Fortsätt till huvudinnehåll

Nationaldagen 2008

Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord,
du tysta, du glädjerika sköna!
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
din sol, din himmel, dina ängder gröna,
din sol, din himmel, dina ängder gröna.


Nationalsångens fokus på Sveriges naturskönhet är antagligen lika välfunna som när Richard Dybeck skrev texten till denna gamla folkmelodi 1865. Konnotationerna må vara annorlunda men det är fortfarande naturen som står i fokus för svensk nationalkänsla.

I Tyskland har man slutat sjunga "Deutschland, Deutschland über alles" och koncentrerar sig istället på Deutschlandlieds tredje vers: "Einigkeit und Recht und Freiheit für das deutsche Vaterland!" Britterna sjunger fortfarande "God Save the Queen" men också Rule, Britannia:

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never shall be slaves.


Det är kanske värt att notera vad vi i Sverige inte sjunger, t.ex. den tredje vers som Louise Ahlén lade till nationalsången 1910 och som numera nästan aldrig sjungs:

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.


Idag firar vi nationaldagen utan att särskilt många vet varför. För hundra år sedan firades Svenska flaggans dag till minnet av Gustav Vasas val till kung och av 1809 års konstitution: Sveriges frihet och svenskarnas frihet.

På Dybecks tid var kungens valspråk "Land skall med lag byggas". Idag är det "För Sverige i tiden!" Mycket har hänt.

Liksom i de flesta europeiska länder sjunger vi inte längre om erövring. Medan andra fokuserat allt mer av sin patriotism på sådana saker som grundlagar, friheter och rättigheter förblir den svenska nationalstoltheten emellertid ett slags outtalad självtillräcklighet som i bästa fall yttrar sig i naturdyrkan.

Kanske sulle vi också sjunga mer om Enighet och Rätt och Frihet, eller varför inte om att värna Sveriges rätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...