Fortsätt till huvudinnehåll

Pirater och nationalstater

Konflikten mellan nätpirater, storföretag och stater tycks vara av ett alldeles speciellt slag. Antingen fildelarna och deras allierade uppfattas som delar av ett framväxande globalt civilsamhälle eller som kriminella nätverk (eller båda delarna) så är deras metoder i alla händelser baserade på nätverkande och på teknisk kunskap. Deras styrka ligger i sådana saker som föränderlighet, teknikutveckling, kryptering, programmering, mobilisering över internet etc. Underhållningsindustrins styrka är helt klart deras ekonomiska kapital, inklusive den juridiska kompetens etc som kan köpas för pengar. Nationalstaterna har länge inte haft mycket att sätta emot. Deras styrka är emellertid den som den alltid har varit: våldsmonopolet. Nationalstaternas övertag i förhållande till transnationella internetbaserade nätverk är ytterst rent fysisk: servrarna står någonstans, tekniskt sett befinner sig både tekniken och piraterna alltid i en nationalstat. Servrar kan beslagtas och pirater kan arresteras och ställas inför rätta. Det är därför som vi behöver rättssäkerhet: staten har alltid ett överläge.

---------------------------

Läser vidare i Det globala civilsamhället och drar slutsatsen att allternativen kanske är att världen antingen knyts samman allt mer, eller att vi hamnar i den multipolära världsordning som jag spekulerat kring tidigare. Finns det en medelväg?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…