Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens nyhet: Socialdemokraterna vill att det ska bli lättare att bilda enpartiregeringar.

Socialdemokraterna har nu presenterat sina utgångspunkter i grundlagsfrågorna. De tar kategoriskt avstånd ifrån förslaget att stärka försvaret av medborgerliga fri- och rättigheter genom att införa en författningsdomstol som granskar lagförslags grundlagsenlighet.

Däremot vill de att det skall bli lättare att bilda regeringar - underförstått: enpartiregeringar, d.v.s. socialdemokratiska regeringar utan Miljöpartiet - och kan tänka sig att ändra valsystemet i den riktningen.

I gengäld för sin kompromissvilja vill de se en återgång till de treåriga mandatperioder som infördes i och med sjuttiotalets grundlagsändringar. Den fyraåriga mandatperiod som användes från 1900-talets början och fram till 1970 återinfördes från och med valet 1994 för att göra det möjligt för regeringar att agera mer långsiktigt. En misstänksam person skulle kunna tänka sig att Socialdemokraterna räknar med att borgerliga regeringar inte sitter mer än en mandatperiod och att de därför försöker göra mandatperioderna så korta som möjligt.

Statsministern svarar med att en bred enighet är nödvändig om grundlagen skall ändras på ett genomgripande sätt. Med dessa öppningsbud inleds förhandlingarna mellan å ena sidan Miljöpartiet och Sveriges första majoritetsregering sedan 1982 och å andra sidan Socialdemokratiska Arbetarepartiet (som fick 35% av rösterna i förra valet). Utgången är oviss.

Kommentarer

Anonym sa…
Var hittar man dessa förslag? Har de publicerat någon artikel/rapport?
Anonym sa…
Källan är en artikel i Svenska Dagbladet från 21 maj. Tyvärr så hittar jag dock inte artikeln på nätet. Den tycks bara finnas i papperstidningen.

Treåriga mandatperioder är dock något som Marita Ulvskog varit inne på tidigare, t.ex. här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_379940.svd

Författningsdomstolar har de alltid varit emot.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

Svenska kyrkan och samkönade äktenskap

Det verkar som att regering och riksdag kommer att komma fram till en kompromiss i stil med den jag tog ställning för för en tid sedan ( här ). En könsneutral äktenskapslagstiftning är som jag ser det fullt rimlig men måste kombineras med full religionsfrihet för samfunden och helst också med bibehållen vigselrätt, ett förfarande som trots allt har både traditionen och folkmajoriteten bakom sig. Vad jag inte förstår är svenska kyrkans ställningstaganden (eller brist på ställningstaganden som det faktiskt handlar om). De tar alltså ställning mot samkönade äktenskap men försöker få det att framstå som motsatsen. De kommer att välsigna samkönade par som i lagens mening gifter sig men vägra viga dem, ett i sanning märkligt hårklyveri. Jag kan själv inte ställning i den bibelexegetiska frågan, som främst handlar om att tolka vad det egentligen var som pågick i Sodom och Gomorra , och framförallt vilka handlingar som pågick där som gjorde det motiverat för Gud att förstöra städerna. Spekulat...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...