Akademiska synpunkter

Den nuvarande parlamentariska situationen i Sverige har nu flera gånger och från flera håll beskrivits som historiskt unik. Det verkar som att vi har nått till slutet av en period. Frågan är bara vilken period. På många sätt påminner den nuvarande situationen om den i början av 1990-talet. Sverigedemokraterna är emellertid inte Ny Demokrati. Snarare var Ny Demokrati det första - misslyckade - försöket att starta ett högerpopulistiskt parti i Sverige. Dagens Sverigedemokrater är istället ett parti som har vuxit fram ur den tidens extremhöger men som verkar ha lyckats fånga upp många av de tendenser som saknat politisk hemvist sedan Ny Demokratis kollaps. Snarare än ett rent nyfascistiskt parti (i smal mening) tycks vi ha att göra med vad Daniel Poohl beskrivit som ett slags nationalistiskt samlingsparti som rymmer såväl mer eller mindre förtäckta rasister och nynazister som allmänt etabisemangskritiska populister, invandringskritiker, och allt däremellan, antingen i själva partiorganis...

I förra veckan diskuterade jag svensk politik med en kollega från Helsingfors. Jag beskrev det nuvarande läget i budget- och regeringsfrågan som det mest osäkra i Sverige sen 1930-talet. Faktiskt hade nog också folkpartiregeringen på en 1970-talet ett bättre parlamentariskt läge när det handlade om att få igenom budgeten, så man får söka sig tillbaka till den liberala regeringen i början av 1930-talet för att hitta någonting liknande (eller åtminstone till Axel Pehrssons i Bramstorp semesterregering 1936, men den hann vad jag förstår aldrig med att föreslå någon budget). Den senaste veckan har jag också utbytt några e-mail med European Institute for Comparative Cultural Research i Bonn för att uppdatera deras information om det kulturpolitiska läget. Det känns ovant som svensk att inte kunna berätta om hur budgeten kommer att bli innan riksdagen har röstat i frågan. Dessutom är deras svenska samarbetspartner Myndigheten för Kulturanalys nedläggningshotad (myndigheten är ansvarig för st...

Håller på att avsluta en artikel som jag inleder med att citera den socialdemokratiska valbroschyren Demokratisk kulturpolitik från 1938. Det innebär också att jag måste ta mig an att översätta delar av den texten. Så här ser översättningen ut så här långt: The fundamental notions of cultural policy [ “kulturpolitik” ] are closely connected to those of general policies. It is therefore possible to speak of democratic cultural policy. It is an expression of striving in various ways to enable the citizens to fulfill the demands placed on them by popular self-rule. [---] The idea of popular self-rule is a free cooperation between independent personalities who, all for one and one for all, have to carry the responsibility for the common good. The result of such cooperation ultimately depends on the individual himself, on his understanding, skill and readiness to sacrifice his own good for the common good. Popular rule and popular enlightenment [ “folkbildning” ] are thus inseparable. [...

När jag besökte mina föräldrar i somras började jag, lite av en slump, läsa Dick Harrissons I skuggan av Cathay: Västeuropéers möte med Asien 1400-1600 , där han går igenom ett antal europeiska resenärers beskrivningar av resor i Centralasien i slutet av medeltiden och början av den moderna tiden. Framför allt rör det sig om området kring Kaspiska havet, Amu Darja, Syr Darja och det på den tiden bördiga området kring Aralsjön. Vi får möta området så som det upplevdes bl.a. av en kastiliansk diplomat, en bayersk slavsoldat, en engelsk diplomat och handelsagent samt en jesuit från Azorerna. När den spanske adelsmannen Ruy Gonzales de Clavijo kring år 1400 gav sig ut på diplomatiskt uppdrag från kungen av Kastilien och Leon till den centralasiatiske erövrare som gjort sig känt som Timur Lenk var maktförhållandena de omvända jämfört med de vi har vant oss vid från modern tid. Kungens syften var närmast att göra sitt land känt i olika delar av världen, men också att...

