Fortsätt till huvudinnehåll

Kulturutredningen


Imorgon går remisstiden ut för regeringens Kulturutredning. De flesta av landets kulturredaktioner har redan dömt ut den. Ryktet säger dock att Kulturdepartementet arbetar på en kulturproposition som ska presenteras i höst. Samtidigt har Kulturministern redan avvisat flera av utredningens förslag. Vad som ska stå i propositionen är alltså höljt i dunkel. Jag är själv ganska nyfiken på hur remissvaren kommer att se ut. Jag kan tänka mig att det kommer att finnas rätt många posstiva svar, men naturligtvis också många negativa. Till och med tidningarna har hittills tvingats erkänna att den regionalisering som på många sätt är utredningens huvudförslag troligen kommer att bli verklighet. Experimentverksamheten med ökat regionalt inflytande i Västra Götaland har för övrigt redan permanentats.

Svenska Dagbladet passar dock på att på redaktionell plats publicera artiklar som "Kulturutredningen får underkänt" och "Portföljmodellen passar inte små regioner". De menar att regionaliseringen (den s.k. portföljmodellen) lämpar sig illa för de minsta landstingen. De glömmer dock att nämna att Gotland var de första att anmäla att de ville bli försöksregion. Den källa som anges i artikeln är istället Västra Götaland, som visserligen gärna ser utökat självstyre för egen del, men som tydligen inte anser det lämpligt för de mindre regionerna.

DN förklarar på ledarsidan att "Sverige saknar inte folkligt stöd för kultur, vi saknar kulturpolitiker med vidare vyer och insikt om att kultur har ett egenvärde." Ledaren lyckas faktiskt peka på det breda kulturutbud som inte direkt berörs av kulturpolitiken, men lyckas däremot inte beskriva sambandet mellan kulturpolitiken och t.ex. ungdomars musiklyssnande. Kanske är oförståelsen för sambandet det stora problemet. Samtidigt verkar Madeleine Sjöstedt i Stockholm vara den enda svenska politiker som ser sambandet mellan upphovsrättsfrågor och kulturpolitik. På det hela taget verkar den kulturpolitiska diskussionen vara i behov av att sättas in i ett större sammanhang.

-----------

(Som en passus kan nämnas att DN-ledaren lyckas beskriva den typiske svenske medborgaren som en man som läser Millenniumtrilogin. Det hade jag faktiskt inte väntat mig av DN:s ledarsida.)

Kommentarer

Erik sa…
Hej Tobias,

Roligt att du gillar Madeleines artikel på Svd.

I Stockholm har kulturnämnden också tagit initiativ till att göra bilder, kartor mm som finns på stadens kulturinstitutioners olika hemsidor mer tillgängliga genom att ge dem en fungerande licens för hur man får använda materialet. Du kan läsa mer om det på Madeleines blogg, här:
http://madeleinesjostedt.wordpress.com/2009/05/14/stockholms-stad-kraver-ny-upphovsrattslagstiftning/

Erik Jennische
kultur- och idrottsroteln i Stockholms stadshus

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…