Fortsätt till huvudinnehåll

Slussen, kyrktorn och stadsbygnad


Man kan ha olika förhållningssätt till historien. Detta blir särskilt tydligt när man talar om någonting fysiskt som byggnader och stadsplanering. Ser man tillbaka på hur diskussionen kring detta sett ut i Sverige de senaste säg 60 åren får man lätt ett intryck av att det handlar om en kamp mellan gammalt och nytt; en kamp där det nya i efterhand ofta framstår som ganska fult, medan försvaret av det gamla närmast tycks handla om något slags försök att frysa tiden. Ett klassiskt exempel är den i flera städer spridda idén att stadens siluett av någon anledning skall domineras av kyrktorn. Inga hus får vara högre än kyrktornen. En i sanning märklig uppfattning i ett land som ofta betraktas som ett av världens mest sekulariserade.

På senare år skulle jag säga att vi har hamnat i en återvändsgränd: de som försvarar det som är gammalt har börjat försvara det som deras föregångare i förra generationen var emot. Slussen i Stockholm är kanske det det mest aktuella exemplet (se t.ex. debatten i SvD). Personligen blir jag väldigt dubbel inför detta. Slussen må vara en grotesk betonglabyrint, men det finns också någonting starkt och levande i den, ett slags manifestation av den moderna storstaden. Vissa av förslagen att ersätta den andas försök att idyllisera storstadens kärna. Det här är en av de platser i Sverige som flest personer passerar dagligen. Det kommer aldrig att vara någon lugn eller kontemplativ plats. Den skall inte vara det. Jag är en övertygad anhängare av att staden skall växa. Jag vill inte bo i en småstad. Om Stockholm utvecklas i rätt riktning kan vi på allvar bli en av de dominerande städerna i vår del av Europa.

Det betyder inte attjag vill riva det som är gammalt. än mindre konservera det som är halvgammalt. Det jag vänder mig ifrån i 1900-talets stadsbyggnad är inte minst viljan att frysa tiden. Jag vill bo i en stad; inte i ett museum; vare sig ett medeltidsmuseum eller ett tekniskt museum.

Ett bra exempel på vad jag menar är just kyrkor och kyrktorn. Ser man på Storkyrkan i Stockholm - eller på nästan vilken annan större gammal kyrka som helst - så inser man att den har delar från en mängd olika perioder. Den har byggts om och byggts till under århundraden, allt efter tiden smak och behov. Vissa åtgärder har varit lyckade, andra mindre lyckade. Men så i början av 1900-talet tar det stopp. Sedan händer ingenting mer. Plötsligt står valet av någon anledning mellan att riva hela stadsdelar eller att vägra att alls förändra det intryck de ger.

Visst tycker jag att man skall ta tillvara det unika man har. Stockholm är unikt genom Gamla Stan, genom sina parker, och på många andra sätt. De områdena är värda att bevara och bygga vidare på. Men det finns onekligen plats att bygga nytt också.

Att skylinen skall domineras av kyrktorn hade jag kunnat acceptera som ett argument för att bygga fler och större kyrkor, men inte som ett argument för att stoppa annat byggande. Jag vill se 1600-talsstatyer spegla sig i skyskrapsglas, inte höra att man inte får bygga högre än sju våningar!

(Bild: Stockholm 1535, bildhistorik här)
(Kommentar 2009-06-01: Nu så verkar det alltså bli ändring, men fortfarande samma horisontalnivå, och ingen tydlighet på hur husen kommer att se ut)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…