måndag, februari 11, 2008

Konsten att frammana en demonstration

I morgontidningen lyckades Per Gudmundsson på ett framgångsrikt sätt beskriva hur ett litet antal personer med bakgrund i Rättvisepartiet Socialisterna och Elevkampanjen kan lyckas frammana massdemonstrationer genom olika nätverk där deras egen ideologi osynliggörs. Jag vill inte invända mot hans beskrivning. Däremot menar jag att implikationerna av den borde kunna vidgas.

I ett samhälle där de etablerade partierna och organisationerna tappar medlemmar och där medborgarna föredrar att engagera sig i tillfälligt organiserade enfrågerörelser blir det avgörande att ha de nätverk som gör att man kan ställa sig i centrum för sådana rörelser snabbt genom att ta initiativet i dagsaktuella frågor.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer jag ihåg från studentkåren (de var där också!). Om de kan lyckas så betyder det att de har alldeles för lite konkurrens. Vad säger det om en liten grupp aktivister kan lyckas med någonting som de etablerade partierna och så kallade folkrörelserna konstant misslyckas med? Uppenbarligen finns det någonting att lära här. Lika uppenbart handlar detta något om att förmågan att agera snabbt i personliga nätverk är viktigare än professionell marknadsföring.

Borde inte detta kunna fungera mycket bättre för organisationer och personer som inte behöver dölja sin ideologi?

3 kommentarer:

Patrik sa...

Han beskriver inte alls hur en liten grupp "lyckas frammana massdemonstrationer". I princip det enda han skriver är att något måste vara fel med en demonstration där vissa aktiva deltagare/arrangörer faktiskt har ett brett samhällsengagemang och sympatiserar med den ryska revolutionen.

Anonym sa...

Rättvisepartiet Socialisterna har dock aldrig, som Gudmundsson försöker påstå, döljt sin identitet. Det vi skriver i vår veckotidning och på vår hemsida kan väl knapapst kalals för undangömt?

Tobias Harding sa...

Hur knuten personen i fråga är till partiet i fråga vet jag naturligtvis inte, lika lite som jag vet hur tydlig hon varit med det i de här sammanhangen (jag utgår helt enkelt från Gudmundsson som källa och trovärdigheten i uppgiften får alltså bedömas utifrån hur stor trovärdighet man tillskriver honom som källa). Jag antar dock att hon är en av de relativt få aktiva i RS. Genom det nätverkande som beskrivs av Gudmundsson tycks hon ha lyckkats arrangera demonstrationer som i förhållande till partiets storlek måste beskrivas som mycket stora. Jag beskriver därför hennes arbete som framgångsrikt. Det är allt vad jag säger.