När jag såg Henrik Oscarssons och Ulf Bjerelds DN-debattartikel för några dagar sedan så reagerade jag först bara över rubriken "Nästan varannan svensk struntar i FRA-frågan". Det visar sig dock att det inte i första hand är de bägge statsvetarna - utan DN - som är gravt partiska i sammanhanget.
Artikeln bygger på SOM-undersökningen från förra året, som är en av de bättre regelbundna studierna av svenskarnas åsikter. Enligt den hade 43 % av svenskarna ingen uttalad uppfattning om FRA-lagen. Av dem som hade en åsikt var den överväldigande majoriteten emot (34 %, mot 23 % för). Av dem som inte hade en uttalad åsikt svarar 22 procent att de varken är positiva eller negativa till lagen, 11 procent har ingen uppfattning och 10 procent känner inte till lagen. Vad man måste fråga sig vid bedömningen är dock även hur stort intresset för enskilda lagar brukar vara.
Tyvärr verkar undersökningen inte ha innehållit några frågor om engagemangets styrka. Av allt att döma var dock många synnerligen engagerade. Hur artikelförfattarna får detta till att motståndet var en elitföreteelse kan jag inte förstå. Om en tredjedel av svenska folket är motståndare till en lag, spontanorganiserade demonstrationer samlas vid flera tillfällen, och partistrukturen utmanas av nya partier så skulle jag tvärtom kalla det beskriva motståndet som både brett och folkligt.
Bjereld och Oscarsson bjuder dock även på andra upplysningar. Det visar sig att "Kvinnor är något mer negativt inställda till FRA-lagen än vad män är", vilket kanske inte är vad man hade väntat sig av rapporteringen i pressen. Detta står i en intressant kontrast till att "Mer än åtta av tio piratpartister är män". Detta ska kanske tas med en nypa salt eftersom de båda statsvetarna inte anger vilken tidpunkt siffrorna gäller. Är det SOM-undersökningens siffror så är de i högsta grad inaktuella. De antyder dock att försvaret av den personliga integriteten är en betydligt bredare folkrörelse än Piratpartiet.
Samtidigt konstaterar de att "Våra analyser bekräftar att det finns en påfallande stark åsiktssammanhållning i sakfrågor som rör övervakning och integritet – en åsiktssammanhållning som anstår en ny politisk konfliktdimension. Piratpartiet är kanske inte mer av ett enfrågeparti än vad våra etablerade partier uppfattades vara när de en gång bildades."
Den 15 maj publicerade Henrik Oscarsson på sin blogg en lista över vilka som skulle ha kommit in i Europaparlamentet om det hade varit val just då. Att döma av vad jag har sett så är den informationen fortfarande aktuell. Inga kristdemokrater. En piratpartist. En centerpartist. En miljöpartist. Listan är dock utan hänsyn till personröster. Alla tycks dock vänta sig att dessa kommer att spela en betydande roll i detta val.
1 Marita Ulvskog (s)
2 Gunnar Hökmark (m)
3 Olle Ludvigsson (s)
4 Anna Ibrisagic (m)
5 Åsa Westlund (s)
6 Christofer Fjellner (m)
7 Marit Paulsen (fp)
8 Carl Schlyter (mp)
9 Göran Färm (s)
10 Susanna Haby (m)
11 Eva-Britt Svensson (v)
12 Lena Ek (c)
13 Anna Hedh (s)
14 Hans Wallmark (m)
15 Christian Engström (pp)
16 Jens Nilsson (s)
17 Christoffer Järkeborn (m)
18 Olle Schmidt (fp)
De här siffrorna understryker kanske att man bör ta det på allvar att Piratpartiet nu är Sveriges till medlemstalet tredje största parti. Det behöver man antagligen vara om man ska kunna bedriva kampanjen bakom de här opinionssiffrorna helt utan partistöd.
Kommentarer