Den nya regeringen vill göra det lättare att göra avdrag för kultursponsring. Det är bra. Jag hoppas dock att man håller i minnet att den kvalitativa kulturen historiskt sett nästan aldrig klarat sig utan kraftigt understöd i form av skattepengar. De så omhuldade mecenaterna under renässansen och andra perioder har nästan genomgående varit representanter för adeln, kyrkan och monarkin och fått huvuddelen av sin inkomst via skatteintäkter och lagstadgade monopol. Den enda tidpunkt då kultursektorn finansierats i första hand genom försäljning på en fri marknad och genom privata donationer är 1800-talets mest ekonomiskt liberala decennier i de stater där den ekonomiska liberalismen verkligen slog igenom. Detta var ekonomier som såg helt annorlunda ut än den vi har idag.
Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni
Kommentarer