Varje händelse kan ses från flera olika håll. Dick Erixons blogg uppmärksammade mig på en ynnerligen läsvärd artikel i Sydsvenskan. Religionsvetaren Anna Davidsson Bremborg kommenterar den mediala kritiken mot TV-sändningen av Engla Juncosa Höglunds begravning.
Rubriken är "Gråt behöver inte vara privat". Tvärtom är TV i det här fallet inbjudna av de sörjande. I Svenska Kyrkans ordning är begravningar offentliga gudstjänster. Om människor önskar att sörja i enskildhet skall det naturligtvis respekteras. Men det måste inte vara respektlöst att låta sina tankar gå till sörjande människor under en begravning. Tvärtom säger det någonting mycket obehagligt om vårt samhälle när vi tar detta för givet och antar att tankar på mänskligt lidande, djup smärta och de yttersta tingen bör stängas ute från offentligheten, eller att medmänniskornas deltagande måste vara av destruktiv natur. Att idag utsätta sig för denna offentlighet är dock modigt och långt ifrån ofarligt. Jag hoppas innerligt att de sörjande i detta fall inte skall få anledning att ångra sig.
Rubriken är "Gråt behöver inte vara privat". Tvärtom är TV i det här fallet inbjudna av de sörjande. I Svenska Kyrkans ordning är begravningar offentliga gudstjänster. Om människor önskar att sörja i enskildhet skall det naturligtvis respekteras. Men det måste inte vara respektlöst att låta sina tankar gå till sörjande människor under en begravning. Tvärtom säger det någonting mycket obehagligt om vårt samhälle när vi tar detta för givet och antar att tankar på mänskligt lidande, djup smärta och de yttersta tingen bör stängas ute från offentligheten, eller att medmänniskornas deltagande måste vara av destruktiv natur. Att idag utsätta sig för denna offentlighet är dock modigt och långt ifrån ofarligt. Jag hoppas innerligt att de sörjande i detta fall inte skall få anledning att ångra sig.
Kommentarer