Fortsätt till huvudinnehåll

One nation under God

Funderar vidare utifrån Obamas tal om religionen (nedan). Vad innebär det egentligen; "One nation under God"? Många européer tycks allt mer benägna att uppfatta USA som en fundamentaliststat ledd av en president som hör röster och baserar sina beslut på det. För Obama tycks religionen öppna för ett politiskt engamemang grundat i principer som i sin tur grundar sig i tro. Religionen är alltså en del av det som gör honom radikal, inte alls någon paradoxal kombination, men däremot en kombination som är mer hemma i en amerikansk politisk kontext en i dagens Europa.

Även McCain är en poltiker som tycks utgå ifrån principer och från personliga erfarenheter, t.ex. i sitt ställningstagande mot tortyr. Det gör honom inte till någon kristen fundamentalism. Tvärtom är det nog så att flera av de ställningstaganden som har gjort honom så illa omtyckt i den evangeliska så kallade Kristna Högern är just sådana beslut.

Kan de här ställningstagandena jämföras med europeiska motsvarigheter? Vilken tolkning av "One nation under God" - om någon - kan jämföras med t.ex. de europeiska kraven på att omnämna det kristna arvet i EU:s nya grundlag? Formuleringen är smalare än "One nation under God", som under historien har tolkats som allt mer inkluderande mot olika religiösa samfund, och som ursprungligen valdes för att vara samfundsmässigt neutral.

Europa har ingen historia av att ha samfundsneutrala stater. Medan USA har syftat till att vara det ända sedan begynnelsen har t.ex. fram tills för mindre än ett decennium sedan haft en statskyrka. I Frankrike har man sedan revolutionen svängt mellan en kristen stat och en anti-religiös sekulär republik. Ryssland har genomgått samma pendelsvängningar: från monarki av Guds nåde till ateistisk folkrepublik, och nu tillbaka till ryskortodox auktoritär nationalism. Även i Sverige finns tendenser till att vilja driva staten i anti-religiös riktning. Sekularism i meningen samfundsneutralitet är ingenting vi är särskilt bra på.

Olyckligtvis är det inte mycket som tyder på att vi skulle vara på väg i den riktningen. Däremot finns det både sekularister och delar av den Kristna Högern som i USA driver på för att staten skall bli mer partiskt involverad i religionsfrågor. Lyckligtvis är dock varken McCain eller Obama bland dem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li