Akademiska synpunkter

  Det är sällan man ser moderna samhällsvetare försöker ta sig an samhällets utveckling i dess helhet. På det viset påminner den tyske sociologen Andreas Reckwitz projekt om klassiska föregångare som Max Weber och Georg Simmel. Givetvis finns det en del att invända emot, men överlag lyckas Reckwitz väl i sin förutsats att ge en övergripande bild av dagens pågående samhällsförändringar. Hans båda senaste böcker finns nu tillgängliga på engelska under titlarna  The invention of creativity  och  The society of singularities . I korthet menar han, liksom många andra, att industrialismens moderna samhälle de senaste årtiondena har övergått i en ny postindustriell senmodern fas. I The invention of creativity diskuterar han i första hand hur detta har påverkat kultursynen. Under den klassiska modernitetens 18- och 1900-tal utgjorde konsten och kulturen en avskild sektor i samhället präglad av närmast motsatta normer än resten av ekonomin: resten av samhället präglades av standardisering inte

Under det senaste åren har jag kommit att läsa åtskilliga kulturteoretiska texter från mellankrigstiden och tiden kring Första Världskriget. Det verkar ha varit en påtagligt vanlig föreställning att den borgerliga världen och den liberala demokratin skulle ha varit dödsdömda reliker från en redan förfluten epok. Påtagligt många avskydde också vad de uppfattade som borgerligt, inte bara i den radikala vänstern, utan också i den radikala högern. Borgerligheten var en samhällsgrupp en samling ideal som vuxit fram under 1800-talet och som förknippades med den tidiga industrialismen. Mycket av det man på den tiden uppfattade som det borgerliga samhället fortlever naturligtvis i största välmåga. Mycket är sådant som vi idag återigen - eller kanske fortfarande - uppfattar som hotat. Den liberala demokratin består, liksom marknadekonomin. Också yttrandefriheten och det öppna samhället verkar ha överlevt 1930-, och '40-talets katastrofer. Det blev istället kommunismen och fascismen som förp