligaste försörjningskällorna för konstnärer var en speciell form av a-kassa. Den situationen kvarstår dock. Den här gången utlovar kulturministern en övergripande proposition redan före mandatperiodens slut. Det kan bli spännande.
Samtidigt komplimenterar Högskoleverket forskningsenheten Tema Kultur och Samhälle både för dess forskares internationellt erkända meritering och för något så anmärkningsvärt som deras entreprenöranda (något som utan tvekan verkligen är en tillgång i dagens akademiska värld, även om man skulle önska att internationellt erkända forskare skulle få ägna sin kreativitet och sin skattefinansierade arbetstid åt forskning snarare än administration). Helt orelaterat ska jag i januari på en s.k. workshop om forskning kring kulturpolitik där diverse företrädare för forskningen (t.ex.. ska samtala med diverse företrädare för kultursektorn och politiken. Forskningen kring kulturpolitik växer i Europa, i stor del tack vare insatserna från ett antal större forskningsstiftelser, främst Riksbankens Jubileumsfond, European Culture Foundation och Sorosfonden. Det verkar på många sätt som att ett politikområde som de senaste decennierna varit mer än lovligt avdomnat nu till sist håller på att vakna till liv.
Samtidigt komplimenterar Högskoleverket forskningsenheten Tema Kultur och Samhälle både för dess forskares internationellt erkända meritering och för något så anmärkningsvärt som deras entreprenöranda (något som utan tvekan verkligen är en tillgång i dagens akademiska värld, även om man skulle önska att internationellt erkända forskare skulle få ägna sin kreativitet och sin skattefinansierade arbetstid åt forskning snarare än administration). Helt orelaterat ska jag i januari på en s.k. workshop om forskning kring kulturpolitik där diverse företrädare för forskningen (t.ex.. ska samtala med diverse företrädare för kultursektorn och politiken. Forskningen kring kulturpolitik växer i Europa, i stor del tack vare insatserna från ett antal större forskningsstiftelser, främst Riksbankens Jubileumsfond, European Culture Foundation och Sorosfonden. Det verkar på många sätt som att ett politikområde som de senaste decennierna varit mer än lovligt avdomnat nu till sist håller på att vakna till liv.
Kommentarer