Fortsätt till huvudinnehåll

Nationaldagen 2008

Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord,
du tysta, du glädjerika sköna!
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
din sol, din himmel, dina ängder gröna,
din sol, din himmel, dina ängder gröna.


Nationalsångens fokus på Sveriges naturskönhet är antagligen lika välfunna som när Richard Dybeck skrev texten till denna gamla folkmelodi 1865. Konnotationerna må vara annorlunda men det är fortfarande naturen som står i fokus för svensk nationalkänsla.

I Tyskland har man slutat sjunga "Deutschland, Deutschland über alles" och koncentrerar sig istället på Deutschlandlieds tredje vers: "Einigkeit und Recht und Freiheit für das deutsche Vaterland!" Britterna sjunger fortfarande "God Save the Queen" men också Rule, Britannia:

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never shall be slaves.


Det är kanske värt att notera vad vi i Sverige inte sjunger, t.ex. den tredje vers som Louise Ahlén lade till nationalsången 1910 och som numera nästan aldrig sjungs:

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.


Idag firar vi nationaldagen utan att särskilt många vet varför. För hundra år sedan firades Svenska flaggans dag till minnet av Gustav Vasas val till kung och av 1809 års konstitution: Sveriges frihet och svenskarnas frihet.

På Dybecks tid var kungens valspråk "Land skall med lag byggas". Idag är det "För Sverige i tiden!" Mycket har hänt.

Liksom i de flesta europeiska länder sjunger vi inte längre om erövring. Medan andra fokuserat allt mer av sin patriotism på sådana saker som grundlagar, friheter och rättigheter förblir den svenska nationalstoltheten emellertid ett slags outtalad självtillräcklighet som i bästa fall yttrar sig i naturdyrkan.

Kanske sulle vi också sjunga mer om Enighet och Rätt och Frihet, eller varför inte om att värna Sveriges rätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

Svenska kyrkan och samkönade äktenskap

Det verkar som att regering och riksdag kommer att komma fram till en kompromiss i stil med den jag tog ställning för för en tid sedan ( här ). En könsneutral äktenskapslagstiftning är som jag ser det fullt rimlig men måste kombineras med full religionsfrihet för samfunden och helst också med bibehållen vigselrätt, ett förfarande som trots allt har både traditionen och folkmajoriteten bakom sig. Vad jag inte förstår är svenska kyrkans ställningstaganden (eller brist på ställningstaganden som det faktiskt handlar om). De tar alltså ställning mot samkönade äktenskap men försöker få det att framstå som motsatsen. De kommer att välsigna samkönade par som i lagens mening gifter sig men vägra viga dem, ett i sanning märkligt hårklyveri. Jag kan själv inte ställning i den bibelexegetiska frågan, som främst handlar om att tolka vad det egentligen var som pågick i Sodom och Gomorra , och framförallt vilka handlingar som pågick där som gjorde det motiverat för Gud att förstöra städerna. Spekulat...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...