Psalm 317 i 1695 års svenska psalmbok, "En sommarvisa", skriven av Visbybiskoppen Israel Kolmodin, troligen ett av de mest älskade poesistycken som har skrivits på svenska språket. Det känns just nu som en bra text att inleda sommaren med och samtidigt önska er alla en riktigt glad sommar!
1. Then blomstertijd nu kommer [källa]
Medh lust och fägring stoor/
Nu nalkas liufwe Sommar/
Tå gräs och örter groor.
Then blida Sool vpwärmer
Alt hwad haar warit dödt;
Tå hon oss skrider närmar/
Blijr thet på nyo födt.
2. The fagra blomsterängiar
Och åkrens ädla sädh/
The grönskand’ örtesängiar
Och alla gröna trädh/
The skola oss påminna
Gudz godhets rikedom:
At wij Gudz nådh besinna/
Som räcker åhret om.
3. Man hörer foglar siunga
Medh mångahanda liudh;
Skal icke tå wår tunga
Lofsäija Herran Gudh?
Min siäl vphög Gudz ähra
Medh lof och glädiesång/
Som frögda wil och nähra
Oss medh wälgierning mång.
4. Tu ädle Jesu Christe/
War glädie-Sool och skijn/
Blif hos oss til wårt sidste;
Vpwärm wårt kalla sinn:
Gif kärleks eld i hierta:
Förnya siäl och and:
Wänd bort all sorg och smärta/
Medh tine milda hand.
5. Tu Sarons blomster skiöna/
Tu Lilja i grön dahl/
Medh lust och fägring stoor/
Nu nalkas liufwe Sommar/
Tå gräs och örter groor.
Then blida Sool vpwärmer
Alt hwad haar warit dödt;
Tå hon oss skrider närmar/
Blijr thet på nyo födt.
2. The fagra blomsterängiar
Och åkrens ädla sädh/
The grönskand’ örtesängiar
Och alla gröna trädh/
The skola oss påminna
Gudz godhets rikedom:
At wij Gudz nådh besinna/
Som räcker åhret om.
3. Man hörer foglar siunga
Medh mångahanda liudh;
Skal icke tå wår tunga
Lofsäija Herran Gudh?
Min siäl vphög Gudz ähra
Medh lof och glädiesång/
Som frögda wil och nähra
Oss medh wälgierning mång.
4. Tu ädle Jesu Christe/
War glädie-Sool och skijn/
Blif hos oss til wårt sidste;
Vpwärm wårt kalla sinn:
Gif kärleks eld i hierta:
Förnya siäl och and:
Wänd bort all sorg och smärta/
Medh tine milda hand.
5. Tu Sarons blomster skiöna/
Tu Lilja i grön dahl/
Ach! wärdes siälen kröna [källa]
Medh dygder til stort tahl:
Tin nådh lät henne fuchta/
Som dagg vthaf Zion;
At hon må liufligt luchta/
Som roos i Libanon.
6. Wälsigna åhrets gröda/
Och watna tu wårt land:
Gif oss nödtorftig föda;
Wälsigna siö och strand.
Tin fotspor drype af fetma.
Bespisa medh titt Ord/
Och medh thess liufwe sötma/
Oss vppå thenna jord.
(Blir också fascinerad av de omskrivningar som tycks ha gjorts av Johan Olof Wallin, inte minst i den numera sällan sjungna vers 4).
Medh dygder til stort tahl:
Tin nådh lät henne fuchta/
Som dagg vthaf Zion;
At hon må liufligt luchta/
Som roos i Libanon.
6. Wälsigna åhrets gröda/
Och watna tu wårt land:
Gif oss nödtorftig föda;
Wälsigna siö och strand.
Tin fotspor drype af fetma.
Bespisa medh titt Ord/
Och medh thess liufwe sötma/
Oss vppå thenna jord.
(Blir också fascinerad av de omskrivningar som tycks ha gjorts av Johan Olof Wallin, inte minst i den numera sällan sjungna vers 4).
Kommentarer