Nordiska museet

Magdalena Hillström disputerade i fredags (vid Tema Kultur och Samhälle på Linköpings universitet) på en mycket välskriven avhandling om Nordiska museets tillblivelsehistoria. Den främsta fördelen med avhandlingen är egentligen den gedigna bearbetningen av relevanta personernas brevsamlingar och liknande material. Det framgår bland annat att Nordiska museet – som började som ett privatfinansierat projekt drivet av kulturdebattören Arthur Hazelius – från början hade tämligen oklara relationer till både staten och nationen. Hazelius var redan känd för sina insatser i den språkpolitiska debatten, där han arbetat för att genom stavningsreformer föra de skandinaviska språken närmare varandra, och museets namn antyder fortfarande att det i vart fall inte rörde sig om något nationellt projekt med anknytning till svenska staten. Själva verksamheten finansierades främst av privata gåvor som i stor utsträckning samlats in från Stockholms borgerskap. Av avhandlingen framgår dessutom att representanter för statliga riksantikvarieämbetet redan från början motarbetade verksamheten eftersom den uppfattades som en konkurrent. Över lag är den här diskussionen betydligt mer givande än någon modern diskussion kring museernas roll i samhället, inte minst som den pekar på komplexiteten i både organisationen och budskapet.

Även själva disputationen var förvånansvärt intressant eftersom den innefattade en givande diskussion kring vilka intentioner man som forskare kan tillskriva historiska aktörer. Under middagen hade jag också nöjet att träffa författaren till den här artikeln om avhandlingen. Det verkar som att vi är intresserade av lite olika aspekter men för den som inte orkar läsa själva avhandlingen är det läsvärt ändå.