Fortsätt till huvudinnehåll

Foucaults pendel och teknikhistoria


Håller på att läsa om Umberto Ecos Foucaults pendel, inte för första gången, men för första gången på många år. På pärmens insida har jag noterat "Tobias Harding Julen 1994". Det är ganska länge sen. Den första italienska utgåvan tycks ha getts ut 1988. Det är en ganska speciell känsla att följa en bok så länge. Jag vet också att den gjorde ett betydande, och av allt att döma bestående, intryck också på flera av mina bekanta redan då. Många har berättat om hur de i flera månader såg tempelherrar och mystiska gåtor överallt och hela tiden.

De kulturfenomen som Eco behandlar, och ofta travesterar, har snarast ökat i betydelse. Enligt Wikipedia lär han ha sagt att "Dan Brown is one of the characters in my novel".

Det kan vara att tiden verkligen har gått sen senast jag läste den, men nu märks det verkligen att Foucalults pendel är en 1900-talsroman. Eco föddes 1932 i Piedmont. Han är med andra ord jämnårig och av samma ursprung som Jacopo Belbo, som i romanen präglas av sina ungdomsupplevelser under inbördeskriget och som till sist förtärs av sitt intresse för ockultism och konspirationsteorier, möjligen driven av bitterhet och självförnekelse.

Jag överraskas av hur länge det dröjer innan Eco kommer in på den ockultism som brukar uppfattas som romanens huvudämne. Istället fylls de första dryga hundra till hundrafemtio sidorna av en beskrivning av det akademiska livet och dess politik som jag alltid har uppfattat som både träffande och underhållande. Däremot kan det vara så att det akademiska livet har förändrats betydligt sedan åttiotalet. Ger man t.ex. fortfarande ut avhandlingar på förlag i Italien?

Ett citat som har följt mig de senaste åren (undrar varför) är Casaubons "Jag skriver min avhandling om dem, den som skriver en avhandling om syfilis älskar till sist till och med spirochaeta pallida."

Någonting som verkligen har förändrats är datorerna. Dessa spelar också en större roll än vad jag mindes i berättelsen. Ett av de inledande hundra sidornas huvudtema är i själva verket Belbos (och, får man förmoda, Ecos) frihetskänsla i mötet med datorn. Datorn kan inte bara genomföra beräkningar med en hastighet som för medeltidens kabbalister skulle ha tagit årmiljoner. Det som verkligen fångar Belbo (och Eco?) är ensamheten i mötet med datorn; datorn som den ideale läsaren. Den man kan anförtro allt:

"Och om du skriver vad anständigheten inte tillåter, så stannar alltihop i disketten och du ger disketten en order och ingen mera kan läsa dig, storartad tillgång för hemliga agenter, du skriver meddelandet och färdigt, sen stoppar du disketten i fickan och tar dig en promenad och inte ens Troquemada kan någonsin få reda på vad du skrivit, bara du och den andre (den Andre?)."

Det här var kanske inte ens sant när det skrevs. Poängen är dock att författaren trodde på det. Det står också närmare romanens huvudtema än vad jag tidigare tänkt mig. Pendeln kretsar kring fascinationen för objektet, förtrollningen som lockar en att överge sig själv.

Att datorpassagen idag känns väsentligt mera daterad än de som handlar om tempelherrar, umbanda eller Tres är helt följdriktigt. Belbos förälskelse i datorn är lika falsk som hans övriga fascinationer. Ett sätt att läsa romanens är som ett enkelt avståndstagande ifrån konspirationsteorier och alla former av sökande efter Svaret (med stort S). Den rymmer emellertid också en respekt för det Heliga som dess ockultister saknar då de förlorar sig i sökvandet efter metoder att manipulera skapelsen. Kabbalan kan här läsas som en liknelse för de symboler som finns där men som inte är menade att maniplueras. De som däremot ser livet som någonting som ska levas - inte behärskas eller lösas som en gåta - tycks däremot immuna Den ironi som huvudpersonerna ägnar sig åt skyddar dem inte. Den som förlorar sig i materien är förlorad för all framtid.

Men det här är en roman - inte ett fördolt budskap - och som alla goda romaner lämnar den inga tydliga svar.

---

Passar alltså på att tacka mor och far för vad som tydligen var en utmärkt julklapp redan för snart femton år sedan.

Är fortfarande inte säker på om min förkärlek för typsnittet Garamond har någonting med Pendeln att göra.

Bild via Wikipedia. Historik. Jag tänker mig att det är denna bild som sitter på väggen hos Belbo, ett rosenkreuzianskt stick som bl.a. avbildar en trumpet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Invånare och medborgare

Ofta sätter man likhetstecken mellan invånare och medborgare. Detta sker inte bara i dagligt tal utan också i stats- och samhällsvetenskaplig litteratur. I teorin brukar man anta att en demokrati är en stat där i stort sett alla vuxna invånare är medborgare och deltar i styret. "No taxation without representation" är ett klassiskt argument för representativ demokrati: att invånarna i ett land har rätt till politiskt inflytande eftersom de bor där och betalar skatt. Nationen upplevs ofta som en politisk (och kulturell) gemenskap som består av medborgarna, invånarna, dvs. de (vuxna) som bor i landet.

Medborgare och invånare är emellertid inte samma sak. Ett stort - och växande - antal människor lever i andra länder än de där de själva är medborgare. Jag har själv bott utomlands i nära fyra år nu, om än inte särskilt långt bort. Upplevelsen, både den egna och den av att ingå i ett sammanhang präglat av europeisk arbetskraftsmigration, får en att reflektera kring medborgarskape…

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…