Det kan tyckas vara en väldigt liten fråga att kårobligatoriet - den obligatoriska anslutningen av studenter till studentkårer - nu äntligen är avskaffat. Som symbol känns den dock viktigare. Frågan om kårobligatoriets avskaffande har för mig, och för många andra, spelat en viktig roll i utvecklingen av min politiska grundinställning. Generationer av politiker har formats i landets studentkårer och brottats med just den här frågan. Den har alldeles säkert bidragit till att forma deras intsällning till sådana saker som föreningsfrihet och organisation, antingen de tagit ställning för eller mot obligatoriet. Nu får studentkårerna möjligheten att företräda studenterna på allvar, det vill säga de studenter som faktiskt vill ha dem som företrädare och som väljer att vara med.
För en längre kommentar kring detta se tidigare inlägg.
Kan också passa på att rekommendera Sophias texter för ett aktuellt perspektiv (t.ex. här).
Kommentarer