En engelsk litteraturprofessor tycks verkligen ha bevisat att man inte blir en bättre människa av att uppskatta konst. Om detta kan man läsa i dagens understreckare. Jag blir själv rött trött på folk som tror det, men det gäller även dem som fått för sig att det finns något sådant kausalsamband och sedan blir besvikna. Detta gäller i synnerhet om de är professorer som spenderar sina liv bekvämt läsande i Oxford för att sedan i universitetsfinansierade intellektuella böcker gnälla över att det inte gjort dem till bättre människor. I den meningen tenderar anti-intellektuella intellektuella att exemplifiera sina egna teser: Ett liv som litteraturprofessor har uppenbarligen i alla fall inte gjort John Carey till en nyttig samhällsmedborgare.
Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni
Kommentarer