Fortsätt till huvudinnehåll

Timbro, videovåld och moralpanik

Det verkar som att Timbro fortfarande är på väg in i den kulturpolitiska debatten. Denna gång med större framgång, åtminstone att döma av tisdagens lunchseminarium där Mattias Svensson presenterade rapporten Medierna, Medierådet och Moralpaniken och diskuterade den med Karin Larsson från Mediarådet (f.d. Våldsskildringsrådet) och den gamle giganten Siewert Öholm.

Något förvånande, till synes även för deltagare och arrangörer, beskrev Svensson Medierådet som ett trevligt och balanserade inslag i debatten. I sin rapport citerar han en tidigare huvudsekreterare i rådet som menar att en ansvarig myndighet, som Mediarådet eller Biografbyrån, hämmar censurivrarna, både genom sin blotta existens och genom att gjuta olja på debattens vågor. Larssons inlägg framstod mycket riktigt som både ballanserat och återhållsamt. Båda menade också att tendensen till moralpanik i svenska media är på väg att minska, kanske till och med växa bort. Sanna Rayman i SvD menar att debattanterna var närmast tråkigt enhälliga.

Personligen uppfattade jag det som att Siewert Öholm formligen sopade mattan med Svensson och framställde denne som en eftergivlig person som är beredd att stödja statliga myndigheter inrättade för att tänka åt medborgarna så länge som de sprider åsikter som han delar. Myndigheter som Mediarådet, Statens Ungdomsråd och Folkhälsoinstitutet bör enligt Öholm läggas ner. Medborgarna bör kunna tänka själva utan statliga pekpinnar. Moralpaniken befinner sig enligt honom på samma nivå nu som för tio eller tjugo år sedan, men har bytt riktning, något som han underbyggde med talande beskrivningar av de reaktioner som idag möter den som kritiserar rätten till abort eller vill tillåta kreationism som inslag i skolundervisning, för att inte tala om den som dristar sig att uttala sig positivt om påven. Svensson kunde inte annat än hålla med och fylla i med egna iakttagelser om dagens inställning till rökare och rökning, en inställning som enligt honom för länge sedan övergått från det hälsovärnande till det förföljande och moralpaniska. Båda verkade dock mer inne på att peka ut Folkhälsoinstitutet som boven i dramat än på att medierna skulle vara drivande.

Onekligen kan man se vissa likheter i förr och nu, inte minst när det gäller viljan att skydda barn och unga ifrån olika fenomen som uppfattas som hotfulla, vare sig det är videovåld eller påven. Idag har jag bl.a. lånat Erik Höjdestrands avhandling Det vedervärdigta videovåldet på biblioteket. Svensson hänvisar också till Frykmans närmast klassiska bok Dansbaneeländet. Just nu försöker jag dock hitta någonting lite mera modernt om moralpanik. Fenomenet är ju trots allt inte samhällsvetenskapligt ointressant - eller ouppmärksammat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li