Fortsätt till huvudinnehåll

One nation under God

Funderar vidare utifrån Obamas tal om religionen (nedan). Vad innebär det egentligen; "One nation under God"? Många européer tycks allt mer benägna att uppfatta USA som en fundamentaliststat ledd av en president som hör röster och baserar sina beslut på det. För Obama tycks religionen öppna för ett politiskt engamemang grundat i principer som i sin tur grundar sig i tro. Religionen är alltså en del av det som gör honom radikal, inte alls någon paradoxal kombination, men däremot en kombination som är mer hemma i en amerikansk politisk kontext en i dagens Europa.

Även McCain är en poltiker som tycks utgå ifrån principer och från personliga erfarenheter, t.ex. i sitt ställningstagande mot tortyr. Det gör honom inte till någon kristen fundamentalism. Tvärtom är det nog så att flera av de ställningstaganden som har gjort honom så illa omtyckt i den evangeliska så kallade Kristna Högern är just sådana beslut.

Kan de här ställningstagandena jämföras med europeiska motsvarigheter? Vilken tolkning av "One nation under God" - om någon - kan jämföras med t.ex. de europeiska kraven på att omnämna det kristna arvet i EU:s nya grundlag? Formuleringen är smalare än "One nation under God", som under historien har tolkats som allt mer inkluderande mot olika religiösa samfund, och som ursprungligen valdes för att vara samfundsmässigt neutral.

Europa har ingen historia av att ha samfundsneutrala stater. Medan USA har syftat till att vara det ända sedan begynnelsen har t.ex. fram tills för mindre än ett decennium sedan haft en statskyrka. I Frankrike har man sedan revolutionen svängt mellan en kristen stat och en anti-religiös sekulär republik. Ryssland har genomgått samma pendelsvängningar: från monarki av Guds nåde till ateistisk folkrepublik, och nu tillbaka till ryskortodox auktoritär nationalism. Även i Sverige finns tendenser till att vilja driva staten i anti-religiös riktning. Sekularism i meningen samfundsneutralitet är ingenting vi är särskilt bra på.

Olyckligtvis är det inte mycket som tyder på att vi skulle vara på väg i den riktningen. Däremot finns det både sekularister och delar av den Kristna Högern som i USA driver på för att staten skall bli mer partiskt involverad i religionsfrågor. Lyckligtvis är dock varken McCain eller Obama bland dem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…