För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej:
"De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig."
Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali. Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang:
"Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning,
filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte kan sägas vara i harmoni med de filosofiska dygderna. Filosofen sviker sitt historiska ansvar. Han visar även vägen till filosofins möjligheter och hur vi åter kan bli angelägna.
Tobias Harding skriver i sin text om den filosofiska människans ansvar, nu och genom historien. Harding menar att frågan om ansvar har tappats bort längs vägen samtidigt som världen alltmer avmystifierats. Resultatet har blivit en intelligentia utan etisk kompass, blind för det som utgör människans livsfrågor och döv för kallelsen till ansvar och plikt.
Kalle Grill beskriver på saklig och resonerande prosa en analytisk-filosofisk metod för att hitta nya sätt att tolka och beskriva tillvaron. I vår förståelse av oss själva och världen använder vi oss alltid av en eller annan “uppdelning”. Han hävdar att analytisk filosofi är ”det systematiska studiet av existerande och möjliga sådana uppdelningar”.
I ett replikskifte som tar sin utgångspunkt i Kalle Grills manifest diskuterar Johan Argus och Kalle Grill, ömsom polemiskt ömsom i dialog, den analytiska filosofin. Johan Argus är djupt kritisk till det som han uppfattar som den analytisk-filosofiska metoden och uppmanar därför Kalle Grill att försvara den. Slutprodukten av den längre dialogen hoppas vi kunna publicera
vid senare tillfälle.
Madeleine Hayenhjelm uppmanar filosofen att lämna närläsningarna och istället kasta sig ut i världen. Muntert, djärvt och på vers argumenterar hon för en filosofisk återgång till det storslagna tänkandet och filosofin som äventyr. Filosofin kräver såväl våghalsiga och varierade erfarenheter som skarp analys och filosofen kan bara närma sig svaren på de stora frågorna när hon själv har varit tvungen att ställa sig dem.
Niklas Möller tar sig an tanken att det skulle finnas en yttre, absolut, mening med livet och dess händelser. Tron på en sådan mening är tveksam utifrån vad vi vet om världen, menar han, och även om det finns såväl psykologiska orsaker som pragmatiska skäl till den är det en föreställning som hindrar oss från att ta fullständigt ansvar för våra liv. Livets meningsfullhet är helt oberoende av det faktum att livet självt uppkommit ur något som i sig inte kan vara bärare av mening.
Johan Argus skriver på randen till förtvivlan en text som ständigt rör sig över gränsen mellan poesi och filosofi. Han angriper den akademiska filosofins irrande i tomma tankelabyrinter, skapade av en syn på språket som kapslar in och stänger ute. Argus text är ett exempel på ett privat poetisk-filoso!skt sätt att bedriva filosofi där argumentation, förståelse och estetisk uttryck skapar meningen."
Kommentarer