Nu har jag återigen hört en svensk politiker göra sig lustig över ordet "civilt samhälle". "Är resten av samhället militärt?" frågar man sig. Som så många andra direktlån ifrån engelskan låter det onekligen lite märkligt på svenska. Men det betecknar något som vi annars inte skulle ha ord för. Hela fenomenet låter konstigt i många svenska öron. Dess nu flera decennier långa historia som svenskt begrepp, sedan det lånades in i den akademiska diskursen, tecknas bl.a. i Filip Wijkströms & Tommy Lundströms utmärkta bok Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället.
Vad det civila samhället står i motsats till är naturligtvis inte enbart det militära, utan staten som helhet. Ett civilt samhälle förutsätter således att staten är en avskild del av samhället och inte, som ibland i svenskt språkbruk, uppfattas som synonymt med samhället. I viss mening är "civilt samhälle" således inte bara en översättning av "civil society" utan faktiskt av själva ordet "society" så som det på engelska används i motsats till ordet staten. I den betydelse av ordet som numera blivit dominerande på svenska, och, om än i något mindre utsträckning, på akademisk engelska, står civilsamhället också i motsats till marknaden. Det civila samhället är således den del av våra sociala kontakter som varken är privatliv, näringsliv eller offentlig sektor.
I Sverige har vi alltid haft lättare att tala om folkrörelser än om det civila samhället. Folkrörelserna har naturligtvis alltid varit en del av det civila samhället, i synnerhet innan de blev liktydiga med etablerade organisationer. Även de frivilliga organisationerna är en del av det civila samhället. I Sverige kan man till och med hävda att de är den helt dominerande formella organisationsformen.
Allra lättast tycks det vara för staten att förhålla sig till Riksidrottsförbundet. Någon förklarade för mig att Riksidrottsförbundets definition av idrott är "verksamhet som utövas i något av Riksidrottsförbundets medlemsförbund". All idrott samlad i en organisation. Oerhört praktiskt.
Missförstå mig inte. Jag gillar ideella organisationer, åtminstone då de är frivilliga. Jag är säkert med i en fyra-fem stycken (vilket måste vara någon sorts bottenrekord för min del).
Poängen är dock att det civila samhället är större än så. Nätverk av människor som träffas i verkligheten eller t.ex. på internet för att organisera sig och göra saker är även de solklara exempel på det civila samhället.
Det är därför som jag hoppas att begreppet nu håller på att bli etablerat i svensk politisk diskussion - för att det inte skall gå att blanda ihop medborgarnas frivilliga engagemang med dess mest etablerade coh mest lätthanterliga organisationsform, i synnerhet inte när den formen är på tillbakagång.
Vad det civila samhället står i motsats till är naturligtvis inte enbart det militära, utan staten som helhet. Ett civilt samhälle förutsätter således att staten är en avskild del av samhället och inte, som ibland i svenskt språkbruk, uppfattas som synonymt med samhället. I viss mening är "civilt samhälle" således inte bara en översättning av "civil society" utan faktiskt av själva ordet "society" så som det på engelska används i motsats till ordet staten. I den betydelse av ordet som numera blivit dominerande på svenska, och, om än i något mindre utsträckning, på akademisk engelska, står civilsamhället också i motsats till marknaden. Det civila samhället är således den del av våra sociala kontakter som varken är privatliv, näringsliv eller offentlig sektor.
I Sverige har vi alltid haft lättare att tala om folkrörelser än om det civila samhället. Folkrörelserna har naturligtvis alltid varit en del av det civila samhället, i synnerhet innan de blev liktydiga med etablerade organisationer. Även de frivilliga organisationerna är en del av det civila samhället. I Sverige kan man till och med hävda att de är den helt dominerande formella organisationsformen.
Allra lättast tycks det vara för staten att förhålla sig till Riksidrottsförbundet. Någon förklarade för mig att Riksidrottsförbundets definition av idrott är "verksamhet som utövas i något av Riksidrottsförbundets medlemsförbund". All idrott samlad i en organisation. Oerhört praktiskt.
