Fortsätt till huvudinnehåll

Veckan som gick

I Finland och Sverige inleds minnesåret över finska kriget 1808-1809, det krig som ledde till att Ryssland erövrade Finland, ett krig som i efterhand tolkeas som första steget mot bildandet av en finsk nationalstat. Naturligtvis öppnar detta för frågor om hur det hade kunnat gå annars. Hade Finland varit svenskt? Vilket språk hade man talat där? O.s.v.

I Svenska Dagbladet kommenteras historien så här. Själv har jag tidigare skrivit om skillnaderna i hur svenskar och finländare mins sin historia, men också om hur 1809 hanterades i Sverige i 1800-talets diskussioner om nationen och språket.

--------------------------

I dagens Sverige tycks den intressantaste händelsen vara att debatten om skolan äntligen vaknat till liv igen. Maciej Zaremba skriver berättelser om Lärarhögskolan som är värre än till och med jag väntat mig. Där beskriver han en värld där det lättaste sättet att hantera ilska och irritation är att hävda att någon har utsatt en för en kränkning (Santesson-Wilsson menar dock att ordet kränkt inte längre är lika populärt i pressen). Själv tycker jag som sagt att det kan finnas en poäng med att söka lärare även utanför lärarhögskolorna.

Samma vecka presenterar SVT en ny realityserie där Sveriges sämsta skolklass förses med lärarresurser som skall göra det möjligt för den att bli en av de bästa. Oavsett resultatet så gör SVT den välgärningen att de skapar debatt och allmänt intresse kring frågan om hur man kan skapa en bättre skola. Prov och disciplin är tvivelsutan avgörande, men man får inte glömma att också inspiration, kunniga lärare och synliggörande av de enskilda eleverna också är av central betydelse. Läs gärna Svensklärarens utmärkta kommentar som diskuterar såväl programmet som Zarembas artiklar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...