Fortsätt till huvudinnehåll

Skånska folkmord på 1600-talet?

Även Harald Gustavssons understräckare om Skånes försvenskning repressenterar en modern svårighet att hantera historien. I det här fallet handlar det om en modern ambivalens till nationalstaten och till nationen som sådan. Gustavsson anammar en modernistisk syn där nationen är ett fenomen som knappast existerade före 1800-talet. Ur ett sådant perspektiv blir det lätt att avslöja vissa moderna märkligheter. Historieperspektivet i TV-serien Snapphanar framstår i en sådan analys som närmast skånsknationalistisk i sin iver att beskriva försvenskningen av Skåne som ett fall av etnisk rensning i stil med den som pågått i sen tid på Balkan.

Gustavsson är föredömligt nyanserad i sin egen beskrivning av Skånes försvenskning. Det handlade inte om någon etnisk rensning. Tvärtom skedde "försvenskningen" successivt och språket ändrades bara i administrativa och kyrkliga sammanhang. Hans analys är emellertid inte helt problemfri. Han utgår inte bara ifrån att nationalism i modern mening inte existerade på 1600-talet (vilket är högst rimligt). Han utgår dessutom ifrån att nationalitet, etnicitet och språk var politiskt irrelevant. I så fall blir det emellertid svårt att förstå varför svenska statskyrkan överhuvudtaget insisterade på att predikan skulle ske på svenska i Skåne. Kyrkan var tillräckligt mångspråkig för att i andra delar av landet predika på finska och samiska. Den enda rimliga förklaringen är, som historikern Jonas Nordin påpekat, att danskspråkighet, till skillnad från finskspråkighet, riskerade att skapa anknytning till en fientlig makt, Danmark. Språket var alltså en politiskt viktig lojalitetsskapande faktor redan då. Däremot var förhållandet komplicerat, precis som nu. Man vinner aldrig på att försöka förenkla historien för att passa till moderna referensramar. Människor och deras lojaliteter kommer alltid att vara komplexa.

(Tidigare text om nationalstatens överraskande uthållighet)

Kommentarer

Anonym sa…
Vad är "svenskhet"?Ett speciellt neurologiskt betingningsystem hos en art av homo sapiens?Har ofta funderat på svenskhetens kännetecken.Ett viktigt kännetecken har jag funnit i "Sveriges" mest förnämsta indoktrineringsanstalts-Uppsala Universitets-motto:"Att tänka fritt är stort.Att tänka rätt är större."Alltså:"Svensken" är per definition "totalitär",en fiende till den fria tanken och dess följd demokratin."Dansken" däremot är frihetlig och på ett naturligt sätt demokratisk.Det vet skåningen som nog så träffande kallar Stockholm för "Lilla Moskva".

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…