Funderar vidare utifrån Obamas tal om religionen (nedan). Vad innebär det egentligen; "One nation under God"? Många européer tycks allt mer benägna att uppfatta USA som en fundamentaliststat ledd av en president som hör röster och baserar sina beslut på det. För Obama tycks religionen öppna för ett politiskt engamemang grundat i principer som i sin tur grundar sig i tro. Religionen är alltså en del av det som gör honom radikal, inte alls någon paradoxal kombination, men däremot en kombination som är mer hemma i en amerikansk politisk kontext en i dagens Europa.
Även McCain är en poltiker som tycks utgå ifrån principer och från personliga erfarenheter, t.ex. i sitt ställningstagande mot tortyr. Det gör honom inte till någon kristen fundamentalism. Tvärtom är det nog så att flera av de ställningstaganden som har gjort honom så illa omtyckt i den evangeliska så kallade Kristna Högern är just sådana beslut.
Kan de här ställningstagandena jämföras med europeiska motsvarigheter? Vilken tolkning av "One nation under God" - om någon - kan jämföras med t.ex. de europeiska kraven på att omnämna det kristna arvet i EU:s nya grundlag? Formuleringen är smalare än "One nation under God", som under historien har tolkats som allt mer inkluderande mot olika religiösa samfund, och som ursprungligen valdes för att vara samfundsmässigt neutral.
Europa har ingen historia av att ha samfundsneutrala stater. Medan USA har syftat till att vara det ända sedan begynnelsen har t.ex. fram tills för mindre än ett decennium sedan haft en statskyrka. I Frankrike har man sedan revolutionen svängt mellan en kristen stat och en anti-religiös sekulär republik. Ryssland har genomgått samma pendelsvängningar: från monarki av Guds nåde till ateistisk folkrepublik, och nu tillbaka till ryskortodox auktoritär nationalism. Även i Sverige finns tendenser till att vilja driva staten i anti-religiös riktning. Sekularism i meningen samfundsneutralitet är ingenting vi är särskilt bra på.
Olyckligtvis är det inte mycket som tyder på att vi skulle vara på väg i den riktningen. Däremot finns det både sekularister och delar av den Kristna Högern som i USA driver på för att staten skall bli mer partiskt involverad i religionsfrågor. Lyckligtvis är dock varken McCain eller Obama bland dem.
Även McCain är en poltiker som tycks utgå ifrån principer och från personliga erfarenheter, t.ex. i sitt ställningstagande mot tortyr. Det gör honom inte till någon kristen fundamentalism. Tvärtom är det nog så att flera av de ställningstaganden som har gjort honom så illa omtyckt i den evangeliska så kallade Kristna Högern är just sådana beslut.
Kan de här ställningstagandena jämföras med europeiska motsvarigheter? Vilken tolkning av "One nation under God" - om någon - kan jämföras med t.ex. de europeiska kraven på att omnämna det kristna arvet i EU:s nya grundlag? Formuleringen är smalare än "One nation under God", som under historien har tolkats som allt mer inkluderande mot olika religiösa samfund, och som ursprungligen valdes för att vara samfundsmässigt neutral.
Europa har ingen historia av att ha samfundsneutrala stater. Medan USA har syftat till att vara det ända sedan begynnelsen har t.ex. fram tills för mindre än ett decennium sedan haft en statskyrka. I Frankrike har man sedan revolutionen svängt mellan en kristen stat och en anti-religiös sekulär republik. Ryssland har genomgått samma pendelsvängningar: från monarki av Guds nåde till ateistisk folkrepublik, och nu tillbaka till ryskortodox auktoritär nationalism. Även i Sverige finns tendenser till att vilja driva staten i anti-religiös riktning. Sekularism i meningen samfundsneutralitet är ingenting vi är särskilt bra på.
Olyckligtvis är det inte mycket som tyder på att vi skulle vara på väg i den riktningen. Däremot finns det både sekularister och delar av den Kristna Högern som i USA driver på för att staten skall bli mer partiskt involverad i religionsfrågor. Lyckligtvis är dock varken McCain eller Obama bland dem.
Kommentarer