Fortsätt till huvudinnehåll

Karaktärsdanade utbildning - och karaktärsorienterad biografisk


En bland många trender i amerikansk skoldebatt tycks nu vara karaktärsdanande utbildning, något som bland annat framgår av denhär mycket läsvärda artikeln. Där kan man bl.a. läsa om nya tester som poängsätter eleverna efter deras förmåga till bl.a. självbehärskning och integritet. Det visar sig, kanske inte helt överraskande, att dessa är mer framgångsrika i att förutsäga långsiktig framgång än traditionella IQ-test och betyg. Det är viktigare att kunna härda ut och kämpa på än att kunna svara rätt på prov. Exemplen från amerikanska skolor i artikeln ger tänkvärda inblickar i hur en sådan poängsättning genom bl.a. lärarsamtal kan användas för att engagera elever och lärare i arbete med karaktärsutveckling. Här befinner vi oss alltså ganska långt ifrån den svenska diskurs där skolans roll som uppfostrarare framstår som lika kontroversiell som själva koncepten gradering och betygssättning. Detta märks inte minst när den kommer till användningen av posters med olika slagord som pedagogiskt verktyg. Här, om inte förr, slås man av att någonting saknas. Ett drag som ofta anses känneteckna en stark karaktär är förmågan att motstå grupptryck. Att lära ut förmågan att tänka själv och gå mot strömmen är särskilt svårt, bl.a. därför att det är så paradoxalt att ta till sig denna värdering utifrån. Det hindrar dock inte att perspektivet är intressant. Personligen tror jag inte på poängsättning som en metod för karaktärsdanande utbildning, men väl på att samtal kring karaktär, integritet och etik bör ha en viktig roll i skolan.

---

Samtidigt läser jag Winston Churchills Great Contemporaries, en samling korta biografier över betydelsefulla samtida. Allt som allt innefattar den kapitel om The Earl of Rosebery, Kaiser Wilhelm II (av Tyska Riket), George Bernard Shaw, Joseph Chamberlain, Sir John French, John Morley, Hindenburg, Herbert Asquith, Lawrence of Arabia, the Earl of Birkenhead, Marshall Foch, Alfonso XIII (av Spanien), Douglas Haig, Arthur James Balfour, Adolf Hitler, George Nathaniel Curzon, Philip Snowden, Clemenceau, Lord Fisher, Charles Stewart Parnell, Lord Baden-Powell, Boris Savinkov, Leon Bronstein (Trotsky), Franklin D. Roosevelt och George V (av Storbritannien). Det rör sig inte riktigt om biografier i modern mening. Snarare rör han sig i samma genre som Plutarchos biografier. Det handlar om att utfärda helhetsbedömningar om de personer som beskrivs, inte minst moraliskt och historiskt. Det är ingen slump att Plutarchos biografier användes i pedagogiskt syfte under över 2000 år.  Det är ingen överdrift att säga att de spelat en roll i europeisk utbildning åtminstone sedan medeltiden. Om Curchill tänkte sig någonting liknande är svårt att veta. Däremot står det helt klart att han hade politiska syften med sitt biografskrivande. För en person som såg politiken som ett spel mellan personligheter tycks det ha tett sig naturligt att presentera sin analys av samtiden i biografisamlingens form.
 
Churchill blandar beundrade förebilder med motsägelsefulla beskrivningar och direkta avståndstaganden. Närheten till hans muntliga retorik märks inte minst i beskrivningen av Adolf Hitler där han går från en öppen frågeställning om Hitlers möjlighet att bidra till freden i Europa för att sedan leda läsaren fram till intrycket att detta är det sista som Hitler skulle göra. Inte heller drar han sig för det kontroversiella, något som märks särskilt i biografin över Boris Savinkov (som åtminstone jag inte hade hört talas om när jag började läsa). Här rör det sig om ett genuint positivt omdöme en person som han samtidigt beskriver som “terrorist” och som “demokrat”. Savinkov började som motståndare (“terrorist”) till tsardömet för att sedan bli biträdande krigsminister I den mensjevikiska regeringen och på nytt oppositionell efter Bolsjevikernas maktövertagande 1917, bl.a. som diplomatisk representant för Amiral Koltjak under inbördeskriget, och till sist försvinna i sovjetiskt fängelse. Här märks också Churchills förmåga att beskriva människor och man anar att förmågan att bedöma dem var en av hans stora styrkor. Att Churchill själv besatt förmågan att hävda impopulära åsikter kan det inte råda någon tvekan om, lika lite som att han i avgörande fall (som t.ex. Hitler) hade mer rätt än de flesta. Att använda den här typen av litteratur i utbildning låter inte helt orimligt, i synnerhet inte om man har en lärare som är bra nog för att använda den som avstamp för diskussioner om vad som är rätt och fel i olika situationer, vad som krävs av en människa politiken och samhället och i vilken utsträckning det är rätt att låta ändamålen helga medlen.

Great Contemporaries finns tillgänglig i fulltext här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…