Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Myten om avförtrollningen

En av de böcker som gjort störst intryck på mig i år är den amerikanske religionshistorikern Jason A. Josephson-Storms The Myth of Disenchantment. Disenchantment, på svenska avförtrollning, Entzauberung i termens tyska originalversion, var ett begrepp som infördes i sociologin  i början av förra seklet av en av dess grundare, den tyske sociologen och filosofen Maximilian Weber. Begreppet kan ses som ett försök att artikulera den förändring som äger rum i vår förståelse av världen genom tvillingprocesserna sekularisering och modernisering. Weber förstod båda dessa som rationaliseringsprocesser. Såväl naturen som historien förstås allt mer i materialla och instrumentella termer, och allt mer sällan i andliga, besjälade termer. Weber själv uppfattade inte detta som någon entydigt positiv aspekt, utan hörde snarare till dem som också uppfattade processen som avhumaniserande, något Josephson-Storm också påpekar. Marx beskrev en liknande känsla när han talade om förfrämligandet i den kapita…
Nya inlägg

Svenska kyrkor som postkristna heliga platser

I början av sommaren fick jag en artikel publicerad i den akademiska tidskriften Culture Unbound under titeln "Heritage Churches as Post-Christian Sacred Spaces: Reflections on the Significance of Government Protection of Ecclesiastical Heritage in Swedish National and Secular Self-Identity". Jag tar utgångspunkt i den svenska kulturarvslagstiftningens prioritering av skyddet av det svenskkyrkliga kulturarvet för att diskutera vilken roll historiska kyrkobygnader spelar i det sekulära, eller postkristna, Sverige, ett land där över två tredjedelar av befolkningen är medlemmar i religiösa samfund, men där bara 45 procent tror på Gud. Här följer ett utdrag ur artikeln. Hela artikeln kan läsas här (pdf).

It has often been claimed that we see a process where religious objects and sites are heritagized, and through this process secularized: religious objects and buildings become seen as historical monuments and museum pieces, rather than as sacred objects and places. Yet, it has a…

Sommarläsning: Disraelis Tancred

I början av sommaren läste jag den brittiske premiärministern Benjamin Disraelis roman Tancred: The New Cruzade från 1847. Direaeli har gått till historien främst som statsman och retoriker, som grundare till den konservativa partiorganisationen (tories som parlamentsgrupp är däremot äldre), som Storbritanniens förste judiskfödde premiärminister (han konverterade till Church of England tillsammans med sin far vid tolv års ålder), och som en av dem som skapade det brittiska imperiet. Det var bl.a. under hans administration som Ostindiska kompaniets styre i Indien upphörde och ersattes med vicekungadömet Brittiska Indien, och på hans initiativ som drottning Victoria utnämndes till kejsarinna av Indien. Det var också under hans tid som premiärminister som uppdelningen av Afrika ägde rum.

Även om Disraeli i början av sin politiska karriär försörjde sig som skönlitterär författare har ingen av hans romaner vunnit erkännande som klassiker. Även om de sålde bra på sin tid så är de idag intr…

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada, och nu senast Tregedins födelse. Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria.

Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches inflytan…

Tankar kring Notre Dame de Paris

Igår brann Notre Dame i Paris. Branden fortsatte genom hela natten. Mycket är förstört. Reaktioner kommer från hela världen. Redan igår kväll hann jag se ett antal videoinspelningar av spiran som faller i lågorna, antagligen fler än jag såg av hur tvillingtornen i New York föll den där ödestyngda 11 semptember. Alla dessa reaktioner säger något om vad såväl kulturarv som heliga platser fortfarande betyder för oss. Känslan av någontings storslaget som går förlorat. Jag upplevde liknande känslor när den så kallade Islamiska Staten förstörde sumeriska och assyriska lämningar i Mesopotamien, och när talibanerna sprängde Buddhastatyer i Bamiyan. Dessa reaktioner har dock varit starkare och mer spridda. Också min egen reaktion var starkare denna gång. Nineveh hör till mänsklighetens äldsta bevarade arv och är på det sättet oerhört centralt, men Notre Dame representerar en fortfarande levande civilisation. Buddhismen är naturligtvis också i högsta grad levande, men Afghanistan spelar inte l…

Islam på museum

Läser just nu Magnus Bergs och Klas Grinells intressanta bok Musealt Islam, som är den svenska bokpubliceringen av resulat från ett forskningsprojekt (det finns också vetenskapliga artiklar). Boken är relativt lättillgänglig och ibland tankeväckande. Man får följa författarna på rundvandringar i några europeiska museers utställningar om islam, och får även ta del av den historiska bakgrunden till de flesta av dessa utställningar. Framförallt handlar det om islamisk konst, dvs. om konst från Mellanöstern och Nordafrika, och ibland även från Turkiet och från Moguldynastins Indien, men väldigt lite om religionen islam. Redan detta är ett intressant resultat. Museerna påstår ofta att de försöker öka förståelsen för den muslimska världen och för islam som religion. I praktiken verkar det dock ofta bli så att de gör utställningar av konst och konsthantverk från länderna mellan Marocco och Indien, och oftas från tiden mellan Muhammed och 1900-talet.

I praktiken blir det - om jag tolkar Berg …

Jordan Peterson och Yuval Noah Harari: Publika intellektuella i YouTube-eran?

Det är intressant faktum att två författare som just nu återfinns på bestsellerlistor för nonfiction är de båda universitetsprofessorerna Jordan Peterson och Yuval Noah Harari. Det säger antagligen en hel del om hur människor i våra dagar söker efter vad som skulle kunna beskrivas som stora berättelser. Utan att uttala sig i rimligheten i deras utsagor kan man nämligen konstatera att båda på olika sätt tar sig an frågor som rör vad det innebär att vara människa idag. Harari blev känd som författare till en historia över de senaste 70 000 åren och har senare följt upp med en diskussion kring vart mänskligheten är på väg idag. Inte minst diskuterar han vad det innebär att vara människa i en tid då vi kommer allt närmare artificiell intelligens. Peterson är å andra sidan känd för sitt motstånd mot vad han beskriver som postmodernism, men också för levnadsråd till unga män baserade på tänkare som Jung, Nietzsche och Dostojevskij. Ytligt sett är de väldigt olika, och deras anhängarskara ä…