Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens nyhet: Socialdemokraterna vill att det ska bli lättare att bilda enpartiregeringar.

Socialdemokraterna har nu presenterat sina utgångspunkter i grundlagsfrågorna. De tar kategoriskt avstånd ifrån förslaget att stärka försvaret av medborgerliga fri- och rättigheter genom att införa en författningsdomstol som granskar lagförslags grundlagsenlighet.

Däremot vill de att det skall bli lättare att bilda regeringar - underförstått: enpartiregeringar, d.v.s. socialdemokratiska regeringar utan Miljöpartiet - och kan tänka sig att ändra valsystemet i den riktningen.

I gengäld för sin kompromissvilja vill de se en återgång till de treåriga mandatperioder som infördes i och med sjuttiotalets grundlagsändringar. Den fyraåriga mandatperiod som användes från 1900-talets början och fram till 1970 återinfördes från och med valet 1994 för att göra det möjligt för regeringar att agera mer långsiktigt. En misstänksam person skulle kunna tänka sig att Socialdemokraterna räknar med att borgerliga regeringar inte sitter mer än en mandatperiod och att de därför försöker göra mandatperioderna så korta som möjligt.

Statsministern svarar med att en bred enighet är nödvändig om grundlagen skall ändras på ett genomgripande sätt. Med dessa öppningsbud inleds förhandlingarna mellan å ena sidan Miljöpartiet och Sveriges första majoritetsregering sedan 1982 och å andra sidan Socialdemokratiska Arbetarepartiet (som fick 35% av rösterna i förra valet). Utgången är oviss.

Kommentarer

Anonym sa…
Var hittar man dessa förslag? Har de publicerat någon artikel/rapport?
Anonym sa…
Källan är en artikel i Svenska Dagbladet från 21 maj. Tyvärr så hittar jag dock inte artikeln på nätet. Den tycks bara finnas i papperstidningen.

Treåriga mandatperioder är dock något som Marita Ulvskog varit inne på tidigare, t.ex. här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_379940.svd

Författningsdomstolar har de alltid varit emot.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li