Förra året gick mycket av min tid till att leda en utvärdering av studieförbundens kulturprogram åt Folkbildningsrådet. Nu är vår tredje och sista rapport färdig är publicerad. Känner mig särskilt nöjd med de översiktliga resonemangen i vår första rapport , samt med diskussionen om amatörmedverkan i den sista. Den senare finns tillgänglig här .

År 2014 kommer sannolikt inte att bli ihågkommet som något ljust år för Europa. 2014 är året då Ryssland återinförde annekteringen av landområden som en del av det internationella spelet i ett Europa där det knappast förekommit sedan 1940-talet. Läget har över lag blivit allt mer spänt, med tydliga paralleller till kalla kriget. Samtidigt reser unga "radikaler" från västländer till Mellanöstern för att ansluta sig till det nyutropade "kalifatets" styrkor, ett "kalifat" vars intolerans redan nu överträffar de flesta av de historiska härskarna i ett område som har sett både civilisation och omfattande blodsutgjutelse många gånger om sedan några av mänsklighetens första städer uppfördes där. Eventuella likheter med 1914, 1939 eller 1945 ska dock inte överskattas. Den viktigaste skillnaden mellan 2014 och 1914, så här långt, är kanske att krigsviljan i Europa fortfarande tycks mycket låg. Inte ens i Ryssland tycks det finnas någon större krigsentusiasm, en...

Det kan vara för att jag denna gång har följt valet på avstånd – i rent geografisk mening – och därmed nästan uteslutande via media, men jag har ett starkt intryck av att tonen var väsentligt hårdare denna gång än vid de senaste riksdagsvalen. Detta bekräftas också av reaktionerna på resultatet, både de jag har via media och de jag ser t.ex. i mitt Facebookflöde. Det mest slående är naturligtvis – precis som efter förra riksdagsvalet - förvåningen över Sverigedemokraternas framgångar, men det gäller också för den bitterhet över förlusten som man hör från många människor med anknytning till de borgerliga partierna. Ändå kan förändringen kanske sammanfattas som ett led i en europeisk normalisering av det svenska politiska klimatet. Socialdemokraterna kan sedan åtta år tillbaka inte vänta sig att styra själva. Vi har ett populistiskt nationalistiskt parti som tredje största. Det är också ungefär lika stort som de flesta av sina europeiska motsvarigheter. Oavsett vad förklaringen är till...

Som en del av den mer arbetsrelaterade sommarläsningen har jag nu äntligen fått tid att läsa igenom My Klockar Linders avhandling Kulturpolitik: Formerigen av en modern kategori . Mycket läsvärt för alla som intresserar sig för kulturpolitikens historia, eller för den delen svensk politisk historia över huvud taget, något som torde framgå redan av inledningen:  I december 1915 utkom Rudolf Kjelléns skrift Världskrigets politiska problem.  Första världskriget hade pågått i ett och ett halvt år och för den konservative  statsvetarprofessorn föranledde kriget en reflektion över staternas väsen. Som  för så många andra av samtidens betraktare var kriget i Kjelléns ögon inte enbart  en strid mellan två konkurrerande sammanslutningar av stater. Kampen fördes  på ett högre plan och stod mellan två tankesystem, mellan två olika författningar.  Till de frågor som Kjellén gav sig ut att studera hörde om det ”mellan själfva  rättsåskådningarna kan skön...

