Fortsätt till huvudinnehåll

Kyrko- och kulturarvsdiskussioner

Har i veckan ett par dagar åt projektplanering och diskussioner om det kyrkliga kulturarvet.

Det verkar inte omöjligt att kyrkobyggnaderna idag har stor betydelse för fler svenskar än vad tron på Kristus som Guds son har, och kyrkogårdarna är kanske ännu viktigare. Många är med i Svenska kyrkan för att kunna vända sig dit för bröllop och begravningar. Det verkar heller inte omöjligt att relationen till gravplatserna förblir starka samtidigt som nya bruk knyts till dem och identifikationen med själva kyrkan försvagas. Olika typer av andlighet är fortfarande mycket vanlig, men kristendomen i konfessionell mening verkar fortfarande vara på tillbakagång i Sverige. En stor del av denna utveckling är dock mycket fläckvis kartlagd och jag ser ingenting självklart i att religion eller andlighet kommer att fortsätta att förlora betydelse ens i Sverige. Däremot tror jag att man kan dra slutsatsen att den konfessionella enhetskyrkans tid är förbi.

Det vi ska forska om är kyrkan som kulturarv. Projektbeskrivningen rymmer ett antagande om att det i statens relation till kyrkan har skett en tyngdpunktsförskjutning från en föreställning om folkkyrkan som en statlig aktör i ett kristet Sverige till en syn på Svenska kyrkan som ett enskilt samfund som staten stöder frrämst för att bevara ett kulturarv, som i första hand handlar om fysiska byggnader och föremål. Detta ligger också i linje med övrig kulturpolitik, där man ofta kan se tydliga kontraster mellan å ena sidan bilden av ett modernt och framtidsorienterat Sverige och, å andra sidan, föreställningen om ett historiskt homogent Sverige som betraktas som avlägset och vars lämningar kan bevaras som fysiskt kulturarv och användas av museer och andra kulturarvsaktörer.

Det råder egentligen ingen tvivel om att de kyrkorna och kyrkogårdarna betyder mycket för många människor i Sverige. Merparten av de lagregleringar av Svenska kyrkans arbete som kvarstår efter skiljandet från staten hör följaktligen till kulturmiljölagstiftningen. Detta ställer kyrkan inför problem när medlemstalen minskar, många landsbygdsförsamlingar dessutom avfolkas men sockenkyrkorna ändå måste bevaras. Det öppnar frågor om vad man kan, får och bör göra med kyrkobyggnader. I Storbritannien har denna process gått längre och f.d. kyrkor används som bland annat pubar och bostäder. Det finns också många exempel på hur kyrkor som fortfarande är i bruk för gudstjänster av ekonomiska skäl delar lokalen med andra verksamheter. Många företrädare för Svenska kyrkan har – i lutheransk anda – en ganska pragmatisk syn på kyrkan som lokal. Denna syn delas inte alltid av kyrkans medlemmar, och de kulturarvsbevarande myndigheterna är ofta betydligt mer konservativa än kyrkans egna företrädare.


Själv tänkte jag börja mitt forskningsarbete i projektet med att studera diskussioner om kyrkans roll i samhället under mellankrigstiden. Det fanns starka föreställningar både om Sveriges kristna arv och om kyrkans roll i bygget av ett nytt samhälle. Däremot verkar få ha föreställt sig ett mångreligiöst samhälle eller ett majoritetssamfund helt skilt från staten. Mellankrigstidens Sverige var på många sätt överraskande långt ifrån ett sekulärt samhälle. Däremot finns det anledning att tro att många av de frågeställningar och beslut som var aktuella då – allt från bevarandefrågorna till politikers inflytande över kyrkan - har fått stor betydelse för senare utveckling, precis som fallet har varit med välfärdsstatens utveckling.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…