Fortsätt till huvudinnehåll

En tysk mans historia

En historisk period som länge har fascinerat mig är mellankrigstidens Tyskland. Det som i grunden fångar min uppmärksamhet är kanske hur nazismen kunde stiga till makten i en stat som på många sätt utgör hjärtat av Europa.

Tidigare i år läste jag en bok som ger ett alldeles särskilt perspektiv på frågan: Sebastian Haffners Geschichte eines Deutschen. Die Erinnerungen 1914-1933 (i svensk översättning: En tysk mans historia). Som titeln antyder rör det sig alltså inte bara om Tysklands historia i allmännhet: det är Tysklands historia så som författaren själv upplevde den. Som han själv påpekar har han inte mycket att säga om sådana historiska händelser som detaljer i förhandlingarna mellan rikspresident Hindenburg och nazisterna eller varför Chamberlin betedde sig som han gjorde.

Vad han istället kan bidra med är berättelsen om hur han själv, som en relativt vanlig människa, upplevde övergången från ett öppet samhälle till ett totalitärt. Det är detaljerna som sätter sig: hur människor började undvika vissa samtalsämnen, eller åtminstone uttrycka sig kryptiskt när de talade om dem, hur de började titta bort när judar och oliktänkande trackaserades av maktens hantlangare, hur han själv som journalist började försöka smyga in kodade nyanser i sina artiklar för att undgå den till en början informella censuren o.s.v. fram tills dess att man en dag "upptäcker" att SA - som alla uppfattat som samhällets avskum - plötsligt har polisiära befogenheter och kan gå in i respekterade medborgares hus medan de sover och släpa iväg dem, människor som försvinner.

Allt detta hände innan Maktövertagandet hade fullbordats. Vad man får en bild av är en process där människor anpassar sina liv till det aukoritära samhället genom att steg för steg undvika att konfrontera det. Övervakningen internaliseras eftersom de vet att bestraffningen av eventuell kritik är i det närmaste oförutsägbar. Det finns ingen tydlig linje mellan lagligt och olagligt, istället finns det områden som vanliga människor måste undvika och enorma friheter för maktens hantlangare att slå till mot dem som upplevs som ett hot. Den mest uppenbara utvägen i varje enskilt fall blir alltid att inte synans alls, och därigenom acceptera. Problemet är bara att detta inte på lång sikt är någon utväg över huvud taget.

Klart rekommenderad läsning.

Kommentarer

Magdalena sa…
Tidpunkten för denna betraktelse lämnar mig med tämligen otäcka associationer.

Populära inlägg i den här bloggen

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…