Fortsätt till huvudinnehåll

Nationaldagen 2008

Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord,
du tysta, du glädjerika sköna!
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
din sol, din himmel, dina ängder gröna,
din sol, din himmel, dina ängder gröna.


Nationalsångens fokus på Sveriges naturskönhet är antagligen lika välfunna som när Richard Dybeck skrev texten till denna gamla folkmelodi 1865. Konnotationerna må vara annorlunda men det är fortfarande naturen som står i fokus för svensk nationalkänsla.

I Tyskland har man slutat sjunga "Deutschland, Deutschland über alles" och koncentrerar sig istället på Deutschlandlieds tredje vers: "Einigkeit und Recht und Freiheit für das deutsche Vaterland!" Britterna sjunger fortfarande "God Save the Queen" men också Rule, Britannia:

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never shall be slaves.


Det är kanske värt att notera vad vi i Sverige inte sjunger, t.ex. den tredje vers som Louise Ahlén lade till nationalsången 1910 och som numera nästan aldrig sjungs:

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.


Idag firar vi nationaldagen utan att särskilt många vet varför. För hundra år sedan firades Svenska flaggans dag till minnet av Gustav Vasas val till kung och av 1809 års konstitution: Sveriges frihet och svenskarnas frihet.

På Dybecks tid var kungens valspråk "Land skall med lag byggas". Idag är det "För Sverige i tiden!" Mycket har hänt.

Liksom i de flesta europeiska länder sjunger vi inte längre om erövring. Medan andra fokuserat allt mer av sin patriotism på sådana saker som grundlagar, friheter och rättigheter förblir den svenska nationalstoltheten emellertid ett slags outtalad självtillräcklighet som i bästa fall yttrar sig i naturdyrkan.

Kanske sulle vi också sjunga mer om Enighet och Rätt och Frihet, eller varför inte om att värna Sveriges rätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…