Fortsätt till huvudinnehåll

Den övervakade demokratin

Det är oroande hur angelägen regeringen uppenbarligen är att driva igenom Bodströms förslag om ökade övervakningsbefogenheter för försvaret. Nu skall visserligen erkännas att förslaget har försonande drag och faktiskt inte är inriktat på att övervaka medborgarna utan i första hand icke-medborgare. Ändå är det oroande att man inte tar ännu allvarligare på konsekvenserna. Man tycks inte ens anse att de behöver utredas.

Konsekvenserna kan emellertid bli vittgående. Det som nu håller på att byggas upp är den framtida lagstiftningen över IT-området. Det är ett känt faktum att den tidiga lagstiftningen inom ett nytt område ofta utgör grunden för all framtida lagstiftning där. Det har redan noterats att pressfriheten på Internet är sämre än i äldre media. Nu börjar det även stå klart att brevhemligheten inte skall anses tillämplig på e-post. Det står alltså tämligen klart i vilken riktning den juridiska och politiska utvecklingen går. Samtidigt utvecklas tekniken för informationshantering. Möjligheterna att hantera och använda insamlad information ökar alltså lavinartat.

Det har många gånger påpekats att förslag i den här riktningen är kraftigt integritetskränkande. Det är allvarligt att rättsliga instanser (som domstolar) inte är mer involverade i tillståndsgivningen för avlyssning och sökningar i lagrade data. Det är också allvarligt att personer vars brev och mobilsamtal gåtts igenom inte har rätt att informeras om detta ens efterhand, ett förfarande som åtminstone skulle möjliggöra en rimlig nivå av rättssäkerhet.

Vad som ofta glöms bort är att den resurs som insamlade data utgör har andra politiska konsekvenser än de handlar om integritet. Medborgarna i en demokrati bör vara dess verkliga makthavare. Av de senaste årens politiska liv har det framgått med all önskvärd tydlighet hur avgörande det kan vara att sitta på information om sina motståndare. Själva insikten att någon kan ha lagrat stora mängder information om dem, kan verka hämmande på medborgarnas vilja till politisk aktivitet. Det hör till den fria statens fundamenta att staten skall respektera medborgarnas privatliv så att de kan delta i det politiska livet som fria människor. Demokratin förutsätter respekt för den enskilde. Samtidigt är den moderna liberala demokratin det system som bäst visat sig upprätthålla denna respekt, hittills. En stat som övervakar sina egna medborgare i stor skala är ute på mycket farliga vägar.

När det gäller argumentet att man måste ta acceptera hårdare tag för att försvara sig mot terrorismen är jag benägen att se detta som romarna: Under extrema omständigheter kan frihetsinskränkande befogenheter ges betrodda personer över begränsad tid, varefter de ställs till svars för sitt handlande. Man skriver inte bort allas frihet på obestämd tid i ett land innan det ens anfallits.

Kommentarer

Jakob E:son Söderbaum sa…
"Av de senaste årens politiska liv har det framgått med all önskvärd tydlighet hur avgörande det kan vara att sitta på information om sina motståndare. Själva insikten att någon kan ha lagrat stora mängder information om dem, kan verka hämmande på medborgarnas vilja till politisk aktivitet."

Exakt, det här är helt briljant skrivet! Överväg att skicka en kortare insändare med fokus på detta, tycker jag. Bingo!

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…