Fortsätt till huvudinnehåll

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artifice av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gång, ofta mer resultat som överraskat dem själva, en tanke om att inspirationen är en drivkraft bortom medveten kontroll, något som påminner om hur drömmar uppstår, utanför det vakna jaget. Till skillnad från drömmar måste konstverk sedan bearbetas medvetet, med hjälp av erfarenhet, begåvning, kunskap och så vidare, med det ändrar inte att ursprunget är någonting helt annat, eller att konstnären blir tvungen att använda sin hantverksskicklighet i det ofta otacksamma arbetet att realisera verket. På många sätt påminner detta om klassiska föreställningar om genialitet, men utan samma fokus på konstnären som individ. 

För Martel står konsten rent av i motsättning till kulturen. Visserligen skapas konst inom en kulturell kontext – inklusive en politisk, social, religiös etc kontext – men detta ska enligt honom förstås som en kontext i vilken konstens inre logik eller inspiration tolkas av konstnären, inte nödvändigtvis som dess ursprung. Kulturen är konstens material och konstnärens redskap, inte konstens ursprung. På ett liknande sätt är han enig i att dagens tankar om vad konst är – inklusive själva begreppet i dess nuvarande form – är något som har formats de senaste århundradena, samtidigt som han menar att det som det beskriver är någonting som i grunden är transhistoriskt, en impuls som mänskligheten har levt med i tiotusentals år, sedan de första grottmålningarna och figurerna i trä, sten, och ben. Konsten i modern mening är därmed med av en upptäckt än en uppfinning. Kanske är detta en kategorisk bild av ett komplext fenomen, men samtidigt en välbehövlig motbild till föreställningen att allt bara är produkter av kulturell och sociopolitisk kontext. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...