Fortsätt till huvudinnehåll

Nyss hemkommen från brittiska öarna

Nyss hemkommen från ett Storbritannien där regeringen röstat igenom att terrormisstänkta skall kunna hållas inspärrade i 42 dagar utan att delges en anklagelse. Förslaget kunde drivas igenom tack vare stöd från det nordirländska protestantiska partiet DUP. Många väntar sig att förslaget skall stoppas antingen redan i överhuset eller i någon av de domstolar som övervakar lagarnas överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna.

Resan har också gott via ett Skottland som förefaller uppfatta sig alltmer som en egen nation. Mer om detta senare. Ytterligare deligering av makt diskuteras. Ett självständigt Skottland käns inte längre så avlägset. Det förefaller onekligen som om Storbritannien till sist skulle komma att upplösas.

På Irland röstade man just ner Lisabonfördraget. Inte heller den europeiska federationen ter sig längre lika självklar. I alla händelser ter den sig allt mer uppenbart illa förankrad i medborgarnas identitet och politiska förtroende.

Nationalstaterna tar sig allt större friheter. Samtidigt rör det sig i maktfördelningen mellan dem och de andra nivåer som gör anspråk på makt. Jag får en upplevelse av att det är mycket som ligger och väger som kan visa sig avgörande för framtiden.

Väl hemma, efter att av olika skäl ha varit ganska så onåbar, konstaterar jag att debatten, åtminstone i bloggosfären, fortsätter kring den föreslagna så kallade FRA-lagen, en fråga som inte minst är viktig i detta sammanhang.

Andra bloggar om FRA-lagen: Dexion, Morian, Ingerö. Fredrik Federleys ångest kring hur han skall rösta är också läsvärda, liksom FRA:s försvarsargument.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…