Missförstå mig inte. Jag gillar ideella organisationer, åtminstone då de är frivilliga. Jag är säkert med i en fyra-fem stycken (vilket måste vara någon sorts bottenrekord för min del).
Poängen är dock att det civila samhället är större än så. Nätverk av människor som träffas i verkligheten eller t.ex. på internet för att organisera sig och göra saker är även de solklara exempel på det civila samhället.
Det är därför som jag hoppas att begreppet nu håller på att bli etablerat i svensk politisk diskussion - för att det inte skall gå att blanda ihop medborgarnas frivilliga engagemang med dess mest etablerade coh mest lätthanterliga organisationsform, i synnerhet inte när den formen är på tillbakagång.
Kommentarer
Varför inte köra på begreppet "den ideella sektorn" så vi tydligt får en analysmodell bestående av fyra olika sektorer. Det är ju dessutom ett svenskt begrepp, och ordet "ideell" är ju om inte unikt, så i alla fall svåröversatt till engelskan.
Problemet är väl kanske att människor associerar "ideellt" till med av pengar oavlönat arbete, och att ca 25% av allt arbete i sektorn utförs av betald arbetskraft. Dvs. den idella sektorn består inte enbart av ideellt arbete. Men det är ett pedagogiskt problem tycker jag, och inte ett grundläggande.
Det är dock inte så mycket begreppet "ideell" som jag skulle undvika, som begreppet "sektor". För mig förmedlar det bilden av ett klart avgränsbart samhälle som kan delas in i klart avgränsade sektorer. Så är det inte, och jag tvivlar på att det någonsin har varit så.
Begreppet civilt samhälle vetter också mera mot en politiskt filosofisk terminologi, medan ideell sektor känns mer ekonomiskt.
Jag ställer mig främmande för att betrakta familjen som en del av civilsamhället, som ju har att göra med kontrakt och valda förbindelser till skillnad från familjens, klanens, eller ättens ärvda gemenskap. Däremot kan kanske arbete i familjen betraktas som ideellt. Det är i varje fall inte ekonomiskt ersatt.
Att civilsamhället som begrepp har sitt ursprung i "politisk filosofisk terminologi" kan ju dessutom ses som ett problem, eftersom begreppet traditionellt har en viss politisk slagsida. Jag har iofs inget problem med detta, utan ser begreppet som neutralt, men jag vet andra som slår bakut när de hör begeppet och direkt associerar till ett liberalt systemskifte. Vill man ta denna pedagogiska utmaning så ok, men varför krångla till det?
Och ideella sektorn är inte för mig bara (ideella) föreningar, utan också (ideella) stiftelser, (ideella) ekonomiska föreningar, (ideella) nätverk, (ideella) communities, (ideella) ordnar, osv.
Själv tycker jag att politisk-filosofiska begrepp har en fördel, men det beror naturligtvis på att jag själva är mer intresserad av statsvetenskapliga och politisk-filosofiska - och i och för sig också kulturvetenskapliga - frågeställningar än av strikt ekonomiska. Är man nationalekonomiskt orienterad är det kanske rimligare att tala om sektorer, men det kan jag inte riktigt uttala mig om.
Sedan vet jag naturligtvis att begreppet civilsamhälle kom till Sverige (senast) i samband med argumentation för liberalt systemskifte, men begreppet har ju en betydligt äldre historia än så, t.ex. om man går tillbaka till medeltidens tänkande kring societas civilis.
Just nu funderar jag snarare på om inte historien gör begreppet allt för mångtydigt för att det skall vara lämpligt att använda i sin moderna betydelse, men för praktiska ändamål tycker jag att det är tillräckligt vedertaget för att fungera. Jag gillar också att det sätter fokus mer på de demokratiska och sociala implikationerna än på utförandet av tjänser.