Gårdagens SvD-artikel "Höga hus hotar riksintresse" känns som att jag kommenterade den redan för flera veckor sedan. "Stockholms låga siluett" och allt det där. Jag har arbetat i området kring Vasagatan och kan inte förstå att det skulle vara något skönhetsproblem om man ändrade dess karraktär. Tvärtom faktiskt. I spalten bredvid artikeln hittar man ett antal exempel på världsstäder som tycks visa att varken höghus eller brist på höghus är särskilt originellt. Däremot framstår Stockholm idag som en utspridd och segregerad stad, något som skulle kunna lösas om fler kunde bo och arbeta i innerstan, något som i sin tur kräver att man gör mycket mer för att förtäta staden. Att man kan acceptera högre hus och en ny silluett är då en grundförutsättning. Det står också helt klart att stockholmarna vill ha högre hus. Så varför inte investera i byggande så här i lågkonjunkturen?
Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...
Kommentarer