Fortsätt till huvudinnehåll

Framtidsfrågor och försvar i USA

Som man kanske lätt kan gissa visar testerna på Internet att undertecknad inte har särskilt mycket gemensamt med någon av de amerikanska presidentkandidaterna.

Nu behöver jag dock inte välja. Vore jag amerikan så skulle jag dock hoppas på ett val mellan Obama och McCain. Att Obama representerar en framtidstro som känns fjärran från europeisk politik fick jag en lätt aning om när jag läste en ledare i om hans skolpolitik, en känsla av att han vågar ta frågan på allvar. Medan Clinton polariserar politiken tycks Obama – trots att han främst är en vänsterkandidat – representera en möjlighet att överbrygga den splittring som präglat amerikansk politik under de senaste presidenterna Bush och Clinton. Att Fredrik Reinfeldt säger sig stödja Obama kan kanske ses om en fortsättning på att han låter sig inspireras av en annan förnyare av ett parti som traditionellt anses stå till vänster om moderaterna: Tony Blair.

John McCain står i så fall betydligt längre ifrån europeisk politik och väcker betydligt mer blandade känslor, inte minst i sitt eget parti. Ändå är även han en kandidat som strävar efter att ena den splittrade nationen. McCains och Ted Kenedys förslag om flyktingamnesti vetter helt klart i den riktningen. Ett val mellan Obama och McCain skulle mycket väl kunna placera de latinamerikanskättade väljarna i centrum, istället för som en förgivettagen stödtrupp till Demokraterna. Detta är en av flera frågor där han har goda möjligheter att söka samarbete över partigränsen. Det är spännande att notera att Maud Olofsson lär stödja McCain, för frihandelns skull, om än inte alldeles helhjärtat.

Intressant nog har McCain också en del drag som påminner mer om europeisk konservatism än om amerikansk. Inställningen att människan behöver vara lojal mot någonting större än sig själv, och att detta något kan vara den egna nationen, är ett sådant drag. I alla händelser är det möjligt att ett val av McCain skulle kunna spräcka den koalition som styrt partiet sedan Reaganeran. Inte minst den kristna höger som står bakom kandidater som Huckabee är ofta uttalade motståndare till McCain (bland annat för att denne inte vill inkräkta på delstaternas frihet i frågor som samkönade äktenskap).

Till skillnad från Bush är McCain dessutom motståndare till både tortyr och till Guantanamolägret, något som förhoppningsvis är att tolka som ett utslag av hederskänsla och kanske till och med som ett försvar för rättssäkerheten. Tyvärr tycks detta motstånd inte sträcka sig till de andra repressiva inslagen i Patriot Act. Det gör det dock inte hos någon av de ledande kandidaterna i något av partierna.

När det gäller utrikespolitiken skulle ett val mellan McCain och Obama åtminstone vara tydligt: ett val mellan en konsekvent förespråkare av USA:s närvaro i Irak och en konsekvent motståndare; ingen Hillary Clinton som röstade för att USA skulle gå in i ett främmande land och avsätta dess regering men som sedan ville se ett återtåg när kaos utbröt och det hela blev besvärligt. Framtidens amerikaner skulle dessutom slippa se tillbaka på 24 år eller mer då USA styrts enbart av presidenter ur familjerna Bush och Clinton.

Oavsett hur det blir med Clinton och Obama tycks de konservativa nu ha gått över till att spekulera över vicepresidentkandidater. Pat Toomey lutar i Wall Street Journal åt att försöka knyta upp konservativa kärnväljare den vägen. På bloggen Real Clear Politics toppas dock listan av en svart kvinna. Hon är dock inte känd för att vilja ställa upp i allmänna val.

-----------------------------

Medan McCain hävdar behovet av fler amerikanska soldater i Irak för för docenten i statsvetenskap och f.d. försvarsministern Björn von Sydow fram tanken att Sveriges försvar kräver fler soldater. Han tycks vara än av de numera mycket få svenskar som fortfarande menar att en stabil demokrati gynnas av att en stor del av befolkningen har direkt erfarenhet av försvaret. Följaktligen vänder han sig emot de inskränkningar som både nuvarande och förra regeringen gjort så väl i värnplikten som i det frivilliga försvarsorganisationerna. Typiskt nog gör han ingen skillnad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…