Fortsätt till huvudinnehåll

Kosovo och svenska uppfattningar om rätten till en nationalstat

En del svenska reaktioner på Kosovos självständighetsförklaring oroar, i synnerhet om man betraktar dem på ett principiellt plan. I dagens DN lovordar Niklas Ekdal den amerikanska presidenten Bush d.ä. för dennes passivitet i förhållande till sönderfallande stater. Han jämför den internationella reaktionen på Jugoslaviens sönderfall med Kosovopolitiken under Bush d.y. och drar slutsatsen att "i ljuset av vad som hänt i Kosovo, Afghanistan och Irak har passiviteten legitimerats i efterhand." Jag ska inte gå in på detaljer, men jag har svårt att se det självklara i att den pågående utvecklingen mot självständighet i Kosovo skulle vara uppenbart sämre än den förödande konflikten kring Bosniens självständighet, som måste uppfattas som ett direkt resultat av omvärldens passivitiet.

Den märkligaste kommentaren till Kosovos självständighet står dock filosofie doktor Tomislav Dulic för i SvD: "Hur skall man förklara för kurder, osseter, basker och andra att de inte har rätt till egna nationalstater, när albanerna får ha två?"

Om nationalism, som många akademiska nationalsimteoretiker menar, är principen att mänskligheten kan delas in i nationer som är konstanta över historien, att varje människa tillhör en nation och att varje nation skall ha en stat, tillsammans med uppfattningen att detta skall vara den grundläggande principen för staters legitimitet, då måste Dulics tes betrakatas som ngt av det mest renlärigt nationalistiska som jag har sett. Albanerna är ett folk. Ergo: de får bara ha en nationalstat. Hur skulle internationell politik se ut om man grundade analysen i den sortens tänkande? Före Andra Världskriget ansågs det allmänt rimligt att tala om tysktalande personer i Österrike som "tyskar". Innebar det att de inte hade rätt till en egen stat? Är svenskar och norrmän verkligen tillräckligt olika för att få ha två stater?

Det som är gemensamt för de här båda artiklarna torde dock vara föreställningen att den internationella kartan inte får ritas om. Svensk politik bör enligt detta synsätt inriktas på att upprätthålla det globala nationalstatliga systemet och hålla en konsekvent linje mot "kurder, osseter, basker och andra". Istället bör Sverige solidarisera sig med nationalstater som Ryssland, Turkiet och Serbien.

Nu menar jag inte att minoritetsproblem generellt skulle kunna lösas med gränsomläggningar. Sådana leder alltid till uppkomsten av nya minoriteter. Man kan t.ex. titta på hur uppdelningen av Irland i en del med katolsk majoritet (Republiken Irland) och en del med protestantisk majoritet (Nordirland) ledde till en ny katolsk minoritet på det protestantiska området. Konflikten löstes alltså inte.

Å andra sidan är det heller inte försvarbart att behandla nationalstater som om de i behandlingen av sin egen befolkning stod över alla etiska hänsynstaganden (vilket också är ett klassiskt inslag i extrem nationalism). Ibland måste omvärlden ingripa. Denna omvärld består inte enbart av FN. Eftersom FN ytterst bara är summan av sina medlemmar, och i synnerhet då de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet kan FN inte rimligen uppfattas som en neutral part. Framförallt kan det inte uppfattas som en essentiellt sätt annorlunda part än de nationalstater som det består av.

Kommentarer

Saranda sa…
filosofie doktor Tomislav Dulic för i SvD: "Hur skall man förklara för kurder, osseter, basker och andra att de inte har rätt till egna nationalstater, när albanerna får ha två?"

Det var nog den dummaste kommentaren jag någonsin hört. Hur ska man förklara till andra varför Montenegro inte vill vara en del av Serbien, då det inte finns NÅGOT som skiljer dessa folkslag åt. Eller varför serberna dödar sitt eget folk, alltså bosnier (islamiserade slaver) eller varför överhuvudtaget inte någon på balkan vill vara en del av Serbien eller Jugoslavien. Hur ska man förklara detta?

Albaner "råkar" ha två stater för att serberna inte upprätthöll de skyldigheter som tillkom när Kosovo var en autonomisk provins, där är förklaringen! Varför Kosovo och Albanien inte nu bildar en stat är på grund av att kosovo inte är helt självständigt utan under EU:s styre.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...