Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens nyhet: Socialdemokraterna vill att det ska bli lättare att bilda enpartiregeringar.

Socialdemokraterna har nu presenterat sina utgångspunkter i grundlagsfrågorna. De tar kategoriskt avstånd ifrån förslaget att stärka försvaret av medborgerliga fri- och rättigheter genom att införa en författningsdomstol som granskar lagförslags grundlagsenlighet.

Däremot vill de att det skall bli lättare att bilda regeringar - underförstått: enpartiregeringar, d.v.s. socialdemokratiska regeringar utan Miljöpartiet - och kan tänka sig att ändra valsystemet i den riktningen.

I gengäld för sin kompromissvilja vill de se en återgång till de treåriga mandatperioder som infördes i och med sjuttiotalets grundlagsändringar. Den fyraåriga mandatperiod som användes från 1900-talets början och fram till 1970 återinfördes från och med valet 1994 för att göra det möjligt för regeringar att agera mer långsiktigt. En misstänksam person skulle kunna tänka sig att Socialdemokraterna räknar med att borgerliga regeringar inte sitter mer än en mandatperiod och att de därför försöker göra mandatperioderna så korta som möjligt.

Statsministern svarar med att en bred enighet är nödvändig om grundlagen skall ändras på ett genomgripande sätt. Med dessa öppningsbud inleds förhandlingarna mellan å ena sidan Miljöpartiet och Sveriges första majoritetsregering sedan 1982 och å andra sidan Socialdemokratiska Arbetarepartiet (som fick 35% av rösterna i förra valet). Utgången är oviss.

Kommentarer

S. sa…
Var hittar man dessa förslag? Har de publicerat någon artikel/rapport?
Tobias sa…
Källan är en artikel i Svenska Dagbladet från 21 maj. Tyvärr så hittar jag dock inte artikeln på nätet. Den tycks bara finnas i papperstidningen.

Treåriga mandatperioder är dock något som Marita Ulvskog varit inne på tidigare, t.ex. här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_379940.svd

Författningsdomstolar har de alltid varit emot.

Populära inlägg i den här bloggen

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…