måndag, maj 18, 2009

Lichtenstein som svensk inrikespolitik


Jag fick en sådan där känsla av politisk förändring i blixtbelysning när jag hörde Tomas Bodström uttala sig i Aktuellt om Lichtensteins medlemskap i Schengen (svt.se). Sverige lägger nu in sitt veto mot detta genom att Sveriges riksdag inte godkänner förslaget med kvalificerad majoritet. Socialdemokraterna stoppar alltså Lichtensteins medlemskap i Schengen (dock har inte heller Tyskland godkänt det ännu, det har alltså inte varit helt upp till SAP). Åtminstone i Aktuellt framstår det tydligt som en markering i EU-valet. EU är alltså så pass politiskt integrerat att Lichtensteins medlemskap i Schengen nu är en fråga som avgörs av det politiska spelet i Sverige. Ingen vetenskapligt välvald indikator, kanske, men för mig blev den väldigt tydlig.

Samtidigt kändes det signifikant även ur en annan synpunkt: Bodströms förklaring är att Lichtensteins medlemskap i Schengen "bara gynnar skattesmitarna". Tydligt betoning på "bara". (Citatet finns inte på nätet). Jag är inte insatt i detaljerna i avtalet, men misstänker att det har att göra med Lichtensteins att banklagstiftning i hög grad förhindrar insyn för t.ex. skattemyndigheterna. Tack vare information som svenska Skatteverket fick tillgång till genom att tyska myndigheter använde metoder som är olagliga i både Sverige och Lichtenstein (där tyskarna alltså använde dem) vet vi att denna lagstiftning faktiskt gynnar folk som vill dra sig undan skatt. Men är det verkligen så att avtalet bara gynnar skattesmitare? Även retoriken känns signifikant.

Inga kommentarer: