Fortsätt till huvudinnehåll

FRA och maktdelningsläran

Liksom bloggaren Dick Erixon drar jag slutsatsen att FRA-frågan ytterst handlar om maktdelning. Upplägget på Sveriges konstitution är på flera sätt avgörande för hur frågan fortlöpt:

1. I de flesta länder skulle frågans grundlagsenlighet genomgå juridisk granskning. I Sverige saknas detta inslag av funktionsuppdelning mellan riksdag och domstolar.

2. Parlamentarismen innebär att riksdagen och regeringen inte är oberoende av varandra på det sätt som de är i presidentiella system. Riksdagens majoritet består av partier som leds av regeringsmedlemmar. Riksdagen väger alltså inte upp exekutivens makt. Tillsammans innebär dessa punkter att ett förslag nästan säkert går igenom när proposition väl lagts.

3. Fasta mandatperioder innebär att nyval hittills inte förekommit med nuvarande grundlag. Detta gör det mindre sannolikt att en regering fälls om den väl enats kring ett förslag. Man kan jämföra med Storbritannien där det i förra veckan framstod som att regeringen skulle falla om den inte fick igenom en annan lag som kritiserats ur rättssäkerhetssynpunkt.

4. Den bristande maktdelningen mellan riksdag och regering förstärks ytterligare av att personvalsinslaget i riksdagen är oklart. Man behöver bara läsa riksdagsledamoten Fredrik Federleys blogg för att inse att det framstår som mycket oklart även för de folkvalda om de i första hand representerar sitt parti (och därigenom dettas väljare) eller (personligen) sina väljare. Såväl Federleys som Karl Sigfrids reaktioner och utomståendes förväntningar antyder att den senare åsikten fortsätter att vinna mark. För bara tjugo år sedan framstod den förstnämnda som självklar i Sverige.

4. Erixon drar slutsatsen att kritiken av förslaget "bottnar i en misstro mot att staten kan garantera att avlyssning inte kommer att ske av privatpersoner [...] Kontrollorgan har svag ställning eftersom de är underställda den enda maktstruktur som finns i enhetsstaten Sverige." Man kan ta detta ytterligare ett steg. De flesta (inklusive flera tunga remissinstanser) tycks uppfatta det som troligt att privatpersoner kommer att avlyssnas. Det är i alla fall så att detta blir tillåtet. I så fall sker detta utan att detta leder fram till någon rättslig prövning och utan att de får reda på det ens i efterhand (oavsett om övervakningen visat ogrundad eller ej). Återigen är vi inne på maktdelning eftersom detta handlar om att FRA får befogenheter som vanligen skulle vara undersälda rättslig prövning.

5. Slutligen kan det finnas anledning att oroa sig över att exekutiven genom informationsinsamling riktad mot medborgarna får möjligheter till motåtgärder mot enskilda oppositionella, inklusive pressen. Många menar inte minst att meddelarskyddet hotas. I slutendan handlar detta om den sista och största motvikten mot statsmakterna: folket självt.

En annan sida av saken är att kritikerna inte uppfattar förslaget som motiverat. De frågar sig varifrån det egentligen kommer och vilka aktörer det är som drivit fram det. Detta intryck förstärks av att tunga remissinstanser faktiskt avstyrkt förslaget. I media har frågan uppmärksammats relativt sent och någon egentlig partipolitisk debatt har inte förts sedan valet. Därmed måste det för många framstå som att frågan på något sätt dykt upp från ingenstans.

I dag har debatten i alla händelser pågått för fullt. Andra rapporterar om detta bättre än jag (som just själv läst Politikerbloggen, Dexion och ett par andra). I morgon bitti faller avgörandet i riksdagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…