Fortsätt till huvudinnehåll

Kulturutredningen


Igår överlämnade Kulturutredningen sitt betänkande till regeringen.

Redan innan utredningen tillträdde så har jag ofta sagt (t.ex. här, här, här och här) att förutsättningarna för en (national)statlig kulturpolitik har förändrats kraftigt och att det är nu som vi kan lägga grunden för framtidens politik. Både jag själv (t.ex. i avhandlingen) och flera andra har beskrivit hur man under 1970-talet utgick ifrån föreställningen att nationalstaten var i kontroll över kulturlivet. På många sätt var den också det; inte så att regeringen nödvändigtvis styrde allt, men däremot i den meningen att nationella (genom statsbudget och/eller lagstiftning finansierade) institutioner, som t.ex. SVT, hade ett enormt inflytande över medborgarnas världsuppfattning.

Idag har globaliseringen, i termer av nya medier, internet, migration, internationalisering, EU-medlemskap etc, förändrat detta. Staten är fortfarande en extremt viktig aktör på kulturområdet, men den är inte längre i kontroll över systemet. Personligen ser jag detta som någonting positivt.

Kulturutredningens förslag innebär att vi nu kan börja tala om nya sätt för staten att förhålla sig till regionerna, kulturinstiutionerna och till det civila samhällets organisationer. Oavsett vad som händer med de specifika förslagen så tror jag att detta kommer att bli nödvändigt.

Jag ska inte gå in på förvaltningspolitiska detaljer, men kan helt enkelt inte låta bli att kommentera ett par saker: kravet på en nationell bibliotekspolitik kan nu tillfredställas, samtidigt som folk- och skolbibliotek kan fortsätta vara kommunala. Riksbibliotekarien och Kunglinga Biblioteket görs ansvariga för detta område. Bl.a. föreslås också en samordning av Statens konstråd (som bl.a. sysslar med offentlig utsmyckning), Arkitekturmuseum (som kan få ett ökat ansvar för insatser för arkitektur form och design) samt Riksantikvarieämbetet (som bl.a. ägnar sig åt kulturmiljöer, kulturminnesvård, kulturminnesmärken etc). Jag tror att detta kan vara ett steg i riktning mot att i ökad grad se kulturarvet som någonting relevant för samtiden, inte minst när det gäller sådana saker som arkitektur och stadsplanering.

När det gäller statens förhållande till näringslivet är skattefrågorna naturligtvis av mycket stor betydelse. Här lägger utredningen inga konkreta förslag (vilken den inte fick enligt direktiven). Redan att beskriva situationen är dock kontroversiellt. De reservationer och särskilda yttranden mot utredningens beskrivning som lämnats av Skatteverkets generaldirektör och från utredningens expert från finansdepartementet är här väldigt belysande för hur man idag ser på möjligheten att införa t.ex. en avdragsrätt för donationer till kultur som mer liknar den som finns i många andra länder (reservationer och särskilda yttranden finns bifogade i betänkandets tredje del).

En annan fråga av stor betydelse för statens förhållande till det övriga kulturlivet är upphovsrättsfrågorna. På den punkten befinner vi oss i ett minst lika avgörande läge. Men här är det istället nästa vecka som blir av störst intresse, och kanske avgörande för den svenska statens framtida förhållningssätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…