Jag läser i SvD om Natur&Kulturs nyutgåva av Machiavellis klassiska Fursten som de nu ger såväl i bokform som i ljudboksform uppläst av Mikael Persbrandt. Funderar på om detta skall bli den första ljudbok jag köper för eget bruk, någonsin.
Samtidigt ger bokförlaget Atlantis ut Republiken : diskurser över de tio första böckerna av Titus Livius, som Machiavelli själv torde ha betraktat som sitt huvudverk. Här handlar det inte om hur en furste bör gå till väga för att uppnå makt utan om hur politik bedrivs i republiker. Kanske skulle man kunna säga att den handlar om hur en republik, dvs ett samhälle som består av medborgare och inte styrs av en enskild furste, kan fås att fungera över tid.
Typiskt nog är det fortfarande Fursten som röner störst uppmärksamhet, något som inte minst märks om man tittar på utbudet av böcker av och om Machiavelli på t.ex. Bokus eller Adlibris.
För ett par år sedan skrev jag om den neokonservative tänkare Leo Strauss och dennes inställning till Machiavelli. Man skulle kunna beteckna den som ett förordande av att agera machiavelliskt för att bekämpa machiavellismen, en i mitt tycke väldigt tveksam tanke.
Undrar om det bör ses som ett tecken i tiden att Machiavelli nu är på väg att aktualiseras i Sverige? Låt oss hoppas att det i så fall är ett steg mot att problematisera samtiden med hjälp av denna dubiösa men också mycket klarsynte tänkare.
Bild: Staty i Uffizierna (bildhistorik här).
Kommentarer