Fortsätt till huvudinnehåll

Nationaldagen 2008

Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord,
du tysta, du glädjerika sköna!
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
din sol, din himmel, dina ängder gröna,
din sol, din himmel, dina ängder gröna.


Nationalsångens fokus på Sveriges naturskönhet är antagligen lika välfunna som när Richard Dybeck skrev texten till denna gamla folkmelodi 1865. Konnotationerna må vara annorlunda men det är fortfarande naturen som står i fokus för svensk nationalkänsla.

I Tyskland har man slutat sjunga "Deutschland, Deutschland über alles" och koncentrerar sig istället på Deutschlandlieds tredje vers: "Einigkeit und Recht und Freiheit für das deutsche Vaterland!" Britterna sjunger fortfarande "God Save the Queen" men också Rule, Britannia:

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never shall be slaves.


Det är kanske värt att notera vad vi i Sverige inte sjunger, t.ex. den tredje vers som Louise Ahlén lade till nationalsången 1910 och som numera nästan aldrig sjungs:

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.


Idag firar vi nationaldagen utan att särskilt många vet varför. För hundra år sedan firades Svenska flaggans dag till minnet av Gustav Vasas val till kung och av 1809 års konstitution: Sveriges frihet och svenskarnas frihet.

På Dybecks tid var kungens valspråk "Land skall med lag byggas". Idag är det "För Sverige i tiden!" Mycket har hänt.

Liksom i de flesta europeiska länder sjunger vi inte längre om erövring. Medan andra fokuserat allt mer av sin patriotism på sådana saker som grundlagar, friheter och rättigheter förblir den svenska nationalstoltheten emellertid ett slags outtalad självtillräcklighet som i bästa fall yttrar sig i naturdyrkan.

Kanske sulle vi också sjunga mer om Enighet och Rätt och Frihet, eller varför inte om att värna Sveriges rätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Invånare och medborgare

Ofta sätter man likhetstecken mellan invånare och medborgare. Detta sker inte bara i dagligt tal utan också i stats- och samhällsvetenskaplig litteratur. I teorin brukar man anta att en demokrati är en stat där i stort sett alla vuxna invånare är medborgare och deltar i styret. "No taxation without representation" är ett klassiskt argument för representativ demokrati: att invånarna i ett land har rätt till politiskt inflytande eftersom de bor där och betalar skatt. Nationen upplevs ofta som en politisk (och kulturell) gemenskap som består av medborgarna, invånarna, dvs. de (vuxna) som bor i landet.

Medborgare och invånare är emellertid inte samma sak. Ett stort - och växande - antal människor lever i andra länder än de där de själva är medborgare. Jag har själv bott utomlands i nära fyra år nu, om än inte särskilt långt bort. Upplevelsen, både den egna och den av att ingå i ett sammanhang präglat av europeisk arbetskraftsmigration, får en att reflektera kring medborgarskape…

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…