Fortsätt till huvudinnehåll

Kulturpolitik: Formeringen av en modern kategori

Som en del av den mer arbetsrelaterade sommarläsningen har jag nu äntligen fått tid att läsa igenom My Klockar Linders avhandling Kulturpolitik: Formerigen av en modern kategori. Mycket läsvärt för alla som intresserar sig för kulturpolitikens historia, eller för den delen svensk politisk historia över huvud taget, något som torde framgå redan av inledningen: 

I december 1915 utkom Rudolf Kjelléns skrift Världskrigets politiska problem. Första världskriget hade pågått i ett och ett halvt år och för den konservative statsvetarprofessorn föranledde kriget en reflektion över staternas väsen. Som för så många andra av samtidens betraktare var kriget i Kjelléns ögon inte enbart en strid mellan två konkurrerande sammanslutningar av stater. Kampen fördes på ett högre plan och stod mellan två tankesystem, mellan två olika författningar. Till de frågor som Kjellén gav sig ut att studera hörde om det ”mellan själfva rättsåskådningarna kan skönjas oförsonliga motsatser; hvartill lämpligen sluter sig en blick på den stora kulturpolitiska kamp, som nu går så bitter genom världen”.

Våren 1973 utkom tidskriften Ord&Bild med ett temanummer om kulturpolitik. Temat föranleddes av den statliga utredning som hade initierats några år tidigare och som hösten 1972 hade resulterat i betänkandet Ny kulturpolitik där riktlinjerna för Sveriges framtida kulturpolitik formulerades. Redaktörernas inledande kommentarer andades dock ringa hoppfullhet inför detta projekt. ”Ingen regering” konstaterade Per Lysander och Agneta Pleijel, ”lär falla på grund av en misslyckad kulturpolitik. Inget parti lär lyftas till makten i kraft av sina kulturpolitiska ambitioner. Det beror naturligtvis på att kulturen är en ganska perifer politisk angelägenhet” [---]

Givet att såväl Kjellén som Lysander och Pleijel använde ordet på ett för sin respektive tid fullt rimligt sätt finns skäl att ställa följande frågor: Vad har olika personer under olika tider avsett när de talat om kulturpolitik? Hur har ordet använts, i vilka sammanhang, och hur har det förändrats? Dessa reflektioner kan sammanfattas i
en övergripande fråga: Hur såg den historiska process ut i vilken kategorin kulturpolitik etablerades i den form som också gör att uttalandena av Kjellén respektive Lysander och Pleijel skiljer sig från varandra?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…