På Newsmill förklarar moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson varför hon inte ställer upp till omval. Det är helt enkelt inte möjligt att representera sina väljare genom att sitta i riksdagen.
Att vi underkastat oss regeringens vilja är illa - mera problematiskt är dock att vi också underkastat oss partiets. Det är ju inte partiets tjänstemän som av väljarna utkrävs ansvar, utan vi valda. I konsekvensens namn borde ju också vi själva fått avgöra hur vi vill besluta - men det så är det alltså inte.
Varför det har blivit så är inte alldeles enkelt att avgöra. En rad faktorer samverkar. Partierna förfogar över pengarna. Också de ekonomiska medel som avsätts av våra skattepengar för att underlätta riksdagsledamöternas arbete betalas till partierna. Den ordning som gäller i de flesta civiliserade länderna - att de ekonomiska medlen betalas direkt till parlamentarikern - gäller sålunda inte Sverige.[...]
Partiet ansvarar för de viktiga utnämningarna. Den som vill något gör sålunda klokt i att gå i takt med partiledningen snarare än att tillvarata sina uppdragsgivares intressen. I annat fall uteblir belöningarna.[...]
Istället för att fungera som ett självständigt organ har riksdagsgrupperna mest kommit att fungera som ett dotterbolag till sitt respektive parti. Min uppgift som ledamot blir därefter - ambassadörens eller försäljarens. Som företrädare för regeringsunderlaget förväntas jag därtill att utan knot se till att regeringens förslag "baxas" igenom riksdagen.
Det är ett tämligen erkänt faktum bland statsvetare att parlamentarism i kombination med starka partier stärker regeringen, inte parlamentet, eftersom majoritetsledaren leder regeringen. Sveriges riksdag är emellertid inte bara svag i jämförelse med sina motsvarigheter i maktdelningssystem som t.ex. USA:s. Den är också svag i jämförelse med den i andra parlamentariska demokratier, som Storbritannien och Danmark. Frånvaro av personval stärker i sin tur partierna. Förra året såg det ut som att personvalet skulle stärkas, men det stoppades sedermera av det största partiet.
Att döma av Anne-Marie Pålssons intryck är den svag t.o.m. i jämförelse med vad man hade kunnat vänta sig av vår egen grundlag. Allting tycer på att det ser ungefär lika dant ut i de andra partierna. Organisationen är i alla händelser den samma. Det är faktikst riktigt illa. Men det förklarar en hel del.
(tipstack till Dexion)
Kommentarer