Psalm 317 i 1695 års svenska psalmbok, "En sommarvisa", skriven av Visbybiskoppen Israel Kolmodin, troligen ett av de mest älskade poesistycken som har skrivits på svenska språket. Det känns just nu som en bra text att inleda sommaren med och samtidigt önska er alla en riktigt glad sommar! 1. Then blomstertijd nu kommer [ källa ] Medh lust och fägring stoor/ Nu nalkas liufwe Sommar/ Tå gräs och örter groor. Then blida Sool vpwärmer Alt hwad haar warit dödt; Tå hon oss skrider närmar/ Blijr thet på nyo födt. 2. The fagra blomsterängiar Och åkrens ädla sädh/ The grönskand’ örtesängiar Och alla gröna trädh/ The skola oss påminna Gudz godhets rikedom: At wij Gudz nådh besinna/ Som räcker åhret om. 3. Man hörer foglar siunga Medh mångahanda liudh; Skal icke tå wår tunga Lofsäija Herran Gudh? Min siäl vphög Gudz ähra Medh lof och glädiesång/ Som frögda wil och nähra Oss medh wälgierning mång. 4. Tu ädle Jesu Christe/ War glädie-Sool och skijn/ Blif h...

Innan valet för ett par veckor sedan väntade sig många att majoriteten i EU-parlamentet också skulle tillsätta EU-kommissionens ordförande. Därmed skulle ett slags europeisk parlamentarism ha uppstått, i och med att parlamentetets stöd skulle bli avgörande vid tillsättningen av den exekutiva makten. Hittills har EU i bästa fall haft en form av negativ parlamentarism, i den meningen att parlamentet har haft ett visst mått av vetorätt. Vägen från negativ till positiv parlamentarism är dock en utveckling som på många sätt påminner om den som tidigare skett i många nu stabila demokratier, som till exempel Storbritannien och Sverige. I medlemsstaterna har EU snarare inneburit en maktförskjutning från den lagstiftande till den exekutiva makten, eller snarare en förskjutning av lagstiftningsmakt från de nationella parlamenten till EU:s ministerråd, som ju består av representanter för de nationella regeringarna. I parlamentariska stater innebär en maktförskjutning från parlament t...

Just nu håller jag på att avsluta ett konferenspaper om den politiska diskussionen om kyrkan och kulturarvet i mellankrigstidens Sverige. Bland annat skriver jag om den tongivande socialdemokratiske ecklesiastikministern (1932-1939) Arthur Engberg: "The minister chosen to lead the Ministry for Ecclesiastical Affairs - and thus to be beresponsible for education, culture and church affairs - was the radical journalist and intellectual Arthur Engberg. He would hold his ministerial position until 1939, when the government was reorganized as a broad wartime coalition and the leader of the Conservative party became Engberg’s successor as the head of the Ministry for Ecclesiastical Affairs. During the previous decades, Engberg had been both a member of parliament and an active voice in Social Democratic newspapers. He was often identified as belonging to the radical left of the Social Democratic Party, but although openly inspired by the writings of Karl Marx, he remained with...

Sitter och gör anteckning inför en  recension  av Secular and Sacred? The Scandinavian Case of Religion in Human Rights, Law and Public Sphere, en nyutkommen forskningsantologi redigerad av Rosemarie van den Breemer, José Casanova och Trygve Wyller. Här följer ett par utdrag denna ännu skissartade text, som dock berör flera av de återkommande ämnena också här på bloggen:  "Secularization has often been thought of as a universal development through which religion is removed from the public sphere, thus as both a condition and a development that all societies go through as a part of a more general process of modernization. Indeed, the very word ' saeculum' and the corresponding words in Romance languages such as French and Spanish have both, a spatial and a temporal meaning. In Roman times, the word ' saeculum' referred to a non-defined period of time; an age, era or aeon. For the early Church, the ' saecula' , in this sense, was the pre-Christian a...

