Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada, och nu senast Tregedins födelse. Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria.

Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches inflytan…
Nya inlägg

Tankar kring Notre Dame de Paris

Igår brann Notre Dame i Paris. Branden fortsatte genom hela natten. Mycket är förstört. Reaktioner kommer från hela världen. Redan igår kväll hann jag se ett antal videoinspelningar av spiran som faller i lågorna, antagligen fler än jag såg av hur tvillingtornen i New York föll den där ödestyngda 11 semptember. Alla dessa reaktioner säger något om vad såväl kulturarv som heliga platser fortfarande betyder för oss. Känslan av någontings storslaget som går förlorat. Jag upplevde liknande känslor när den så kallade Islamiska Staten förstörde sumeriska och assyriska lämningar i Mesopotamien, och när talibanerna sprängde Buddhastatyer i Bamiyan. Dessa reaktioner har dock varit starkare och mer spridda. Också min egen reaktion var starkare denna gång. Nineveh hör till mänsklighetens äldsta bevarade arv och är på det sättet oerhört centralt, men Notre Dame representerar en fortfarande levande civilisation. Buddhismen är naturligtvis också i högsta grad levande, men Afghanistan spelar inte l…

Islam på museum

Läser just nu Magnus Bergs och Klas Grinells intressanta bok Musealt Islam, som är den svenska bokpubliceringen av resulat från ett forskningsprojekt (det finns också vetenskapliga artiklar). Boken är relativt lättillgänglig och ibland tankeväckande. Man får följa författarna på rundvandringar i några europeiska museers utställningar om islam, och får även ta del av den historiska bakgrunden till de flesta av dessa utställningar. Framförallt handlar det om islamisk konst, dvs. om konst från Mellanöstern och Nordafrika, och ibland även från Turkiet och från Moguldynastins Indien, men väldigt lite om religionen islam. Redan detta är ett intressant resultat. Museerna påstår ofta att de försöker öka förståelsen för den muslimska världen och för islam som religion. I praktiken verkar det dock ofta bli så att de gör utställningar av konst och konsthantverk från länderna mellan Marocco och Indien, och oftas från tiden mellan Muhammed och 1900-talet.

I praktiken blir det - om jag tolkar Berg …

Jordan Peterson och Yuval Noah Harari: Publika intellektuella i YouTube-eran?

Det är intressant faktum att två författare som just nu återfinns på bestsellerlistor för nonfiction är de båda universitetsprofessorerna Jordan Peterson och Yuval Noah Harari. Det säger antagligen en hel del om hur människor i våra dagar söker efter vad som skulle kunna beskrivas som stora berättelser. Utan att uttala sig i rimligheten i deras utsagor kan man nämligen konstatera att båda på olika sätt tar sig an frågor som rör vad det innebär att vara människa idag. Harari blev känd som författare till en historia över de senaste 70 000 åren och har senare följt upp med en diskussion kring vart mänskligheten är på väg idag. Inte minst diskuterar han vad det innebär att vara människa i en tid då vi kommer allt närmare artificiell intelligens. Peterson är å andra sidan känd för sitt motstånd mot vad han beskriver som postmodernism, men också för levnadsråd till unga män baserade på tänkare som Jung, Nietzsche och Dostojevskij. Ytligt sett är de väldigt olika, och deras anhängarskara ä…

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Historiens djup

Napoleon Bonapartes invasion av Egypten 1798-1801 var rent militärt sett ett misslyckande. För den historiska och arkeologiska forskningen blev det däremot något av en milstolpe. Med sig på fälttåget hade fransmännen en vetenskaplig expedition som bland annat förde med sig hem Rosettastenen, vars trespråkiga text innebar att man 1822 för första gången kunde översätta egyptiska hieroglyfer till moderna språk. Därmed hade dörrarna öppnats för att göra det gamla Egyptens flertusenåriga historia tillgänglig för historikerna.

Så sent som 1700-talet uppfattade de flesta européer Bibelns åldersbestämning av jorden till drygt 6000 år som relativt rimlig. Under 1700- och 1800-talen ökade åldersuppskattningarna successivt i takt med att den geologiska, och senare den biologiska, forskningen utvecklades. Samtidigt utvidgades den historiska forskningen genom språkliga och arkeologiska upptäckter. Fram till 1700-talet hade europeiska forskare få andra källor till den äldre historien än Bibeln och…

Francis Fukuyama och historiens slut

Som läsaren säkert redan har noterat (jfr. tidigare inlägg) uppfattar jag Francis Fukuyamas The End of History and the Last Mansom en tämligen missförstådd bok. Fukuyamas diskussion kring tanken att världshistorien har en riktning har många poänger och är på många sätt fortfarande intressant läsning. Samtidigt är boken kanske ännu mer intressant på grund av sina misstag. Här finns nämligen också ett par stora problem. I efterhand är de lätt att konstatera att Fukuyama i början av 1990-talet såg onödigt positivt på den omedelbara framtiden. Han tycks ha uppfattat den demokratiska utvecklingen i större delen av världen - och kanske i synnerhet i Ryssland och Kina - som mer eller mindre given. Hans idéer har också kommit att förknippas med den amerikanska nykonservativa utrikespolitikens övertro på möjligheten att med hjälp av militärt våld införa demokrati på olika håll i världen. Ironiskt nog borde Fukuyama, att döma av hans egna resonemang i boken, ha varit bättre rustad än de flesta …