Fortsätt till huvudinnehåll

Lichtenstein som svensk inrikespolitik


Jag fick en sådan där känsla av politisk förändring i blixtbelysning när jag hörde Tomas Bodström uttala sig i Aktuellt om Lichtensteins medlemskap i Schengen (svt.se). Sverige lägger nu in sitt veto mot detta genom att Sveriges riksdag inte godkänner förslaget med kvalificerad majoritet. Socialdemokraterna stoppar alltså Lichtensteins medlemskap i Schengen (dock har inte heller Tyskland godkänt det ännu, det har alltså inte varit helt upp till SAP). Åtminstone i Aktuellt framstår det tydligt som en markering i EU-valet. EU är alltså så pass politiskt integrerat att Lichtensteins medlemskap i Schengen nu är en fråga som avgörs av det politiska spelet i Sverige. Ingen vetenskapligt välvald indikator, kanske, men för mig blev den väldigt tydlig.

Samtidigt kändes det signifikant även ur en annan synpunkt: Bodströms förklaring är att Lichtensteins medlemskap i Schengen "bara gynnar skattesmitarna". Tydligt betoning på "bara". (Citatet finns inte på nätet). Jag är inte insatt i detaljerna i avtalet, men misstänker att det har att göra med Lichtensteins att banklagstiftning i hög grad förhindrar insyn för t.ex. skattemyndigheterna. Tack vare information som svenska Skatteverket fick tillgång till genom att tyska myndigheter använde metoder som är olagliga i både Sverige och Lichtenstein (där tyskarna alltså använde dem) vet vi att denna lagstiftning faktiskt gynnar folk som vill dra sig undan skatt. Men är det verkligen så att avtalet bara gynnar skattesmitare? Även retoriken känns signifikant.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…