Fortsätt till huvudinnehåll

Är fildelningsnätverk en del av det civila samhället


En av de intressantaste diskussionerna som uppstod när jag presenterade mitt paper om kultursektorns civilsamhälle på en konferens nyligen var den om hur jag kan räkna fildelare till det civila samhället. Min utgångspunkt var att moderna samhällen idealtypiskt kan delas in i tre sfärer: marknaden, staten och civilsamhället. Marknaden karaktäriseras av konkurrens, vinsttänkande och vinstdrivande organisationer, staten av våldsmonopol, lagstyre och politiskt styre, civilsamhället av ideella motiv och icke vinstdrivande organisationer. Till dessa kan man möjligen lägga familjen, kännetecknad av släktskapslojalitet, men det tycks sakna relevans för just det här resonemanget.

Att räkna någonting till civilsamhället enligt den här modellen innebär inget moraliskt omdöme. Filip Wijkström har t.ex. visat att Hells Angels enligt samma modell bör räknas dit (se tidigare inlägg). Den vinstdrivande kriminella verksamhet som medlemmar också ägnar sig gör inte den lagliga organisationen Hells Angels vinstdrivande. Dess rykte säkerställer dessutom att den är utpräglat icke-statlig. Hells Angels är en icke-statlig, icke-vinstdrivande organisation som sträcker sig utanför familjelivet; alltså en del av det civila samhället.

Laglig fildelning tycks vara ett solklart exempel på ett civilsamhälleligt nätverk, om än på ett tämligen löst sammanhållet sådant. Privatpersoner producerar t.ex. film och musik och gör den tillgänglig på nätet. Filer delas utan annat vinstintresse än att ta del av dem. Nätverket är visserligen löst sammanhållet, men det finns flera exempel på att nätverk på Internet, t.ex. personer som känner varandra från bloggdiskussioner, kan utvecklas till mer traditionellt civilsamhälleliga former. T.ex. kommer Piratpartiet från sådana nätverk, men också från fildelningsnätverken.

Delning av copy right-skyddade filer kan anklagas för att vara vinstdrivande, eftersom de som deltar åtminstone undviker utgifter genom att inte betala för de kulturprodukter de tar del av (av allt att döma köper de dock mer kulturprodukter än genomsnittet, men det tycks inte vara relevant för definitionen). I konsekvensens namn borde även bibliotekslån anses vinstdrivande utifrån det argumentet. Den som lånar böcker på bibliotek kan sägas göra det för att undvika att behöva köpa dem. Det faktum att svenska författare och författare som skriver på svenska – men inte utländska författare som skriver på andra språk – får betalt av staten för att deras böcker lånas ut ändrar inte detta, även om det gör att systemet i Sverige anses moraliskt okontroversiellt.

Biblioteken är offentligägda (statlig sfär) när de ägs och finansieras offentligt. Låntagarnas mellanhavande med biblioteket är inte i sig civilsamhälleligt utan har snarare karaktären av mottagande av offentlig service. Företaget The Pirate Bay är en vinstdrivande aktör (marknad). Den fildelning som sker på The Pirate Bay är gratis. De genomsnittliga fildelarna tycks inte tjäna pengar även om de – liksom bibliotekens låntagare – undviker kostnader. Medan biblioteket lånar ut böcker till låntagarna delar fildelarna filer med varandra. Alltså existerar ett löst icke vinstdrivande nätverk. Undvikandet av kostnader gör att det kan betraktas som en gråzon, men fildelning tycks inte vara mer vinstdrivande än bibliotekslån.

Den enda invändning som jag kan se tycks vara den som jag riktade mot Wijkströms klassificering av Hells Angels som encivilsamhällelig organisation, nämligen den statsvetenskapliga invändningen att de utmanar statens våldsmonopol och därmed utgör ett försök till alternativ stat snarare än en del av civilsamhället i Sverige. Denna invändning tycks dock mindre rimlig mot fildelarna. Men kanske har den viss relevans. En del av de mer radikala piraterna menar trots allt att de utmanar nationalstaten. Men i dagsläget skulle jag säga att de snarare rör sig i ett transnationellt civilsamhälle, om än i konflikt med stater och marknadsaktörer.

Kommentarer

Enligt min uppfattning finns det fyra samhällssektorer i ett demokratiskt samhälle: Familjesektorn, ideella sektorn, staten och näringslivet. (Jag föredrar begreppet ”ideella sektorn” och ”näringslivet”; begreppen ”civila samhället” och ”marknaden” finner jag oklara.) Endast genom att strikt utgå från organisationerna och deras syften kan man göra en meningsfull uppdelning mellan sektorerna. Se mer på min blogg Ideella Sektorn 2009-11-11. Familjesektorn saknar organisationer. Dit räknas all verksamhet som utförs av individer på egen hand och i nätverk (som ju inte är någon organisationsform). Individernas fildelande ingår alltså i familjesektorn. Den organisation som möjliggör fildelandet kan antingen ingå i ideella sektorn eller i näringslivet beroende på organisationsform och syfte.

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li