Fortsätt till huvudinnehåll

Skuggutredningen

Jag kommer ihåg att när jag för några månader sedan besökte den så kallede Skuggutredningens uppläsning av kulturpolitiska förslag så var det en beskrivning som fastnade i minnet. Den här anonyma berättelsen sätter mer än många andra fingret på problemet med de professionella kulturutövarnas situation i Sverige:

- Jag kommer nu att göra en bekännelse. Jag kan därför inte säga mitt namn. Jag är kriminell. Ekobrottsling närmare bestämt. I över 20 år har jag varit i maskopi med de statliga bidragsgivarna för kultur och A-kassan. Jag har aldrig haft en fast tjänst men alltid varit i arbete. Jag har under många års tid varit lyckligt lottad och fått åtskilliga produktionsbidrag och konstnärsbidrag.

För att uppnå denna status i skapande går man igenom följande process; man gör en realistisk budget för sitt konstverk eller föreställning men får hälften av vad produktionen kostar av bidragsgivarna. För att kunna fullgöra uppdraget och inte lämna tillbaka de ansökta pengarna för sina drömprojekt till bidragsgivarna: stat, landsting, kommun och i förlängningen skattebetalare, låtsas vi i den fria gruppvärlden att vårt jobb med våra föreställningar tar hälften av den tid det egentligen tar att producera och repetera in föreställningarna. Vi arbetar och tar ut A-kassa. Vi spelar arbetslösa med all den konstnärliga övertygelse vi är skolade till. Vi har fördjupat detta kunnande med en uppfinningsrikedom och nyanser. Vi har blivit lika ekvilibristiska som lindansare på slak lina. Vi byter stil och teknik i samma takt som olika regeringar byter regler för bidrag och A-kassa. Bidragsgivarna Statens Kulturråd, Stiftelsen framtidens kultur, Kulturförvaltningar och Landstings bidragsgivare är inte sämre dom, de är fullblodsförnekare lika skickliga som de missbrukare jag ibland träffar på olika AA och NA möten. De är stolta bidragsgivare som uppvisar mer resultat för pengarna än vad som egentligen är rimligt för de summor som utdelats.

[...]

Eftersom sådana som jag egentligen inte vill vara brottslingar, vi visste inte ens om att vi var det förrän vi verkat inom vårt skrå i ett antal år och blivit hänvisade till höger och vänster för vår överlevnad, skulle jag vilja att vi provar på en ny strategi. Vi slutar ljuga om konstens natur och vara. KONSTEN KOSTAR PENGAR. Låt oss komma överens om det. Sedan kan vi titta på om vi vill ha ett samhälle med eller utan levande och nyskapande kultur. Vill vi ha det, vem ska då betala och hur? Jag påstår att de pengar som kommer från skattebetalarna också kommer dem till gagn för de får möjligheten att leva i värld med människor som ser till att tänka utanför ramarna och skapa de mjuka värden vilket tillhör humanismens grundstomme. Sokrates utvecklade dialektiken en samtalskonst som innebär att deltagarna ska tala efter egen övertygelse inte härma en auktoritet eller redan accepterade argument. För att kunna göra det måste vi lära oss att ställa frågor. Det är just vad den fria teatervärlden gör, den ställer nya frågor gällande vår samtid, naturligtvis med skiftande resultat och kvalitet men den utövar demokrati med sin rätt att inte härma.

Nu får skådespelare och konstnärer som jag med tidigare nämnda villkor inte stämpla mer än 75 dagar innan vi blir hänvisade till arbete på hamburgerkedjor eller andra arbeten där vår kompetens inte kommer tas till vara. [...] Vore det nu inte otroligt onödigt att ha investerat närmare 3 miljoner i mig för att sedan kasta ut all denna kompetens med badvattnet? [...] Jag önskar att jag skulle kunna komma ut ur garderoben som skådespelare med statliga, regionala, kommunala bidrag och A-kassa men det kan jag inte för då kanske jag skulle bli straffad enligt svensk lag om eko brottslighet och dessutom mista mitt levebröd. Istället kommer jag nu liksom förr hitta en smitväg för att passa in i det nya systemet och fortsätta att spela att jag är med eller utan arbete på något nytt sätt, för jag har en ny produktion att ta hand om och jag brinner för att skapa den.

PS. Jag klagar inte över den ringa summan jag lever av men jag önskar att jag slapp vara kriminell för att kunna skapa mina konstverk.


De förslag som skickats in till Skuggutredningen av i första hand professionella på det offentligfinansierade kulturområdet finns tillgängliga här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…