Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg om kulturpolitik

Det senaste året har antagligen sett betydligt mer kulturpolitisk debatt än de förra tio åren tillsammans. SJälv har jag inte skrivit någonting i det ämnet här medan Kulturutredningen arbetat. Med risk för eget beröm skulle jag dock säga att åtminstone vissa av mina texter från det föregående året fortfarande är relevanta. Vissa av dem finns tillgängliga på nätet:

Här följer en sammanställning av några av mina egna reflektioner kring området.

Kulturskymning instäld? 2008-02-08
En kommentar till Timbrorapporten Kulturskymning instäld.
Precis som när Cecila Stegö-Chilo blev minister så blir debatten i ett vanligen rätt konsensusartat område plötsligt upphettad. Man får ett intryck av att diskussionens parter utan framgång famlar efter en helt obekant motståndares åsikter.

Postautonom konst? 2007-08-09
Mycket av den moderna uppfattningen om konst bygger på föreställningen om konsten eller kulturen som en autonom sfär i samhället. I och med postmodernismen tycks denna föreställning ha fått sig en törn som blir svår att ta sig ur. Jag tror också att man utan att överdriva kan hävda att det vi i dag kallar kulturpolitik främst handlar om att upprätthålla denna sfär med hjälp av olika stödmetoder inriktade på dem som genom utbildning eller andra metoder lyckats vinna erkännande där, och möjligen på att göra deras produkter tillgängliga för en inte nödvändigtvis särskilt intresserad allmänhet. Allt färre människor tror emellertid på objektiva estetiska världen och de argument som en gång användes för att legitimera denna autonoma sfär blir därmed ohållbara och framstår i vissa fall som direkt absurda.

Kulturpolitik 2007-06-04
Även konst- och kulturarvspolitiken brottas med en tilltagande oklarhet om sin roll i samhället. Kulturarvinstitutioner som historiska museet försöker finna ny legitimitet genom att ta sig an demokrati- och mångkulturfrågorna.

Kulturpolitik 2006-09-18
Under Cecilia Stegö-Chilós korta tid som kulturminister blev det återigen högaktuellt att diskutera hur legitim eller illegitim kultursektorn egentligen är ur ett liberalt perspektiv. Omedelbart efter tillsättningen ägnade sig den liberala bloggosfären åt att gotta sig åt de nedskärningar som kunde tänkas drabba kulturradikalerna. Samtidigt ägnade sig diverse kulturjournalister och företrädare för kultursektorn åt att attackera henne för kulturfientlighet. Blotta misstanken att hon skulle kunna ifrågasätta sektorns legitimitet var alltså tillräckligt, något som knappast tyder på att man sitter särskilt säkert i sadeln.

Litteraturkanon 2006-08-06
Av någon anledning verkar vissa tänka sig att litteraturläsning skulle göra människor till harmoniska samhällsmedborgare, eller rent av patrioter. Ironiskt nog gör kritikerna samma fel när de tillskriver "döda vita män" en enorm förmåga att styra sina läsares reaktioner. Är inte deras egna ståndpunkter resultatet just av hur de och andra (mestadels döda vita män) reagerat på sina föregångares åsikter genom att ta avstånd ifrån dem?

Jyllandsposten och världsläget Tidskriften Captus v. 12 2006
Dags att summera en global konflikt orsakad av en tidning som publiceras på danska. Heresi tycks återigen vara en fråga för allmän debatt. Ändå var debaclet kring Jyllandspostens Mohammedkarikatyrer ingen återgång till medeltiden utan en händelse mitt uppe i vårt moderna informationssamhälle, ett samhälle där en bild verkligen säger mer än tusen ord.

Ärans och hjältarnas språk? (PDF)
En historisk essä som jag skrev över försvaret av svenska språket i svensk politik de senaste 500 åren.
”Ärans och hjältarnas språk!” Så beskrev Esaias Tegnér svenska språket 1817. Identifikationen mellan svenska språket och nationalstaten Sverige var redan då tydlig. Ändå var det mindre än tio år sedan Sverige genom förlusten av Finland 1809 blivit en ens till närmelsevis enspråkig stat. Inför valet 2006 presenterades kravet att svenskan skulle bli grundlagsfäst som nationellt språk i Sverige. Andra krav som rests har gällt läsningen av svensk litteratur i svenska skolor och språkliga medborgarskapskrav. I Finland lagfästes svenskans ställning som officiellt språk redan 1809 – av tsaren – och den erkänns fortfarande i grundlagen som ett nationellt språk med samma rättigheter som finskan

Och så förstås min avhandling Nationalising Culture. Här sammanfattad på bloggen och här att ladda ned som PDF. Den finns också att beställa som bok från institutionen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…