För ett par veckor sedan deltog i jag i en intressant diskussion på Timbro där jag kommenterade på Lars Anders Johanssons rapport Vad vill alliansen med kulturpolitiken ?  Idag deltar Lars Anders i Svenska Dagbladet med en artikel under rubriken " Kulturpolitiken ett borgerligt dilemma? "  Att det finns ett sådant dilemma kan jag definitivt hålla med om. I grunden utgör modern kulturpolitik ett dilemma för politiker från de flesta håll; å ena sidan menar man att kulturen - dvs. kulturens fält - ska vara fri från politiskt inflytande, å andra sidan har många kulturpolitiker ambitioner med sin politik, vilket i allmänhet innebär att de på något sätt vill påverka kulturen. I rapporten framgår mycket riktigt att det som de intervjuade kulturpolitikerna från Alliansen främst kritiserar sina politiska motståndare för är att vilja detaljreglera kulturen. Samtidigt uppfattar borgerliga politiker ofta kulturfältet som vänsterdominerat, något som naturligtvis understryker dilemmat...

Rysslands agerande gentemot Ukraina och Krimregionen har beskrivits på många sätt, metaforerna har varit minst lika många och Putin har jämförts med så väl Hitler och Stalin som med Katarina den Stora (som också erövrade halvön med dess möjligheter till militär närvaro i Svarta Havet). De senaste veckorna har det varit närmast omöjligt att undvika detta nyhetsflöde. Detta inlägg är närmast ett försök att samla tankarna kring detta. Givetvis är det överdrivet att jämföra Putins Ryssland med Hitlers Tredje Rike, men däremot finns det en hel del paralleller mellan Hitlers retorik i samband med erövringen av Sudetlandet och Putins i relation till de rysktalande på Krim. Liksom Tysklands anspråk på Sudetlandet bygger Rysslands agerande på ett aspråk på att företräda inte bara det egna landets medborgare utan också personer i andra länder som på språkliga eller andra grunder tillskrivs samma identitet. Därtill kommer historiska anspråk. Putins Ryssland är naturligtvis mer demokratisk...

Har i veckan ett par dagar åt projektplanering och diskussioner om det kyrkliga kulturarvet. Det verkar inte omöjligt att kyrkobyggnaderna idag har stor betydelse för fler svenskar än vad tron på Kristus som Guds son har, och kyrkogårdarna är kanske ännu viktigare. Många är med i Svenska kyrkan för att kunna vända sig dit för bröllop och begravningar. Det verkar heller inte omöjligt att relationen till gravplatserna förblir starka samtidigt som nya bruk knyts till dem och identifikationen med själva kyrkan försvagas. Olika typer av andlighet är fortfarande mycket vanlig, men kristendomen i konfessionell mening verkar fortfarande vara på tillbakagång i Sverige. En stor del av denna utveckling är dock mycket fläckvis kartlagd och jag ser ingenting självklart i att religion eller andlighet kommer att fortsätta att förlora betydelse ens i Sverige. Däremot tror jag att man kan dra slutsatsen att den konfessionella enhetskyrkans tid är förbi. Det vi ska forska om är kyrkan som kul...

På torsdag är jag tillbaka i Sverige för ett planeringsmöte kring ett nytt forskningprojekt, där jag kommer att arbeta med att studera kyrko- och kulturarvspolitik 1920-2014. Här kommer ett utdrag ur projektbeskrivningen: "Efter många decenniers försök beslöt Riksdagen 1995 att skilja stat och kyrka. En viktig oro gällde framtiden för det materiella kyrkliga kulturarvet när det enskilda samfundet Sv Kyrkan blev ensam ägare av ca 3400 kyrkor, varav ca 2900 skyddades av Kulturminneslagen, KML. Det beslöts att kyrkoarvet skulle ses som ett omistligt nationellt kulturarv som tillhörde alla medborgare oberoende av trosåskådning och samfundstillhörighet. I den reviderade KML utsträcktes skyddet för kyrkor och en "Kyrkoantikvarisk ersättning" (KAE) infördes. Den innebar att staten ersätter Sv Kyrkan för kulturhistoriskt motiverade "överkostnader" för underhåll som följer av KML. F.n. utgår KAE med 460 miljoner/år. Härigenom inrättas en helt ny regim för det ma...